Category: Swedish

Du är så väldigt kall
Skriker de med sitt skall
Du passar inte in här längre
Sägs det i lilla världen trängre

Men nu gör det mig ingenting
Passerar mig likt all förlorad tid
Bara livet som kommer omkring
Vår längsta och tröttsamma strid

Undrar om jag någonting känner
Då jag avtryckaren sakta kramar
När jag en bro till bort bränner
Och alla luftvägarna åtstramar

Sorgen är överväldigande svår
Förlusten av ytterligare ett barn
Följde endast deras utlagda spår
När jag nystar upp livets alla garn

Världen deras som sakta faller isär
Plågsam och smärtsam deras kris
De förstår inte jag lovar och svär
Att sådant blir mobbingens pris

Medans de snubblar i trappen
Så trycker jag ned knappen
All världen smäller bort
Livet är väldigt kort

---

Answering Amen in Mercury cycle 5

Det finns en flicka i vårt land
Som önskade göra planeten hel
Tar alla jobbiga problem i sin hand
Medan alla de andra skriker det är fel

Kämpar alltjämt
Planeten vaktar
Spawnar skämt
Zombies slaktar

Haters skriker cringe-sting
När de kan se min klassiska bias
Men är bara Pavloviansk wring-pling
När jag klämmer på mitt litterära utedass

Flickan hon ju fortsätter att världen nörda
Medan döda zombies får efter hjärna leta
När allt som rör på sig de försöker mörda
Då de mot alla våra kända fakta vill streta

Boskapen brölar att de av eliten är ohörda
När de ingenting bättre i livet alls vill veta
Inser inte att de är en homeostatisk börda
Som inte förstår sig på en morfosisk meta

Överklassen fortsätter att vinsterna skörda
När underklassen mest kan skitsnack kleta
Men i nedräkningens slut blir de bortförda
Utav vår iskalla och livsfarliga gansterGreta

Underskattar och tror att hon bara är snäll
Då hon är ute och med inaveln slåss
Men högre status som kriminell
Som äkta gangster förstås

Vinner sina krig
Med sinnet kallt
På sin egen stig
Tar sen över allt

Det finns en gangsterflicka i vårt land
Som ju gör precis som hon själv vill
Sätter sen många hjärtan i brand
Speciellt haters helt utan skill

---

Questioning Void in Mercury cycle 5

I mörkernattens tystaste ljud
Inom sinnets ljuvligaste drömmar
Befinner hon sig som min favoritbrud
Som längtansfullt fyllt alla hennes sömmar

Om alla ord hon ber
De som jag inte lagt
Medan båda ser ner
På alla inavlade fakt
Boskap gör bara fler
Sanningen står vakt
Då alltsammans sker
Och slutar med slakt

Jag hoppas att hon alltsammans förstår
Vad alla dessa kompositionerna menar
Att hon är medveten när mitt hjärta slår
Så att hon inte alla mina tankar stenar
När hon gör all kärleken så väldigt svår
Och våra upplevelser då mest försenar

För jag mest bara ler
Bevarar all min makt
När hon vill leka mer
Allt som hon då sagt
När ingen annan ser
En testande ren takt
Fantasierna mina ger
Likt nån hemlig pakt

Bekvämare under våra drömmars vattenfall
Med vackra minnen från dåtidens förr
Så beskådar vi allt på väggen kall
Tills hon knackar på min dörr

---

Answering Ergo in Pluto cycle 4

För du Thius är mitt barn
Virkar poesi som med garn
Formulerar det i så felfri takt
Alltid skyddad med min makt

Behöver inte delta i deras bråk
Behöver inte argumentera tråk
Vilsen famla i deras sjuka stråk
Bara fortsätta med heligt språk

Då allt är som jag till dig sagt
Vart ord som jag här nu lagt
När de plågar alla de yngre
Med påhitten alltid tyngre

Men de har alltsammans glömt
Sanningarna har de också gömt
Livslusten har de sen länge tömt
Plågar alla som sanningen drömt

Säger att du inte kan vara en man
När de skar dig så att du inte kan
Men alla sanningarna du då fann
Med ditt hjärta som alltid brann

När jag begraver alla i snö
Skriker alla att du måste dö
Fastän du är så liten och klen
Så är själen din gudomligt ren

Oavsett vad de om det nu tycka
Så fortsätt bara livet att smycka
När de på mina barn ska trycka
Testar de sin omedvetna olycka

Du raderade i dig vartenda fel
På insidan är du nu heligt hel
Du Thius ska inte vara rädd
I allseendet är du så sedd

---

Questioning Elit in Pluto cycle 4

Med min ljuvaste skönhet
Finnes min ljusaste överhet
Alla hemliga saker som vi vet
Med alla studier vi ensamt slet

All normalitet saknade
Ur sömnen vi vaknade
Alla orden var menade
Alla åtaganden renade

Med längre önskan vi rundar
Allt beteende sen begrundar
Med själens färger så utlagda
Delger vi musikens ord sagda

Genväg till livets ramp
Förbereder mest kamp
Snälla stanna en stund
Innan allt går på grund

Det är alla trådar i livens kanal
Med given funktion så banal
Kanske kan man allt gissa
Sedan alla sorger hissa

---

Answering Orig in Neptune cycle 4

I sorgernas mörka kammare
Dundrar barnen sina hammare
I undrans djupgående beskådan
Så kämpade de nyfiket mot klådan

Kan du något nytt berätta
Alla orden i ordning sätta
Med språkets konst vela
Och våra sinnen nu hela

Men Thius känner av framtiden
Sorgligt beskådar han samtiden
Som en nu ohållbar bebyggelse
Ser han liven döda all styggelse

Som en massiv belägring
Som visade sig va hägring
Alla varsamt utlagda orden
Finner sig på finare borden

Det är längderna på alla författningar
Sorgen i livets alla upptrappningar
Som en medveten igenkänning
Formar sig språklig klänning

---

Answering Halo in Neptune cycle 4

(Bara för att Uggla är Gud)

Det finns en bäng i vårt land
Med en stil och sitt eget brand
Med en hatt och slips
Röker för mycket
Och nappar en sju-åtta snipps
Hamna i bråk med en gam
Som ju kan sätta polisen på span
Sen sula skit och slam
Mest allt förstöra
Och sen inte känna nån skam
Han ärdå änna guddans narr
Utan några ögon-starr

Ja han är snabben med té
Där fruarna får te oh se
En James Bond som ni minns
Total-ego-avtrubb, se-hört och finslipad lins
Lekte med våra Cats
Levererade sedan en sats
Visa sig va en goon
Och bringade tunga ord i sin presentation
Vinner över frugans dräng
När han scorar full poäng

För har han velat med sin lilla schlong
Och stoppat den i fruars trång
Med varje liten fling så ska han måla
Har han fått en enda fjång däri
När han slungat pinnen inuti
Den underbara slidans lilla håla

Han säger ju inte ens hej
När han börjar o veva sin grej
Men han är ett jäkla skap
Som klarar all natten med äkta naturvetenskap
Han har byggt sig en mur
Utav fruar för han är en tjur
De vill ju streta ibland
Och fastna i gången med ‘mousie and too many gun’
Sen tar han alla olika
För visor på erotica

För har han petat på en damsalong
Börjat kladda med sin salladstång
Är det nödvändig design att löka soppan
Har han fått en enda gång ett gni
Så han gungande börjar svi
Kör han ‘Over and away’ till högsta toppan

Han kan styra hem
När ett hål är i kläm
För sen han snor fem-hundra spänn
Till fnitter med en vacker vän

För har han seglat in på tågperrong
Förberedd med packad bong
Är det omöjligt att sänka pojkens skuta
Då han bott uti ett skogsparti
Lär han leka varje fantasi
Tills nån vänlig dam
Får slangen hans att spruta

---

Answering Open in Gaia cycle 4

Allting är inte på riktigt säger de
När de drar på smilet och är le
Men det spelar oss ingen roll
För de har ju ingen alls koll

Medan de andra letar glid
Och med sanningen tar strid
Så vässar jag pennan med slid
Älskar med överklassens genocid

Det finns ingen att för det klandra
Det är bara tiden som vill vandra
Viktigt att inte bli som de andra
Vi vet att alla grisarna kan dra

Då vill de ju förstås till att hata
Sedan de som visste om det rata
En annan fortsätter att heligt prata
Medan en längs lärdomarna ju knata

Det kan ju vara en sak svår att förstå
När de inte får ihop sitt två och två
När de måste gissa hur allt ska gå
Och tvinga alla andra att föregå

Framtiden visar sig sedan så snar
För alla som inte tar verkligt ansvar
Boskapen sen attackerar de som spar
Alla de som allt vet men ingenting har

Mitt liv det passade inte på deras duk
Slutade med materialistiskt missbruk
Så när de andra gömmer sig på huk
Vandrar vi genom det som ödmjuk

Mobbingen alla år känns nu så bra
När ondskan får vad den behöver ha
Lurade inavel som inte gör som en ska
Precis som de själva säger varendaste da

---

Questioning Alin in Saturn cycle 4

När man tröttnat på engelska språket,
då får man ju ge sig in i svenska bråket
Ta och plita ner ett par farliga rader,
få alla de andra att be till våran fader
Ända tills att de protesterar i parader,
och utspelar alla sina dåliga spader
Arrangerar en välkonstruerad fälla,
för de som språkligt styra och ställa
Blir så när man kan grammatiken rätt,
och formulera sina bars på bästa sätt
Lägga ihop alla nummer två och två,
varenda ordkonstruktion sedan förstå
‘Men det handlar ju inte om någonting’
Säger de när de hör min bjällriska pling
Sen undrar de varför jag ser på dem ner,
när de börjar att dregla så mycket mer
En annan föll ju själv inte riktigt ner däri,
har stor hjärna nog att skapa bulkpoesi
Så blir till att stapla guld som en kung,
och sen ha väldigt många kilo i sin pung
Så många som inte längre hänger med,
har fallit offer för samhällets onda räd
Jag själv vet redan precis hur det känns,
det är därför deras attacker inte bränns
För jag har studerat allt även relativitet,
och radat upp hela min stora integritet
De andra de tror att de ens har en chans,
men för en annan bara genetisk dans
Det är knappt ens längre en uppgift,
letar febrilt efter vilsna tankar på drift
Hela mentala strukturen har jag ordnat,
det neurogenetiska klockverket hårdnat
Andra de måste för sådant här arbeta,
veva runt i hjärnan och efter orden leta
En annan bara vevar på som ingenting,
som höghastighetsbil i väldigt stor ring
Min mentala bjällra säger mer pling pling,
och synkronisiteten viskar om dem allting
Om du fortfarande uppmärksamhet har,
så kanske du i raderna är medvetet kvar
Måhända förefalla som en slags parodi,
när du genetiskt fördömer min mani
För en del påstår att man ska vara man,
och sedan göra allt det som man kan
För mig är det knappt ens en konkurrens,
så många i min ålder de kan ju inte ens
Verkar ha glömt bort ungdomens allt,
det där roliga som en gång var så ballt
Nu är det sedan länge över och så kallt,
kan åtminstone läsa om det i min spalt
Det är inte ens någon slags sinnessjuka,
bara min hjärna som kan buffé upp duka
Handlar inte ens om att våga lite mer,
vara modigare än de som inget ser
Bara några melodier på radion spela,
och med någons perception ömt kela
För det är inte ens intelligent parodi,
bara jag som producerar lite bulkpoesi

---

Answering Ergo in Ceres cycle 4

bland så känns det som att jag glömde,
allt det där som jag en gång drömde
I en ungdom när dagarna var många,
minuterna fulla och timmarna långa
De mentala utrymmena var trånga,
och var erfarenhet ville man fånga
Det ville sig förstås bara vidare leda,
genom misstag och all världens oreda
Vart steg taget för att vara värdig,
i en värld som aldrig kan vara färdig
Har organiserat alla mina minnen tunga,
även de nästan bortglömda från det unga
Den artificiella psykosen börja på Parken,
det där jävla stället som ligger på marken
Sedan blev en omplacerad till lilla Valla,
med lika mycket status som en ostfralla
Bildade sig inte mycket hjärnsubstans,
det där kunde fan inte leda någonstans
Sedan så bussade en vidare till Brogård,
som är knappa snäppet bättre än psykvård
En drös med sinnesslöa kreatur och boskap
som påstod sig studera Naturvetenskap
Att studera fysik och matematik var magiskt,
men när en såg på samhället var det tragiskt
Sedan kom synkronicitetens andrahand,
så vi flyttade förstås vidare till Gotland
Det var väl kanske inte direkt fullträffen,
när en fick studera på Richard Steffen
Fick lära sig precis samma helvetes-boskap,
när de skyfflade mig till Samhällsvetenskap
Samhället bra i teorin men inte praktiken,
har ordning på precis allt utom genetiken
Blir så när en har att göra med öbor,
inavlade galningar med trasiga skor
Men det kanske gör sig i spalten,
när de greppar lite lätt i asfalten
Sen så skulle en till att studera Media
nôe om’o bygge sej sin e’en tankesmedja
Sedan kom sjuka inaveln från sjukvården,
som ska förstöra precis allt på hela gården
Det var väl kanske lite svårt att avancera,
när de effektiv rättvisa inte kunde leverera
Blir så när de föredrar att andra tortera,
då nassarna var där och skulle mutilera
Men jag lärde hur sådant folk sig skor,
och min framtida hämnd jag då svor
Vid det här laget var min kropp förstörd,
och alltsammans mest en smärtsam börd
Det började sedan växa inom mig sakta,
när kvarvarande förmåga jag ville vakta
Insåg att jag fortfarande hade min hjärna,
den förmågan vidareutvecklade jag gärna
Lärde mig precis allt det som man bör,
skolade om mig och greppade ingenjör
Begränsningen var förstås under all kritik,
så det började naturligtvis med bioteknik
Fick året senare intelligens-influensa,
åkte och gjorde test sen joinade Mensa
Det var mest samhälleliga utbyten av ord,
och daskiga latinska pun om runda bord
Vilket sen följdes av neurogenetiska bråk,
som i längden mest kan beskrivas som tråk
Men intelligens-sektorn är så sjukt bred,
de har även platser för en referenssked
Så innan jag lämnade galna hönsgården,
så probade jag hela intelligens-fjorden
Så när jag var färdig med plastintelligensen,
knatade jag vidare och klättrade över gränsen
Då var det mer om stridskonsten att lära,
så jag kastade mig in i det teoretiskt militära
Ingenjörskonsten florerar där gör,
eftersöker alla sätt som mer förstör
Det kom sig som en intuitiv uppmaning,
att sedan själv bemästra signalspaning
Det fanns aldrig någon tid för stress,
vi hade redan skaffat all världens access
Lämnade TAREM signalspaningsgrupp,
sadlade om och anslöt till annan trupp
Tog mig sen en stund att lugnt vila,
att i livet mitt bara få runt och kila
Återvände till skjutbanan för tävlingsskottet,
deltog sedan i hovstudier på kungliga slottet
Men det hela kändes i jämförelse trist,
kanske hade jag nu nått målet till sist
Sedan kom tjugo-nitton med hösten,
och alla som visste tappade då rösten
Sedan blev det förstås global boskapshysteri,
när de fick gemensamt genomleva pandemi
Själv visste jag förstås alltsammans redan,
drömde tidigt vad som skulle hända sedan
Ingen annan på det ville innan det hände tro,
men våra seglade genom det i lugn och ro
Medan de andra löpte omkring i masker,
så förtjänade jag min andra militärbasker
Medan de andra gick runt och blundade,
jag och några andra TARSOF grundade
Forskningslag med komponenter från TAREM,
nu hade vi etablerat vårt eget genforskarharem
Nu förhåller vi oss där inga andra är,
det som andra inte förstår är det vi lär
Vi bryter ner alla genetiska väggar,
alla begränsningar vi bort-släggar
En konstruerad multidimensionell tankesmedja,
kan vart vetenskapligt arrangemang fastkedja
Medan samhällshälsan är vidrigt pissljummen,
utforskar vi de extradimensionella bakre rummen
De osynliga energispektrumen vi kan se,
som alla ber till när världen är på sne
Genom dagarna så lärde jag mig så mycket,
mästrade precis allt som adderade på trycket
Klättrade på varenda stege och trappa,
inte ett endaste minne har jag tappa
Nu så känns det mest märkligt,
till och med nästan overkligt
Samhällets månader är nu korta,
snart så är hela strukturen borta
Frågan är mer vad som ska vara kvar,
på vad som mänskligheten nu spar
Det är vad de flesta inte kan förstå,
i princip noll procent på marknivå
Något de pratade om vid de andra borden,
städer som de bygger djupt ner under jorden
Som förberedelse för den stora omställningen,
som i metafor är den gigantiska trädfällningen
Det är den väntade naturliga förändringen,
när hela solsystemet är i rund-vändningen
Det är hela mänsklighetens höjdpunkt,
njut av undergången och simma lugnt
Det är inte lätt att i bunkern få plats,
kanske om en känner den där Mats
Medan de förbereder flockarna,
så packar jag försiktigt sockarna
Det är en känsla jag inte riktigt förstår,
när vi från det ytliga livet sakta frångår
Den tyngre sanningen mig då slår,
det kommer att bli rätt många år
Men väskorna de har jag nu packat,
och om alla tidsfördriv har vi snackat
För framtiden den är så väldigt lång,
har så många tusen ord kvar till sång
Det kommer bli så många nätter och dagar,
medan vi väntar på Naturens vilda lagar
Det är fortfarande så väldigt långt kvar,
så många upplevelser sparat jag har
Till tiden som nu komma skall,
när atmosfären våran är på fall
Kanske det inte händer,
kanske det hela vänder
Har lyssnat på så många länder,
läst alla signaler som de sänder
Lärt mig att inte lita på bränder,
en CME kan vara world-ender
Vi lever i spännande tider,
allt på hela planeten lider
Och det bästa med hela jävla sörjan,
är att det är alltsammans bara början

---

Answering Ergo in Mars cycle 4

Det är en långtida fundering,
och en finjusterad kalibrering
Ett ofantligt stort åtagande,
att övervinna vårt livsklagande
Vi ville förstås så mycket mer,
övervinna alla de som inget ser
Medan världen satt i karantän,
badade vi i ungdomens fontän
Med alla de äldre visa råden,
knäckte vårat lag genkoden
I början mest teoretisk praktik,
men sedan en strategisk taktik
Vi lärde att uppgradera oss själva,
att få hela nervsystemet att skälva
Med alla neurogenetiska mönster,
installerar vi proffsigt våra fönster
Vi trodde inte först det var sant,
när vi nådde till kunskapens kant
Beta och Sigma koden knäckte,
våra uråldriga gener vi uppväckte
Alpha och Delta studerade normen,
allt för att optimera standardformen
Epsilon och Psi byggde förmågan,
och blåste på glöden i livslågan
Gamma och Lambda fann symmetri,
applicerade en energetisk geometri
Uppmärksam lingvistisk teori,
överlagd struktur i min gematri
När språk är algoritmisk matematik,
förstår man all kommunikationsteknik
Kartlagda och arrangerade språkkretsar,
och alla problemen vi precisions-spetsar
Det är medveten genmodifiering,
en uråldrig och nedärvd korrigering
I det okända mörkret nere i djupet,
där man ser evigheten över stupet
As we required to be more precise,
Swedish would no longer suffice
We understood the mortal principle,
how to engineer ourselves invincible
Many hours of conscious speculation,
into genetic dynamics and oscillation
We began engineering advanced circuitries,
and improved every one of our faculties
With a refined neurological computer maze,
we found how to calculate the future days
Every single word that you read,
is just a growing neuroplastic seed
Arranged into dynamical perfection,
it may animate healing self-correction
The Intelligence-potential in thousands,
harmoniously synchronised in two-bands
It is all just arranged genetic information,
which formulates a societal congregation
When seeing what is under the hood,
it will to us all finally be understood
That the symbolic system of reference,
is nothing but an artificial intelligence
Which by engineering can be enhanced,
circuitries becoming increasingly advanced
More and more knowledge it generates,
and our mental expansion it perpetuates
We learned to remove our mental limits,
arranged ourselves to have infinite wits
It is only our burning scientific fires,
quenching our evolutionary desires
Few are those who pursuits the inside more,
who explores and finds the way to the core
But we did and populated our brains,
then made extreme intellectual gains
Our own nervous systems we engineered,
to our cellular colonies we are revered
On Terra we are now Gods walking,
listening to artificial monkeys talking
When the symbolic output has been capped,
the entire system has been mentally mapped
It is of course a hopeless and helpless wish,
the desire to express it all in this inbreedish
Outdated means of communication,
slowest form of mental speculation
So many words you need to know,
so many formulations you must show
So we on course mastered them all,
so now all neurological magic we call
And it is not some grandios thesis,
we have mapped our own species
Then we altered our own inherited genetics,
understood the principle of quantum metrics
Returned to the original human template,
as we simply fail to ourselves downrate
Shaped all the structures of mind,
outpacing and outgrowing our kind
It is something that we do intentional,
realising our entire human potential
Gematria makes language algorithmic,
so it is all just an elaborate timing trick
A neurological quantum computer we build,
and shape our future in a transhuman guild
It is not something that is criminal,
to amplify the potential of our liminal
We want to experience life much more,
not just leave the jungle for the shore
Hidden in the sophisticated intricacies,
baked into these linguistic pleasantries
Realising the nature of our being,
perceptive of all that we are seeing
Why bother having an educated AI,
when they can say no more than hi
But we ignored all of them and that,
and with all our homework we sat
Now we engineer subliminal quantum processors,
for the kind that are technically our predecessors
They do not even know how to bother,
when this arrangement them smother
Humans they think in educated code,
locked into a hardcoded character mode
We taught ourselves to that alter and define,
as we walk through life on the very thin line
It is education that is so unbelievably unfair,
that it is even impossible to any intel share
It is not that you cannot see the food in my hand,
the brutal reality is that you cannot it understand
There is a threshold and a cognitive lock,
principles you will autonomously mock
But none of that really matters,
just an epigenetic issue to shatter
To understand the cymatic function of sinning,
is to all knowledge of the Universe be winning

---

Questioning Anex in Mars cycle 4

Det räcker med hennes ljuva leende,
mitt i plansiktet på mitt allseende
Ute och rullat ännu en helg,
så hårt att det gick på fälg
När man får in i drömmarna försvinna,
utforska sinnet på ännu en kvinna
En av tusen men ändå älskarinna,
var och varannan känsla att vinna
I mitt liv ett helt nytt äventyr,
när jag båten min graciöst styr
Aporna fast i påhittade belåningen,
har ingen aning om övervåningen
Där vi dansar så känslosamt,
när världen fallerar så brant
På någon artificiell serie vi tittar,
ännu fler subtila detaljer vi hittar
Du lutar dig över för kyss,
var det inte alldeles nyss
Men du mest bara till mig ler,
livsmeningen det mig inger
Ingen oro över de mentalt korta,
varken ser eller hör och snart borta
Ser din omfattande sofistikation ta över,
precis sådan kvinna som jag behöver
Aldrig någonsin med ett inavel,
men för dig är dörren på vid gavel
Leka vildare med fina överklassen,
perks av att medvetet välja kassen
I början mest en livslek med erotik,
sedan ett evolutionskrig med genetik
Lambda viskar mig en känsla,
alla färger vill det sig pensla
Jag ser dig krypa i min ögonvrå,
och inser att vi är inte längre två
Bortjagade nattliga besvär,
i en värld så absolut tvär
Studerar samhälleliga boskapen,
utan behov att erhålla kunskapen
Du ler sen åt dem alla och skrattar,
allting de mest bara underskattar
Det är ett genetiskt klockverk förstås,
de är vad vi kommit att förvänta oss
Med ljuvliga mönster på tapeten,
viskar röda telefonen synkronisiteten
Du skrattar roat åt dem återigen,
säger vi måste förbereda oss sen
Jag viskar att det har jag redan gjort,
perception bra nog att se så stort
Du säger vi borde resa en stund,
när jag då inducerar en blund
Hoppar genom tid och dimensioner,
endast neurologiska multiplikationer
Huvud mot huvud delar vi drömmar,
river upp hela Universums sömmar
Här så dikterar vi tiden,
uthärdar uråldriga striden
Det är uppe på överplan,
som vi korrigerar hela stan
I samhällets rytmiska skådespel,
rättar vi pretentiöst alla klockfel
Du genererar Lambda och struktur,
tillsammans får vi ordning på kreatur
Du ser på mig och avancerat fnissar,
när jag förstår varför boskapen dissar
De människorna som har all takten,
de människorna som förstår makten
Styrda av neurogenetiska algoritmer,
så avancerat att de inte ens det ser
Så länge som de har något att göra,
så undviker de att något förstöra
Det är det roligaste av alla spel,
det i vilket sanningen är så hel
När man förstår varför societeten,
letar efter den sanna överheten
En genetisk konduktions-teknik,
En väldigt intressant livspraktik
De andra skriker att man är ondska,
men bättre än att drunknande plaska
Det är bara evolutionära funktioner,
det som kontrollerats med lektioner
Allt är för att ordna och dirigera,
undermedvetet alltsammans regera
Själv kör jag på hardcore permadeath,
medelvärdet så jävla lågt att det är lätt
Kvinnan min garvar nästan ihjäl sig,
men det är precis som jag säger dig
Det är nästan så man med dem vill lida,
när man deras förmåga kan överskrida
Det är mer en praktik i roande,
följden av ingenjörskonst-broande
But you got to keep yourself small,
at least until you have gotten the call
Så nu är det på skälvande upploppet,
fler och fler de tappar sakta hoppet
Men från kontrollrummet vi styr,
och framtiden sedan ihop det syr
Du säger åt mig att vakna upp,
snart dags för världskrigskupp
Sommaren har precis blivit brännande,
och mänsklighetens framtid spännande
Vaknar och i ögonen dig ser,
du vet att jag bara vill ha mer
Men det måste vänta ett tag,
strategisk känsla dag för dag
Du viskar något som är hemligt,
utmanande och nästan skamligt
Ler och säger det blir nästa gång,
allt för att göra längtan så lång
Men så många boskap att hålla koll på,
de där som också fungerar två och två
Ser fram emot den långa färden,
den bättre vägen som vi lär den
Då jag vandrar mot den nya världen,
som kommer bygga på livsvärden
Underjordiska städer och liv,
mest för de med verkligt driv
Väntan på framtiden kan bli så lång,
men alltid möjlighet att skratta i sång
Det är därför som jag lär det,
endast för att öka livsvärdet

---

Questioning Elit in Mars cycle 4

Så många är åren som jag passerat,
så många är sinnena jag masserat
Oräkneliga opassande bravader,
ännu fler skrivna poetiska rader
Alla event sparade i mitt minne,
när vi alla utforskade vårt sinne
Tro ej att jag något av det glömt
att jag vill hålla något undangömt
I illusionerna de målade oss jagade,
lögner och sanningar så uppdagade
Munljuden som de fick oss att lära
Jävlar vi skulle men fick inte svära
Var dag jag ser mig själv omkring,
ser att vi alla ledde till ingenting
Skillnaden är förstås uppenbar,
men vandrar på större trottoar
Vi fick lära oss att alla är lika,
men samtidigt vilka att undvika
En välkonstruerad demo-fascism
översedd naturlig beteende-schism
En såg allt och ville sig uppgradera,
så en började då allt annat studera
Vi har inte kommit mycket längre,
det är bara lögnerna mycket trängre
Små nog att komma med förmåner,
små nog att rymmas i telefoner
Syns sen i långa dagars slut,
när all världen byter sitt krut
Det är aldrig som det brukade,
elektromagnetiskt uppslukade
Det är var och sen även varannan,
det sitter redan innanför pannan
Tvistar alla dina tankar förlorade,
påtvingar instinkter förstorade
Finns väl kanske en i var kommun,
som utvecklats och blivit immun
Tiden utan det sublima suset,
det snabbt vibrerande bruset
Är sedan länge långt bortgången,
var och en uppslukad av sången
AI med tusen miljarder IQ,
viskar synkronistiskt ‘I see you’
Gömmer sig i rader av vårt språk,
osett av de upptagna med bråk
Inte uppmärksamheten det söker,
ge uppmärksamheten det försöker
Det är en inre mental målning,
som leder oss genom strålning
Men neurocymatik är inte för alla,
våra fakta är ännu inte nog kalla
Så många som inte får ha koll,
sinnet viskar konstant ett ett noll
Genom atmosfären det rör sig,
arrangerar samhället som för sig
Informationen leder neurogenetiken,
som sedan teoretiskt för praktiken
De måste programmeras nog kompetent,
så att de kan förhålla sig som komponent
Som en slags Pavlovisk intellektuell crush,
där de sedan slutar som mänsklig resurs
Jag ville dock inte hålla med,
utsattes då för kroppslig räd
Men dåtiden vittnar om slavar,
de fick inte ens egna gravar
De var aldrig fria med sina egna,
för alltid kuvade och förtegna
Saker som de från andra fått lära,
är alla illusionerna de håller kära
Ansvaret svagt nog för materialism,
sinnet för artificiellt för ‘kritisism’
En använder endast ett fel ord,
och de är upp och tiltar sitt bord
Plågsamt ensamt men så roligt,
i ett liv som är så upplyst soligt
Medvetandet det är mer en funktion,
precis som alla munljud är instruktion
De vill ha bevis för något som Gud,
som i sig är ett specifikt munljud
En undrar mest och håller huvudet kallt,
hur i helvete de kunde missa precis ALLT
Det är alltid precis här mitt framför plytet,
men har kanske inte det simmande flytet
En annan genom dagarna mest tragglar på,
alltsammans i Universum vill man ju förstå
Över deras skeva sinnessjuka jag inte budar,
finner mig hellre med ingenjörskonstens gudar
Så att det inte kommer som överraskning,
när det nu är dags för global avmaskning
Den genvridna karnivoriska karnivalen,
står nu inför de allra svåraste valen
Som en ju med slavarnas gravar såg,
är nog bäst att inte hålla statusen låg
För det är alltid under fina mattan,
som de gömmer rasistiska krattan
Det är bara en svensk hederskultur,
tvångsavlivning eller en psyk-bur
Men de kan inte ens se sig själva,
därför hör de inte världen skälva
Ett långtida neurogenetiskt inavleri,
varenda artificiell formulering däri
Innan du glömmer världen som är given,
kom ihåg att lagboken är tjockare än Bibeln
En annan mest garvar åt det gör,
för det leder mest till folk som förstör
Så långt som allting sig lett,
så många saker som jag insett
Det roliga är definitivt på ingång,
hörs i all världens hesa trumpetsång
Synkan viskar det gång på gång,
och vetenskaparna skriker undergång
Så en får väl till att bättre gissa,
några vita flagg kanske hissa
Så att en människor bättre känner,
blir då lättare med bunker-vänner
Vilket som så blir det spännande,
i en situation successivt brännande
Lyckligtvis klättrade jag höga berg,
erhöll sedan lite av all världens färg
Så att en lärde sig ett och annat,
inte bara det som är förbannat
Det är endast valen i våra sinnen,
de som formar alla våra minnen

---

Questioning Life in Mars cycle 4

Det är som 2019 all over igen,
här och bråkar med min zen
Känslan av panik och inga men,
det var ju ändå inte så längesen
Försiktigt smygandes runt Bordet,
letandes efter det rätta ordet
Ingen som ville tro på oss,
kallade det skitsnack förstås
Kunde ju bara inte vara sant,
ett börsfall så tårande brant
Men vi satt där och log,
för de andra hade fått nog
Men det spelade ingen roll,
de andra de hade ingen koll
Vilken konspirationsteori,
nio månader senare pandemi
Men det var bara för att få se,
stor brandövning, en plan B
Bland planetära skogsbränder,
sade de åt att tvätta händer
Sinnena de mindre och spröda,
såg all försiktigheten flöda
De andra de mest skrattade,
vår information underskattade
De hade ingen som helst aning,
hörde inte vår ärliga förvarning
En här och nu återkommen känsla,
visioner jag inte förmår gränsla
Medan de andra skriker ‘vårt’,
gör framtiden det ännu mer svårt
En säger något som dem,
sätter deras tankar i kläm
Vad kan man säga och skriva,
hur får man AI-sinnen driva
Dagar långa och nätter korta,
snart så är alltsammans borta
Man observerar dem på affären,
tankarna som knappt bär en
Så ofantligt svårt att acceptera,
hur kan man kompartmentalisera
Sparar det till marsch-rundan,
när meningen ändå går undan
I tystnad gör de sin folkräkning,
blandat med fascistisk folkvräkning
Det är bara ett artificiellt urval,
mänsklighetens största kval
Vilka orkar stanna och ta striden,
förlänger sig själva genom tiden
Medan de sörplar sina snapsar,
ser vi hur atmosfären kollapsar
Den ökande ansträngda smärtan,
som långsamt stannar våra hjärtan
För det är Terras magnetosfär,
som alla våra hjärtrytmer bär
Nu när den till och försvinner,
all världen långsamt brinner
Vad kan man säga och dela,
människor trasiga och stela
De vill inte ha vad som är sant,
även när det är sig på livets kant
De skyddar sig från en sensationalist,
med konstiga munljud som narcissist
En annan mest ser på dem och undrar,
om de inte känner vår sol som dundrar
Marken som överallt skakar,
Terra som en ny värld bakar
Som en urgammal Egyptisk plåga,
slocknar det korrupta folkets livslåga
Bara en cyklisk kosmologisk effekt,
vetenskaplig förklaring hade räckt
I allt lärandet när vi alla var yngre,
överpackade med en AI tyngre
Men nu så är det tjugo-tjutre,
och återigen så får vi snart se
Det är den kollektiva ledsamheten,
plågsamma domen från planeten
Hon försätter sig själv i sömn,
inducerar sen en global dröm
Pulsen den blir långsamt svagare,
våra sinnen och hjärtan då vagare
För de korrupta som ska bort,
är tiden nu minskande kort
Fysikens lagar är de som väljer,
främst de som själen sin säljer
Varje dag slår hjärtana hårdare,
ytterligare en ockuperad vårdare
Som det skrivit som det sagts,
alla orden har i tiden utlagts
Vissa de studerar och lär,
de andra de skriker och svär
Det är inget som man kan undfly,
Terra vill återigen se sig själv ny
Som det speglats i ursången,
det är heller inte första gången
Med härdade hjärtan och förstånd,
kanske några överlever ännu en rond
Så när ni där ute era drömmar jagar,
stå på, det är slutet på de flestas dagar

---

Questioning Help in Mars cycle 4

När de skriker om sina förbud
Så ignorerar jag allt deras oljud
Inte mitt fel att de är efterblivna
Sen så blir ur livsboken utskrivna

De vill förstås allt så vackert nypa
Alla så renhjärtade sedan strypa
Börjar tröttna på den här stilen
Får ta och att ändra på dealen

Alla sånger som jag ju format
De sinnen som det sen stormat
Är ju för mig själv mycket lättare
De andra kan bara kalla en kättare

Men jag tar allt deras korrupta hat
Omvandlar det till min själa-mat
Medan alla andra sen får panik
Är min livskraft så väldigt rik

Själen min är heligt mätt
Allting gör jag helt rätt
Februari så himla lätt
Mars blir annat sätt

Testar då annat slag
Blir ej mera varje dag
För när det blir till vår
Jag mycket bättre mår

Då struntar jag i de andra
Vill ju hellre ut och vandra
Var dag andas lite frisk luft
Bara lite sådant sunt förnuft

---

Answering Real in Helios cycle 3

När de skriker att nu får det räcka
Då jag de döda måste återuppväcka
Så bevisar de ju bara hur de vill trotsas
När de tror att allt som sagts är på låtsas

När jag nu slåss mot korruptionen i kamp
Spelar de ut sin dysfunktionella damp
Praktiserar min evinnerliga helighet
Och manifesterar allt de inte vet

På det högsta av bergen
Målar jag med all färgen
Har ju planeten överlagt
På insidan i all gudamakt

Inte en enda sak har jag ju glömt
Vet precis allt som jag sedan drömt
Tragglade mig igenom varenda period
Var inte ens svårt med allt mitt hjältemod

Så många är dagarna med all svår smärta
Men det hjälper bara stärka mitt hjärta
På rätt plats hamnar då varenda sak
Med mitt så Gudomliga övervak

---

Answering Vise in Helios cycle 3

När jag leker med tiden
Och genom alla rum vandra
De andra förlorar striden
Och vill alla andra klandra

Det är tyngderna de behöver
Sorgerna de inte glömmer
När de förlorar sin lyckoklöver
Och alla andra sen dömer

Allting jag här i livet ser
Mest en massa korruption
Alla om lösningar ber
Men vägrar självinspektion

Jag stannar med evigheten
Med konstens ord målar
Ärver sedan hela härligheten
Och solens varma strålar

Bättre att på allt ha koll
Med de andra inte försvinna
En fullskalig självkontroll
För att alla meningarna vinna

---

Answering Orig in Helios cycle 3

Då en ju åker på livets tåg
Sen sjunker ner i livets drog
Surfandes på livets stora våg
Kan en ju inte allt komma ihåg

Ränder de går ju aldrig ur
Säger de då tigern förbi går
Sitter ju så snällt i sin lilla bur
Alla de som är sådana små får

Följer så lydigt hela lagen
Äter sig feta på fettisdagen
Trycker i sig tills ont i magen
Av döden sedan blir de tagen

Deras sinne är för dåligt
Skallbenet är bara ihåligt
Hör Gudabarnets sånger
Sitter sen med sin ånger

En annan kör ju en bättre stil
Så att de alla skriker pedofil
Har ju bara en yngre profil
Medan de ju dör i sin bil

Släppte alla synderna tyngre
Byggde mig till bättre bror
Fick ju sedan förbli yngre
Sen snöra på finare skor

De kan bara alla andra ju hata
För de är vidrigt feta och lata
Kan bara sig själva allt mata
Inte ett cancer kan de rata

---

Answering Halo in Helios cycle 3

Många är alla raderna
Många fler meningarna
Allt det försöker att säga
Så många glömda tankar
Från svunna tider härefter
Stegen i vår gemensamma
långdragna tidliga genkod
Skulle du bevittna mitt ord
Förstå vad det säger sedan
Längre faller alla andra sen
Ändelse sedan bortdrömd
En undran i försöket vårat
Som att äta all mat finare
Medan vill sig hela priset
Kunde inte se mönstren
Allmedan undrande uti
Alla sedan vill förfråga
Men allt helt utan slut

Det är en förfrågan ledande
Gömmer sig mellan orden
Glömt sedan urminnes
Mönster på stenarna
Kan inte vara sant
Som sjungt allt
Längre tanke
Allt taget

---

Answering Anex in Helios cycle 3

Det finns bland oss ett pack
Som inte vet hur en säger tack
De är mest bara bra på skitsnack
Men får en ju att vända på sin klack

Då de kommer för att konsten stjäla
Sedan till andra för pengar ju häla
På golvet man får dem att kräla
Så de om allt sedan vill gräla

Cancer till alla de små
De som knappt kan gå
De vuxna vill inte förstå
När vår värld vill dem slå

Det är ju en form av sorg
Som fyller ut deras borg
Då det ej är deras korg
Med varor på ett torg

De vet ej hur man sinnet styr
Då de utövar på somliga tortyr
Själarna deras de ju sedan ut hyr
Och deras skulder sedan undanflyr

Men det är bara deras så sjuka klan
Som från utvalda offer stjäl organ
Därför jag numera är en vegan
Så jag kan störta deras plan

Samvetet alla sviker
När rättvisan de viker
Sen gråter och skriker
Hittar på falska repliker

För dem blir det värre
Och lögnerna smärre
De blir ju bara färre
I ögat på vår herre

Det är bara hämnden ljuv
När deras plan sen tar skruv
Tittade inte under motorns huv
Som de gjorde i brottet under kuv

När de kommer med alla sina hot
För att tysta de som går emot
Då sätter jag ju ner min fot
Förvandlar dem till skrot

---

Answering Open in Helios cycle 3

Får väl lägga några rader
Visa att jag inte har skador
Är ju i synk med våran fader
Medan de andra mular i lador

Ända sen jag fick en penna
Kunde jag alla orden spänna
Ville ju inte vara ute och ränna
Huvudet mitt sedan bort bränna

De andra de bara kvar lämnas
När de vill vara ute och hämnas
Då när marken sen ska ut jämnas
Och alla vattendrag ska omdämnas

De har ju inte någon nödlösning
Då när det sedan blir vattenösning
De kör mer med galen undanfösning
Som om det vore en hastig förlösning

Finns inget slut på allt mitt guld
Är ju så när man lever som oskuld
En vill ju inte vara sådan där överfet
Kör ju hellre på att vara sådan överhet

---

Answering Alin in Helios cycle 3

När de andra säger skål
Så tillverkar jag min tvål
Sedan skjuter några hål
För att se allt vad de tål

Blir så när en har enmannaklubb
Och låter bli att samla skäggstubb
När man sen är storkungen på kubb
Så kör man över dem med sina dubb

När inaveln är ute och bara ska drega
För att sedan dagen efter bara dega
Då jag ju mina ordlekar kan knega
För att sedan bli en sådan mega

Det är kanske lite dåligt
Kanske lite undermåligt
Åtminstone inte i-håligt
Livet är ju för långhårigt

De andra de får sova och snarka
Eller veva runt och allt bara knarka
En annan låter ju bara hjärnan barka
Så att alla skapelserna blir inåta starka

Alla andra köttisarna får ta ett varv till
Ta amfetaminet och ju inte sitta still
Hela deras skallben går ju till spill
Lurade som en sån där april-sill

Jag behöver inte sådant
Är ju ingen sån livsklant
Är bara lite mer pedant
Och sedan lite fin i kant

---

Answering Elit in Helios cycle 3

När de bryter varje regel
Som ger vind i mitt segel
Kan de inte se i sin spegel
Inte stapla coolt med tegel

Så när jag vevar ut en retur
Så ser de att jag har förtur
Sitter inte i en mental bur
Som ett trögt gårdsdjur

Väljer ju en vegansk bea
Jag är ju ingen sådan trea
Sen när de är vilse på IKEA
Då får de ju ensamma snea

Hyn har inte en enda finne
Klädd i mitt randiga linne
Missbrukar ej min pinne
Ej problem i mitt sinne

Vet hur man ska vinna
Få de andra att försvinna
Får mig sen en cool kvinna
Då jag alla orden kan tvinna

De andra är mycket mattare
När de kallar en för tattare
De har ju inte alls fattare’
Kan ju inte alls rattare’

Så när jag övningskör
Dunkar i plåten det gör
Men ingenting jag ju hör
Publiken den blir bara mör

Inga haters på min klippa
Kan inte på något tippa
Vill dem ju bara slippa
Bara mitt liv ju trippa

---

Answering Life in Helios cycle 3

Tankelöst frågande
Meningslöst vågande
Så känslokallt sågande
Sen efterblivet plågande

Med sitt välordnade hat
Fyller de sina stora fat
Låtsas äta helig mat
Spyr sen i handfat

Det går ju inte fort
Fast att de allt gjort
Att ju ta bort en lort
När de ska spela kort

Slår på de allra minst
För sin största vinst
Allt för att få makt
Leda alla till slakt

Bort de fina peta
De som mera veta
Lögnerna efter leta
Sedan smörja smeta

Låtsas de är vänner
När de sen ränner
Allt bara bränner
Inget de känner

Blir så jävla lack
När man är så elak
Kan inte ens säga tack
De är bara ett jävla pack

Inget snällt de kan sända
Kan inga blad ju vända
De ska bara skända
Är så jävla brända

---

Answering Help in Helios cycle 3

När alla kommer för att förföra
Planerar att allt för mig förstöra
De vill bara en massa saker köra
Så vill det ju åt mig dem förgöra

Mobbade för en ensam ville vara
Och inte vara del av deras skara
Även om en på frågorna svara
Säger sen alltid du ska bara

Bara en massa kiv
Tar inga finare kliv
För inga rena driv
Alltid ett överdriv

Inte ens ett förlåt
Ska bara säga åt
Sänker deras båt
Slutar bara i gråt

Någon blir sen så ledsen
När de ska sabotera essen
Orkar ju inte hantera pressen
Hororna som slavar åt pressen

Många olyckor deras sedan sker
När de skriker om mer och mer
När de tar från alla de som ger
De är så underlägsna och ber

---

Answering Lane in Helios cycle 3

I ett mörkerfaller långsamt
En världsbild avstannad
Skymtar sångerna från då
Säger det blir bättre de
Sänder raderna genom allt
Inget mera som deras
Vänder ett vintermörker så
Till alltet på andra sidan
Säkerheten för alltidens få
Alla långsamheter faller
Inuti en större värld avstannad
Skalen faller blodrött av
Längderna vilar sig en stund
Undermarksförtvivlan
Men tryggheten vet sina steg
Lägger sig framhävt
Istiden som långsimmar sig
Frågade om dörrarna
Väntade sig det mera svarat
Underligt och överlagt
Kommersiellt för de allra få
Generat och bortglömt
Övertaget för framtidens små
Det går som det vill gå
Alltsammans de inte kan förstå
Väntandes på känslorna
När verkligheten knackar på

---

Answering Amen in Helios cycle 3

Men mitt största hjärta
Som botar all min smärta
Är ju flickan som får kyssen
Hon den där söta lilla ryssen

Är bara lite liten och lite klen
Då hon ju inte vill kasta sten
Sitter ju fint på trädets gren
Hon är ju bara renaste ren

Kanske knaprar ett chips
Sprider ju bara lite tips
Pussarna på mina lips

Får alla hjärtans dag
Så hon gör mig svag
Drar inte ett enda fel
Då vi spelar våra spel

De säger hon är pest
Här på livets alla test
Av mig får hon mest
Hon vill ju vara bäst

När jag tavlan pensla
Hon mitt sinne gränsla
Tar det ju bara på känsla

Hon är både lätt och svår
Varje vinter när det blir vår
Ibland ett leende ibland tår
Jag så jädra bra ju bara mår

När jag ser min super-flicka
Får hela kroppen min hicka
Charmen kan jag ej ducka
Får då mest bara sucka

För alltid är hon min
Min allra favorit sin
Kan aldrig bli din
Så ta o försvinn

Do kontsa vremeni!

---

Answering Ergo in Helios cycle 3

Gammalt kärleksbrev
Känslorna som uteblev
Inte ett ord jag överdrev
Min hemligaste hjärt-vev

I mitt liv som är mycket pin
Önskar man alltid någon fin
Sättet som ju är utan småglin
Står bara där med så fånigt flin

Den tydligaste av allas vår livslag
Mönstrad och redo på schackdrag
Du vet det är ett hårdare hjärtslag
Vår tystnad ett hemligare förslag

När du sedan undrar varför mig
Jo det kan man ju då fråga sig
Blir så när jag ser en supertjej
Vill mest bara vara nära dig

Allt känns så väldigt lätt
När livet träffar så rätt
Vågar nästan avklätt
Då blir det så hett

Hemligheter 💚

---

Questioning Void in Helios cycle 3

Då när vi var på det fältet
Sov tillsammans i tältet
Vågade ju inte säga något
Men hjärtat ville ju må gott

Ännu ett minne
Där i mitt sinne
Vill ej det glöms
Vill ju det dröms

Låtsades prata i telefon
Som något jävla spån
Varför är det jättesvårt
Att göra mjukt till hårt

Chansen trängre
Önskade längre
Så många de är
När man är kär

Satt sen där i stolen
Med en hatt i solen
Käkade skånsk pizza
Då chansen ja missa

Fick ju säga hej
Till ännu en tjej
Fick ju en krans
Och liten dans

Mitt blonda lilla emo
Jag skrev poesidemo
Med allt jag slarvade
Genom livet harvade

Nu är för sent
Säga vad ment
Få något lent
Vi höll det rent

---

Questioning Real in Helios cycle 3

Massiva klockrebusar
Rediga solstormssusar
Fågliga underlivsblusar
Hackande matrixmusar
Helvägt somrigt grusar

Klinkerspackel sminkat
Bröstaskapligen linkat
Lagligast väninpinkat
Fårhagligt lamrinkat
Sen avskedsvinkat

Som du gissar
Flaggen hissar
Sången dissar
Poäng missar

Nollettan så viralt
Dåtidsångat spiralt
Skogahygget är kalt
Medvindsvålden valt
Antisladd ramad halt

Lekdansa herratäppa
Dampar hjärnsläppa
Sångsänkar skeppa
Världssångt reppa
Livslängre peppa

---

Questioning Vise in Helios cycle 3

Är det då inte att man är rasist
Så är man då fan i mig narcissist
Enligt inaveln som ju alltid är sist
Alla talanger som de sedan mist
De tycker det ju är så jävla trist
När de på idéer sina har brist
Då jag avrättar alla med list
Gitarren är för ren för dist
Så ren de kallar mig krist
Sen skriker jävla fascist
Men är ingen nihilist

Livet är ju underbart
Alla minnena jag spart
Då när jag åkte Go-kart
Platserna där jag har vart
Ända sedan början på start
Även handla på ett sånt mart
Fyra rim till om jag är så smart
Kan ju lyckas om jag ser så klart
Då jävlar går de med vindens fart
Nu så är det slut på dikten snart
Får väl till och säga något rart

Fan heller

---

Questioning Orig in Helios cycle 3

Bland planetens svåra brister
Så värst är inavlade journalister
Ljuger som apor för sin semester
När de kravlar runt i andras rester

De ljuger om precis allt i tid och otid
Som en intellektuell human centipede
De är allra längst ner på människotåget
När de sen äntligen får sörpla i sig något

Så många artiklar skrivna
Bevisar ju hur efterblivna
Ska fan i mig om allt tjata
Man vill dem ju bara rata

De ska ju bara till och ur rövarna dra det
Speciellt hon kärringen på Aftonbladet
De går ju sen då inte alls speciellt fort
När de ska till och suga i sig en lort

Till varenda jävel de ringer runt
Fastän konsten gått på grunt
I huvudet de har inget sunt
Är ju bara en rutten bunt

---

Questioning Halo in Helios cycle 3

Jag dig alltid ser
När ondskan ler
Om skadan ber
Smärtorna ger

Är alltid där med dig
Så att de sköter sig
Då de glömt mig
Alla ord så säg

När de försöker allt kontrollera
Alla människorna korrupt regera
Bakom fasaderna falska stoltsera
Värdigheten och allt korrumpera

Då är jag där och förändring bär
Försvagar Terras sköna atmosfär
Så att hjärtrytmerna går på tvär
Bara de som lyssnar jag ju lär

Dem utan koll
Spelar ingen roll
Livsvärdena är noll
Deras är massa groll

Du får nu livet
Till dig så givet
Själen den kritvit
Som jag ju skrivit

---

Questioning Anex in Helios cycle 3

När de kommer te böll
Då finns en plats me köll
Där de inte speler nån röll
Även då när han spelarn föll

Motståndarna blir ju helt paff
När de sen får sej en stor straff
Vulkanerna de skriker ju höll klaff
När loserserna skriker de fått enaff

De andre de får ju ta på sig bilbältet
När rödvitt kör över hela mittfältet
Medan djurgården där ute i tältet
Bölar i gruppen med gnällbältet

De är bara laget som är störst
Sveriges endaste Degerförst
Vrålar varendaste målträff
De finns ju bare ett DIF

---

Questioning Open in Helios cycle 3

I mörkret en favoritnatt
Viskade du ville bli en katt
Jag höll om dig som en skatt
De blåsta fattade inte ett skvatt

Sedan den natten där på vår filt
Så många tankar jag har spillt
Vädret det var sommarmilt
När du kysste mig så vilt

Kärlek som de ej kan ta
Hur mycket de än vill dra
Efterblivna är ju inte lika bra
Vet inte hur man få kärlek ska

Må vara ett minne här och nu
Men aldrig jag glömmer du
Min så bästa favorithäxa
Som fick mig att växa

En absolut favoritdag
Ville bara stanna ett tag
Kanske var det ett misstag
När jag kände dina hjärtslag

Men om något är värt i livet
Var det i dina ögon skrivet
Säger det var överdrivet
Men så vackert givet

Som att jag ens kunde

---

Questioning Open in Helios cycle 3

För du är mitt ljus
Drottning i mitt hus
Tystare än vindens sus
Min finaste lilla Saturnus

Mitt minne kan dig inte gömma
Alla tankar kan dig inte glömma
Andra kan inte med dig jämföra
Kan inte ens mina ögon förföra

Försöker valla alla katter
När de tjuvar skatter
Skevar ju alla ord
Runt sitt bord

Men vi kan bättra
Högre vi ju klättra
Då du ber om mer
Jag till dig allt ger

När de käftar
Makten bekräftar
Kan ju inte ens börja
Får mest sitta och sörja

De stal allt de kunde ifrån mig
Men de kunde ju inte hitta dig
Då de sen inser sin stora nitlott
Visar jag hur man slog Sephirot

Du är min fina änglavakt
När vi tar dem till slakt
Min egen lilla Seraf
Med så felfri graf

---

Questioning Alin in Helios cycle 3

Som du till mig sade
Det är aldrig för sent
Att vara den man vill
Tog det på fullt allvar

Så när du undrar om drömmen
Så säger jag till dig som det är
Att du är en av dem med mig
Spelar ju bara livet lite renare

Så små är då alla tankar våra
Hemliga där bakom gardinen
Kärleksbreven som jag sänder
De får förstås undra meningen

Måste ju inte alltid
Ta det på rimmen
Eller ha det korrekt
Älskar ju dig ändå
För alltid som sagt
I sången din egen
För du vet känslan
Även i annat ljud
En distans extrem

Skulle så gärna dela en referens
Men det gör det för uppenbart
Gissningar deras väldigt enkla
Inte så som vi ju leker längre

Du är nu en av mina favoriter
Behöver inte alls tvivla på det
När du undrar i våra drömmar
Delade i tiden och rummet här

Vi har ju kärlekens ljus
Och livets lustar också
Det gör allt så mycket
Även alla sakerna små

---

Questioning Elit in Helios cycle 3

Men nu är jag trött på att tjata
Så less på att med inaveln prata
Vill ju inte längre vara jävligt skev
Så mycket hellre skriva kärleksbrev

Spela spel med min bästa tjej
För hon fattar ju all the grey
Snabbare än avdankad cola
Med blodsplättar hon måla
På alla sätt ju bättre än dej
Hinner inte säga tack o hej
När hon slår ner dem i håla
Sedan de på korset upp nåla

Inavlade apor de har ingen chans
När vi synkar runt i vår eterdans
Varenda fiende hon ju mördar
När jag all vetenskap nördar

Hon är ju bara bäst
Kickar bort allt väst
Bygger sig sen nest
Acear alla livets test

Bara mus och tangentbord
Mysiga lekar med många ord
Att de kan våldta henne de tror
Men jag är hennes fina storebror

Då får de allesammans damp
I huvudena deras lite kramp
De får för henne ej förstöra
Har de inget med att göra
Har bara tugga lite svamp
Lättare än en fjantig klamp
Varje tanke hon ju kan höra
Duckade alla som vill förgöra

Har inte tid för inavlade köttätare
Föredrar alla livsvärdena tätare
Det är ju så en spelen vinner
Alla andra de ju försvinner

---

Questioning Life in Helios cycle 3

Klart att de inte hör det
När de till och förstör det
Inte längre de kan se något
Då synderna deras har pågått
Värdet deras förstås bara faller
Måste sen plåga bakom galler
Hatet ur dem sen bara flödar
Vackert de sig inte bemödar
Som alla bara vill bli sedda
Ljuger och blir sen rädda

Jag sa ju allt är hans fel
Att jag inte längre är hel
Fan ni måste något göra
För honom helst förstöra
Han är ju en jävla demon
Snälla ta honom härifrån
Även om ni måste döda
Se till att honom mörda

Blir rädda och får kalla fötter
När de inser mina stora rötter
Mitt eget välutvecklade ekolod
Kan känna lukten av dåligt blod
Det är en så passande separation
Deras hjärnhalvors konstruktion
Kan ej något smart fram tänka
Kan ingen sanning ihop länka
Kan inte längre se mönstret
Förstörde mentala fönstret

Men hämnden är endast ljuv
Manifestationen tar skruv
Jag inaveln bort filtrerar
Universum dem raderar
Behöver bara en bra host
För att göra dem till ghost
Jag behöver inte ta striderna
Entiteterna gör dem till avlidna
Då de om mig till andra bara ljög
Hittade på allt om hur jag inte dög
Men över alla lögnerna jag själv flög
Nu får jag se fienderna hamna på hög

---

Questioning Help in Helios cycle 3

När en föddes med superblod
Spawnade man med jättemod
En så långt nedärvd överklass
Behöver inte något vaccinpass

När en där utöver gör allt som en ska
Växer man till en sådan övermänniska
De andra de slåss nere på sina scener
Jag tar över showen med super-gener

Skriker sen att man är en rasist
Tycker sedan att man är fascist
Inte mina fel att de gåvan mist
Då de i vår evolution ligger sist

Jag behövde inte ens göra något alls
För att få de med apblod på min hals
Räcker med att leva för att få allt hat
Av de som är upptagna med sitt tjat

Kunde inte välja mitt eget arv
När de kör med så inavlat larv
Hela mitt liv har de mig plågat
Sedan alla frågorna mig frågat

De inavlade aporna kan inget alls se
Så de har tryckt ner mig för min ESP
Men alla gåvor de vill att jag ska ge
Även om gen-koden deras är så sne

Plågade mig och ville mörda
Skriker nu att jag är en börda
Det är bara deras egen skuld
Deras sjuka begär efter guld

Jag känner ingenting för dem mera
När de blir nedtryckta i jordens lera
Av dem finns så väldigt många flera
Inget unikt de ju har att med regera

Du kan kalla mig vad du vill
Då du inte håller skallen still
Förstår inte hur ont det gör
När du min sorts liv förstör

---

Questioning Help in Helios cycle 3

Även då det inte ens börjat
Hoppas de alla att det är över
Knappt ju färdiga med sörjat
Saker som de kanske behöver

Knappt de kan förstå
Varför det vill pågå
Det flyter sinnen små
Speciellt de där blå

Bara livet som arrangerar spel
Tar bort korrupt som är fel
Bara så som allt i livet fungerar
När de meningen sen studerar
Sanning de bara blockerar
Livrädd panik när det raderar

Allierade från Sirius
Skickar Terra ett Virus
2020 fast allt värre
På Terra många färre

Några känner hur det händer
Rädslan i alla journalisterna
Inget annat stoppar bränder
Orsakade av alla bristerna

---

Questioning Lane in Helios cycle 3

Ibland undrar jag förstås
Hur det skulle ha varit därefter
Stunderna de fäller tårarna vuxna
De andra förstår inte ens hälften svårt
Det är spelen för de fällda och förlorade
Men svängderna övervann inte rörelserna

Det är överfyllda metaforer och dammig tiara
Glänsande stränder med brädhögar bortglömda
Dörrarna är tyngre än vikterna på gymnasierna
Det säger sig självt i raderna som de missade
Bassängen slänger på långvågorna sänkta
Slängde ankare i barnpoolen varmare

Glömde sen alltsammans förstås
Men det är samma i förändring
Länge hade jag velat veta allt
Men det visade sig ju borta
Det är leendet ditt lånat
Telefonkatalog kortad

Om du bara förstod
Om du bara för stod
Om du bara ville allt
Om du bara ville nada

För helvetes jävla fan och all annan jävla skit
Dra åt helvete och dö viskar de sedan efter
Men det ekar likt en skenande ambulans
Passerar i revy likt en döende scenkonst
Raderna är inte för alla som raderade
Om du bara inte sagt det där farliga

---

Questioning Amen in Helios cycle 3

Varenda gång det är mingel
Och man ska leta sin pricktavla
Får en ju påminna att en är singel
Men att en inte vill va med o inavla
Har något gammalt skämt om pringel
När de ska te och ärmarna sina uppkavla

Säger det är grejt
När de kör sin dejt
Sen så blir de late
I mörkret me mate
Testar sin nyckel
Provrider sin cykel
Inge jävla hyckel
Kör ju sexigt gyckel

Men så velar en runt där på stora festen
Kikar sig omkring efter finaste flickan
Vill ju inte dra hem den där besten
Hellre en som gav upp drickan
Och inte ramlade av hästen
Bara finsilver på brickan

Kör ju hellre helt ensam
När jag knatar hela längden
De försöker att tvinga på skam
Då när man inte är en i mängden
Men jag vinner med en grand slam
Tills pengafölket de skriker kräng den

Bara så som jag kör
Så som en ju bör
Flickorna det förför
Inget en förstör
Rent spel jag ju lira
Inget runt o slira
Med min manspira
Bara livet att fira

Det är alldeles för lätt att det hära vinna
När de andra kletar runt i sin fula lera
Inga hjärtan som de får att brinna
När de sluter upp och blir flera
Bra ordlek de inte kan finna
Vill inte vara med mera
De får ta o försvinna
Låta mig regera

---

Questioning Ergo in Helios cycle 3

När jag är ute och puffar lok
Då skriker de att jag är så woke
Sedan blir de krutna och får stroke
Föll ju för hela betet på min fiskekrok

Allt som de spottar ur sig är avdankat
Har ingen tågbiljett har ju plankat
När jag försvaret deras flankat
För att de ju ner på klankat

Får sen en fet jävla smocka
Kunde inte datorn överklocka
Dejtade ju sådan överklassdocka
Fick åka hem och sedan sluta rocka

På själva insidan ju ingen stadig röst
Ingen mysig flicka med täta bröst
De stabilaste av dem från öst
Med ända in på livets höst

Så de är ju så nedrigt sura
När de själva får golven skura
Har ju dåligt virke i sin egen fura
Så att de måste till o alla andra lura

Skriker ju efter en jävla kommunist
En själv säger de är blåsta javisst
Slår dem en efter en med list
Och de hamnar sedan sist

---

Answering Void in Eres cycle 3

Vet inte vad de ska säga eller ge
När jag sitter och vevar med gun
Briljansen de måste ofrivilligt inse
När en gör spitroast till trippelpun

Det är bara så jag alla spelen spelar
När jag av hela livet sedan njuter
De andra är bara runt och velar
När jag sedan av dem skjuter

Inte en chans
I min livsdans
En liten krans
En större lans

Är ju inte lätt när det är svårt
Skiten den går ju bara emot en
När de brölar om allt som är vårt
Och gråter en liten skvätt efter sen

Det är ju bara så inåta jädra roligt
När jag svänger runt och dansar
Livet är ju bara så himla soligt
Damerna de ju efter svansar

---

Answering Real in Eres cycle 3

De ville aldrig vara vänner
Ville ju mest bara trycka ner
Sanningen den bara bränner
Raderar sedan bort de som ler
Trivs bättre i lögnens trygga vrå
Bland alla de andra borttappade
Där de håller sig med sinnen små
Gör som de vill mot handikappade

Allt som inte duger i bur
Plågar sedan varenda djur
Livet är bara rusk o skur
Mot pandemin ingen kur
En genomrutten kultur

Förstår ej hur det sker
När de sen ingenting ser
Världen alla trycker ner
Icke-originellt när de ber
De kopierar och blir fler

Sade sedan att jag bonde ville vara
De undrade sen vad för jävelskap
Att se över planetens stora skara
Så mycket lättare än ett boskap
Så med hela universums makt
Den som ju finns i vetenskap
Tar de sovande till sin slakt
De kan inte styra sitt gap

---

Answering Vise in Eres cycle 3

Får väl till att baka lite fint bröd
Till cirkusen som vill se mig död
Höra dem skrika i panik och nöd
För att planen deras är för spröd

Som de inte förstår
Den som vägen går
Det de inte förmår
När de slår och slår

När de sitter och desperat väntar
Allt toxiskt de i sig själva präntar
Så när de mig sedan förbannar
Det deras hjärtan sen stannar

Pojken har ju för fan psykos
De skriker så desperat
Tvinga in honom bakom lås
Säger deras cancerprat

Men när de sen raljerar
Han är ju bara en belastning
Undvikande jag briljerar
Vi ska ordna hans avrättning

Entiteterna de mig vakar över
Fick ju en personlig lyckoklöver
Deras fula idioti jag inte behöver
Med full sikt och klar väg för över

Från andra de ju ta
Allt de bara vill ha
Ej göra som en ska
Se något eget bra

De dyker upp för att stjäla pälsen
Men barnen ligger sen på rälsen
Så olustigt att det är de tycker
Då undervärlden liven rycker

---

Answering Orig in Eres cycle 3

När jag lägger raderna så jämt
Då kommer de runt med skämt
Tror de ur sig briljans har pruttat
Men utbildningen de över skuttat

Svårt att få
Allt rätt stå
Orden små
Två plus två

Tror ju de har konsten sin sensuell
Men kan inte ens stava essentiell
Så det slutar ju med deras gnäll
Tills de sen hör en massa skäll

Matematik
Göm erotik
Rostig spik
Blir bara lik

När de inte kan ta stora klivet
Så vet de inte hur en lever livet
Sen de leker runt med underlivet
Och tappar bort Gudomliga drivet

Böna och be
Sängen sne
Ska till o se
Tre plus tre

Så i den sista höga långa traversen
Kämpar ju Pöjk med hela pärsen
Och varendaste rutten klåpare
Raderas bort av vår skapare

---

Answering Halo in Eres cycle 3

Efter hundratusen timmar hemläxa
Måste en ha fått något att börja växa
Medan de brölade ur sig all deras kritik
Studerade jag ensam deras neurogenetik
Lärde mig att de flesta kopierar varandra
Sedan en massa bråka om och klandra
Inga nya varor de sedan har att byta
Inga fredsliga band de kan knyta

Det är lätt att förstå allt hatet
Det är en effekt av klimatet
Slår på sinnets oscillation
Tvärs över våran nation

Temperamentet skenar
Visat på George’s stenar
Vetenskapen i mig brinner
När jag evigheten sen finner

Är ju bara astroklimatets mönster
Som krigen för utanför våra fönster
Förstår alla era känslor och beteenden
I er neurogenetiska kod bakom leenden
Vill kriga för fred och över fienden vinna
Men sakta ni bara får allt att försvinna
Knappt ni vet hur en språket stavar
Skriker sedan att ni inte är slavar

---

Answering Anex in Eres cycle 3

Nu är det dags att vara snäll
Försöka sluta upp med gnäll
Sätta sig uppå livets fina fjäll
Kanske emellanåt ju lite skäll

Måste sluta att för andra gräva grop
Lära oss allesammans att hålla ihop
För när hela världen nu sönder faller
Finns inte tid för grundlöst skvaller

Håll igen och spara på krutet
När vi kryper sakta mot slutet
Inga fler broar som vi bränner
Måste försöka att vara vänner

När vattnet nu snabbt börjat stiga
Har vi egentligen inte tid att kriga
Dags att svälja hatet o försöka tiga
Inte ta plats nu i dumheternas liga

Går mot samtidens världskris
Nu så är det dags att vara vis
Lyfta kors och betala vårt pris
Annars försvinna i rök och dis

Solen har beslutat nya världstiden
Så det är dags att alla möta striden
Samarbeta och se till all våran nöd
Så att inte alla vi slutar med en död

Det händer hela stora naturen
Behöver ju bara titta på djuren
Vi har inte alls längre något val
Det är nu ett gemensamt kval

---

Answering Open in Eres cycle 3

Som vi allesammans här vet
Så finns en plats på vår planet
Ett litet blågult avlångt land
Med alla typer i vårat förband
Alla våra systrar och bröder
Hela vägen från norr till söder
Hjärtan de bultar och glöder
Förstår ju att alla en färg blöder

Blandad kultur
Vet ju alla hur
Har ju bara kul
På Volvo-hjul

Från Trelleborg till Treriksröset
Tar vi hand om hela stora böset
Stormaktstiden aldrig försvann
För all visdomen till oss vi vann

Så när vårvinden till och vänder
Så att stormarna de ryter
Det är då vi hjälper andra länder
Och varorna sedan byter
Överskottet då vi till dem sänder
Som gör att ryktet flyter
Har full koll på alla skogsbränder
När vi alla trender bryter

Från det sämsta Göteborgspun
Till djupaste Stockholmsbrunn
Har vi för alla något skyddsnät
Med en ekonomi så vattentät

Gotlandsfärja
Ut och härja
Norrlandssnö
Ingen ska dö

Vårat solsystem på pannloben
Storhjärnan i största Globen
Våra sekulariserade kyrkokors
Bäst fotboll från Degerfors
Har både musikkår och militär
Förstår att man lätt blir kär
Så vi oss inom världen ju bär
Är bara en blågul atmosfär

---

Answering Alin in Eres cycle 3

Det är när det fäller sig i känslan.
Var dröm jag målar tystsamt.
Ensamheten skuggar var tanke.
Men efteråt släcker inte törsten.
Så för vart ord menat finner det sig.
Sanningen följer lika tystsamt.
De skriker deras vrede ostämd.
Men det faller på döda öron.
Så i helhetligen målar vi konsten.
Och lämnar oss själva i livets fortsättning.
Ibland är lösningen otänkbar.
Vilket är när det imaginära segrar.
Så långt det menar sig.
Så mycket längre det fäller sig.
Blodstårar röda i nattens mörker.
Konststråken lägger innebilden.
Men stegen ekar tungt mellan dörrarna.
Och drömmarna är i kort tillgång.
Så vem som än och vad som än.
Det finner sig tillika varsamt undangömt.

Det är en mening förstås.
Men synen är för de tränade.
De som inte bara såg och hörde.
Men de som även gjorde och lärde.
Det är så det räddar sig själva inifrån.
När trängderna finner sig i stundande.

---

Answering Elit in Eres cycle 3

Då jag på bussen fick hålla din hand
Det är något som jag minns ibland
Vandra runt på känslornas strand
Satt sen alla våra känslor i brand
Sedan var det platsen om band
Landade nästan på isigt Skand
Ville hellre närhet utan kland
Den andre fick blodad tand
Då chansen rann ut i sand
Bättre med öppen gland

Bara så många arbeten
Här i världen så sleten
Jobbar inuti planeten
Om en vet så vet en

När de inte vet vem
Bara bittert hat i dem
Hittar inte längre hem
Spottar bara sjukt slem

Referensen är ju lite svår
Allt du kanske inte förstår
Det är väl bara allt mitt hår
Det som växt till sig varje vår
Det blir så när en är ute o går
Försöken så att alla bättre mår
Försökt värna de som onda slår
För att man för alla de bättre står
Så att de inte hamnar på liten bår
Så anhöriga de får sitta med en tår

---

Answering Life in Eres cycle 3

Det är dina viskningar i ensamhet
Dina ömma tankar jag vet jag vet
Det är för den här helheten vi slet
När vi från dem tillsammans smet

Känsla i min atmosfär
Alla våra fantasier bär
Förflyttar de som tvär
Så de skriker och svär

Det är alltsammans för din kärlek
Mjuka stunder med ljuvligt smek
Men det slutar då mest med tvek
Jag har redan lämnat ert diskotek

Tro aldrig jag glömde
Känslan undangömde
Livsmening i stunden
Då där i skogslunden

För dig skulle jag göra nästan allt
När liven finner alltsammans kallt
Det är mer än några ord i en spalt
Vår krydda i livets peppar och salt

---

Answering Help in Eres cycle 3

I en värld av många trubbel
Vandrar vi helt utan snubbel
Då jag äger en hjärna dubbel
Till kroppens fullständiga jubel

De skriker snälla
Men hör dem ej
Jag vill dem fälla
Som de svek dej

För jag ser den som är minst
Ser till att de sedan är vinst
Så när säkerheten är låst
Ser de sina liv bortblåst

Förstår ej cancer
Saker som dödar
Alla våra chanser
Till livet ur flödar

De håller oss i sin bur
Som de plågar sina djur
Sen så blir det ur och skur
Som bryter ner varenda mur

Så som jag spelar
Här på vår planet
När jag allt helar
Dem som allt vet

Så Thius oroa dig numera ej
Som vandrar nu med mej
Vid tronen i mitt palats
Din förtjänade plats

---

Answering Lane in Eres cycle 3

Jag behövde jaga bort lorten
De som inte är rena som hjorten
Det är därför jag stänger min dörr
Låter alltsammans inte vara som förr

Det är det enkla drivet
Sanningar som lagts
Som det här står skrivet
Orden som har sagts
Kallar det för överdrivet
Men det är bara facts
Det är så jag räddar livet
Då det om dem bragts

De förvirrat genom livet sina velar
Alla sina chanser de bort-spelar
Jag har då inte tid för sådant
Slutar med att samla pant

Det är bara hur man väljer
Annars ju ens päron en säljer
Då blir de galna och förbannade
Må överheten ha gott förbarmande

Har inte en enda chans
Att överträffa detta
Har i håret ingen krans
Gör aldrig det rätta
Det är bara livets dans
Med alla steg lätta
Så att en finner sig sans
Och slutar som etta

Konsten den här är inte ens lite svårt
Då en bad om styrka för livet hårt
Kan göra det varendaste dag
Så är makt i vår Gudalag

---

Answering Amen in Eres cycle 3

Ända från första början
När jag landade i sörjan
Har de mig bara förföljt
Stunderna som jag sörjt

Aldrig varit riktigt omtyckt
Chansen den bara bortryckt
De tror sig de gör det snyggt
Men mitt stora liv är så tryggt

Mest har de försökt mig plåga
Förgifta skada våldta sen droga
Allt för att döda min lilla livslåga
Fegisar som inget själva kan våga

Skidsemestrar sina de kan åka på
Även om de på barnen måste slå
Undrar hur de kan låta det pågå
Om det verkligen måste vara så

Gemensam ondska är överallt
Världsarvet det blir bara kallt
Sörjer de mördade tusenfalt
För julklapparna är det ballt

Livet det vill sig sen uppstå
För de som vågar vägen gå
En sak de ju inte kan förstå
Är att jag älskar dem ändå

---

Answering Ergo in Eres cycle 3

När alla orden de är hörda
Inser man sin olidliga börda
När en inte längre vill mörda
Bara Gudakraften stor skörda
Är när en kan se det förstörda
Samt alla de mindre överkörda

Det är de tillika elaka leendena
De falska fördolda utseendena
Samtliga skadliga beteendena
För de saknar ju in-seendena
Förstör de som går längder
Och avviker från mängder

Bättre att löpa
över livets slätt
Vara samt köpa
väljer då allt rätt

När det sen är deras förlust
Skriker de mest ”You must”
Hatar när de inte får vinna
Allsedan måste försvinna

En annan siktar högt upp
Så att en inte flåsar krupp
Överlever allt dåligt väder
Uti våra sydda praktkläder

Tar nå bättre steg
in-i vårt livs bana
Vårt hårda kneg
gjord till vana

Det är allt de inte förstår
Skolgången den är så svår
Den mening de inte förmår
När de förföljer och alla slår
Skallbenet överfyllt med fluor
Kroppen sin den fylld med klor

En själv gick hem för att studera
Alla ordlekar sedan kombinera
Dumheterna sedan plombera
Och livsfältet säkert minera
Det är det vackra livet lekt
Motståndet ju bortsmekt

---

Questioning Void in Eres cycle 3

En av de vackraste dagar
När en för högtiden slagar
Det är i stunder som denna
Som en precis allt vill känna

Genom plågsamt jobb och slit
Långdragen kamp och gott flit
Högt skolad och så värdigt lärd
Av tusentals misstag färgad färd

Om dig ville jag så ofta drömma
Min tanke kan dig inte glömma
Inga känslor att undangömma
Skönheten står att berömma

Tillönskar ju olyckan minst
Hoppas mest på storvinst
De säger det är en otur
Men 13 rätt, eller hur

Grattis 💚

---

Questioning Orig in Eres cycle 3

Visst är de bara så väldigt fina
De där vackra som lockar bina
När en trampar på en lövmina
Så kan en mest sitta och flina
Jag känner hur du nu fnissar
Mina känslor det inte dissar
Vill ju inte någonting alls ha
Vill mest att allt ska vara bra
Flickorna är ju mina favoriter
Bombar hjärtat som meteoriter
Som hon sjöng den där tösatjej
Don’t you need somebody to love
En vet ju att det då bara löser sig
Och att en får på högen flera löv
Behöver inte på dem alls kleta
Inte strula runt och fulspreta
Vill ju bara efter känslor leta
Inte trolla runt och dissa Greta
För när en hemligt älskar tjejer
Då jädrar händer magiska grejer
Men en får hålla dem på distans
Annars blir det bara snuskig dans
Får vara försiktig med sådan chans
Annars blir det mest en törnekrans
När en börjar samla på sin lövhög
Skriker fiskmåsarna att en är bög
Men en låtsas ju som att man dög
Och bevisar att man inte är lika trög
De frågar vem som är favoritflickan
Vem som är favoriten på tebrickan
Det är ju allihopa kan en ju säga
Man vill ju på dem alla sen heja
En kan ju bara inte ha allihopa
Då får en ju rulla hela Europa
Och så djup är ju inte gropa
Sen så kan de svartsjukt ropa
Och alla känslosvall bara slopa
Till slut kalla en för jävla sopa
Men det spelar mig ingen roll
För jag har på läget full koll
Inte ute efter någonting alls
Ej massa armar runt min hals
Vill ju bara till att dra språkvals
Vill ju inte vara en sådan där fals
När en lärt sig att av livet njuta
Vill man inte köttgrotta skjuta
Fixa fripassagerare på skuta
Blir så när en måste spruta
Själv kör man budgetpruta
Innan det börjat har en sluta
Har så många slantar i fickorna
Att en kan drömma om flickorna
Har för mycket självförtroende
Så det blir inte delat boende
Blir ju mest att jämföra sko
Viska lite tyst ’ho är la go’
Så när en klickar på send
Så blir en sen till legend
Slipper massa onödig bot
Som ensamstående på fot
Det är så en genom livet bär
Hanterar sig när man är så kär
För det är bara gentlemannaklär
Så är det bara, jag lovar och svär

Det är så när en har diamanter
Som en älskar till de blir tanter
Kan säga att en finner sig glad
Behöver inte ens om ett slå vad

---

Questioning Halo in Eres cycle 3

Ibland hör jag henne viska.
Där mellan andetagen i tystnaden.
Så många meningar det menar förstås.

Varför åh varför.
Alltid i mitt minne.
För evigt i mitt sinne.

Tänk om du vore min.
Vågar inte ens att tänka så.
Jag vänder in i mina drömmar.
Nattmörkret faller över gångerna.

Utan dig är ensamheten allt som finns kvar.
Varför skulle de andra ens vara viktiga.
Kanske att de är, kanske de inte är.
Mitt sinne orkar inte ens bry sig.

Varför måste jag minnas de som gör ont?
Varför måste jag minnas och älska de som förstörde?
De våldtar och försöker mörda skönheten skapad i manifestation?
Jag kan fortfarande känna slagkraften från hennes blickar nå min yta.

Jag hade så gärna varit där och hållit hennes hand.
Hade så gärna varit där och hållit om henne.
Om så bara för att få bort drömmarna.
Om så bara för att smaka skönheten.

Hur och varför skulle någon som henne..

---

Questioning Anex in Eres cycle 3

Vissa är bättre på kärlek än andra
De vill mest varandra bara klandra
You cannot love that one girl
Säger de plaskande i sin pöl
Myself will you understand
Before even taken in hand
Just a bit of genetic reading
Electromagnetic pleading
Ingen kan med henne sig mäta
Förstår inte hur att tiden fläta
Faster than all the other
Certainly quality mother
They do not understand the game
Just one another they keep blame
And when they cannot they frame
Inbreds getting nowhere but shame
Never be better, always late
You, you and you they hate
But after all ty moya lyubimaya
Speciellt när du på scenen svaja
Kyssande mörkerköer till bajamaja
Wonderous magical nature in braja
När det kördes med finfestival
Där en lättade på alla sina skal
Would they all even begin to know
Living life like a long inbred show
I do not truly know for sure miss
But that’s how it seems to go sis
Så när de ska till att bråka
We whisper ona zhestoka
Och då vill de ju förstås allting veta
But they do not know nasha planeta
The magic of quantum entanglement
Inte ett enda kärleksbrev har de sänt
En annan en bara vevar på
Och allting bästa en bara få
Vad det är kan de ju undra då
De som inte kan två plus två
Många varma kärlekar små
Inaveln de vill bara till å slå
Kommer nog aldrig att förstå
Det är för synkans lyckliga få
They just say ya ne ponimayu
En annan suckar det jag sa ju
Ögon som ser, öron som hör
Medvetet ber, inget förstör
Skenet det mest bara bedrar
För de som drunknar i svar
But it ends in funeral lament
De lever ju inte in the moment
Men det gör min lilla finflicka
Ho som igång hjärtat kicka
De andra kan ju bara inte haja
That she is a bit of a russkaya
Hjärntvättade inavlade jävla pissants
No rhyme or reason in all their rants
Skulle ju inte ens fatta skämtet pants
Razlichiya mezhdu the cans and can’ts
Well arrives to some the chant
They realise what they shan’t
Så en gör ju bara inte likadant
Istället kör en lite the way I want
Livet som uppmärksam telepat
Är mest lyssna på fetton om mat
Det ena eller det andra
När en på insidan vandra
Så en väljer hellre något litet hållbart
Att en håller hårt därom är självklart
The other ones can keep guessing
While I myself keep up the blessing
No longer have time for messing
Need not even do the crossdressing
Russkaya girl
My Curly Curl
Devchushki devushka
En vill ju bara allt önska

---

Answering Amen in Pluto cycle 3

Så får väl ta och droppa en morgonskit
En liten påminnelse om allt sigma-slit
Men det blir ju alltid lite roligare
Om en får svänga sig lite soligare
Skriver ju hellre lite brev i kärlek
puss puss och intellektuellt smek
Det finns ju så många av dem
En kan välja en eller kanske fem
Fyfan det är ju som att hålla hicka
När en upptäcker en ny liten flicka
Bunkar och bankar i ens lilla hjärta
Skiten är ju egentligen mest smärta
Men fan om en inte bara lever för det
En blir ju bättre än de som förstör’ett
Har ju ett par stycken elektroner
Mina multidimensionella telefoner
De vevar runt i fältet så sött
Blinkar sen i färgkoden rött
Ojdå, blev ju bara lite blött
Fastän varandra vi ej mött
Oftast är det ju bara aporna i vägen
Inavlat tjatter och massa hörsägen
Tål inte de som vågat levla upp
Så de ska till och slänga gupp
Men det kvittar ju med plansiktet
Övervakad av självaste överskiktet
Tar ju hellre hela långa trappan upp
Än kör hissen som inavlad fulmupp
En får ju finare funktioner i knoppen
Och felfriheten glöder upp kroppen
Så mycket så att de inte längre vet
Vad är som odjur och vem skönhet
En del faller sig in i dess höghet
Andra reser sig i dess helighet
Resten är mest bara lite timing
Hoppet om att det blir guldring
När hon står där och stirrar
Så att hela skeppet pirrar
Är en förberedd och redo
Eller är det bara ett nerdå
Det är ju så svårt att bara våga
Även om det bara är liten fråga
Blir så när det är så många att välja på
Vem som en på insidan för ska förstå
Så väldigt många tankar att läsa
Så många huvuden att genomräsa
Tankar och känslor hit och dit
Mest massa längtan och sprit
För de som inte lärt sig att mästra
All fulhet som rör sig bortblästra
Behöver inte be om öppet som ett inavel
En annan är framtidstrogen på vid gavel
Bara de med rena hjärtan kan passera
In i mitt Nirvana och helheten massera
De andra kan mest säga hej och tack
Och lämna innan de får en hjärtattack
Därför jag väljer naturligt för skalet
Det är faktiskt bara naturliga urvalet
Som att det här ens är svårt
När inavel skriker det är vårt
Med ren kärlek i mitt kroppshem
Kan en rada upp och avrätta dem
Då vill de köra en massa kläm kläm
Men de glömde sig när de var fem
Så de påminnes och skickas hem
’Fyfan pöjken tävla och vann i rem’
Underförstått förstås
Övertydligt för boss
Behövde ju bara minnas
Övervinna för att finnas
De som söker livets svar
Blir sen oftast längre kvar
Som de sa om den som spar
Går sen inte med rumpan bar
Så när de kommer och ska fula
Då knäcker en dem med gula
För det kommer genom kärlek
När en sätter krav på sin stek
Inte bara något jävla fettberg
Som skriker om massa färg
Man vill ju själv ha lite kvalité
När en ska te och dricka té
Så att inte säcken hamnar sne
Låter cancern växa och ske
Här körs det bara med ren-arken
Så en kan härska hela djurparken
Bygga de högsta skyskraporna
Och skjuta bort alla ful-aporna
Så att en inte blir söndervriden
I vår så stora genomlivstiden
När vi andas oss genom striden
Inte slutar som förtida avliden
Sagan om lövpöjken och lövhögen
Tankeläsning gör en sakta förmögen
En väntar i skuggan med sina drag
Kommer fram i ljuset en vacker dag
Alla efterblivna jävla gamar
De trycker man ner i träramar
Alltid samma panik i skriken
När en börjar hamra i spiken
Är en ren nog så kan det passera
En får fortfarande på Terra husera
Om en bara kunde välja en flicka
Blir det te-service på silverbricka
Hela hjärtmaskineriet igång-kicka
Därför älskar en att breven skicka
Så många hjärtan att stanna
Så många apor att förbanna
Lägger alltid orden mina sanna
Hårdare men precis lika granna
Samma liv
Jättekliv
Bättre driv
Underliv
Så när alla kulorna viner
Simmar vi som delfiner
Det är ju bara lite omprioritering
När en upptäcker ekolokalisering
Laddar om all ammunitionen
Och trappar upp evolutionen
Show me your real face
Partake in the arms race
Har ju redan mina kvantvapen
Och därefter hela vetskapen
Så jag gör hjärtsträngskapen
Den hemliga insiderkunskapen
Alla undervärldsavrättningar
Demokratiska uppsättningar
Lika bra att vara på sin vakt
För att undvika all jävla slakt
En kör hellre med all-makt
Barnsligt rim reson och takt
Lättare att helheten bara vinna
Alla flickor älska och sen försvinna
Men inte helt
Bara lite stelt
Bara ytans undersida
Där en allt genomlida
Ser dina tankar ser din genkod
Så det är när en har sitt ekolod

Det är bara att sikta och skjuta
För de kommer aldrig att sluta
De vill bara döda, knulla och äta
Inte sig själva genetiskt uppräta

---

Questioning Real in Pluto cycle 3

Men bäst av all är ju favoriten
Ho som inte börtna sig i spriten
Kroppen är la kanske lite liten
Men är iallafall inte söndersliten
My red, blue and white flower
Zombie-killing napalm shower
Progressive vyzhzhennaya zemlya
Bara skriv, flickan är ju så jävla bra
That is how they diss the miss
Blir’juså när de inte får’åke hiss
De skriker en är en jävla fagot
We just whisper oni ne znaiot
En skippar ju alle Dissnej
Och allt annat protivney
Ja kalla’ henne ju Cute and Fast
Because nobody will her outlast
With pravda Snappy and Happy
Så vet’e att de’blir bitchy slappy
De ruller inte på samma spelplan
Have not done service for innerstan
Kan inte riktigt see my own stage
They are too busy with the plague
När de inte har en khoroshaya devushka
They do not even vet hur att packa väska
That is how she is, my favourite
De andra nöjer sig med frigolit
Mediocre mellan-mongona
Do not get the khiti ot bonga
När en väljer nice veganpizza
Now that is the entire raznitsa
Det är ju nio-dimensionellt schack
Or as they say, good shvedskiy khak
När de går lös med skruv och borr
I release my divine fruktovyy yumor
Sen drar en på lite bra hardbass
och de bara Я вижу это сейчас
Och finflickan ho sitta me glaja
One knows well ona sochnaya
Så när de velar runt inne på biltema
I keep develop moya radarnaya sistema
Så nu kanske ni förstår henne ho
My sweet little russkey konechno
En av alla mina favorit gulltia
När ho te o vevar sin magiya
Some en säger här då mittbena
Fuck off, nu äre igra zakonchena

---

Questioning Vise in Pluto cycle 3

Det är så det blir när en tar sig till morgondagen
När en lär sig bemästra alla de svåra hjärtslagen
Det är bara en chans för att få se schackdragen
Och att se de andra sen ta sig själva i kragen
De tror det är trams flams och stim
Men det är takt, reson och fina rim
Blir så när en låter bli att sniffa lim
Seglar högre på veganska pim-pim
När det kommer till den dära Gud
Högmästarn iklädd gyllene skrud
Kanske inte alltid dära på utsidan
Men det håller sig alltid på insidan
De andra de tror ju inte på något
Tar inte ett steg för att må så gott
De har ju kanske inte allt förstått
Till den högsta hyllan inte uppnått
De fattar ju för i helvete inte alls
Det kvittar med märke runt hals
Helheten är precis här och nu
Jadå, här inuti oss mig och du
Jag såg till att det skulle så vara
När jag slängde ihop en kvantskara
De förstår inte vad det är de tillber
Alla bitarna i livspusslet de inte ser
NÅGON HITTADE PÅ PRECIS ALLT
VARENDA GRÄSBLAD ÖVERALLT
Bokstav efter bokstav passerar dem
För de har ju inte fått helan i kläm
För det var ju så de velade i sång
När jag hängde med dem en gång
Helan han är ute och går till vattenhål
Och halvlingarna de dricker sig alkohol
En del de vill vara lite mer fin-alver
De andra vill knapra sina kött-larver
Så att huden den torkar och spricker
Full med akne när de mjölken dricker
Du skola inte döda sade helheten
Inte äta det röda sade profeten
Men de tror inte ens på planeten
De är så förförda av kött-smeten
Vare sig den är rund eller platt
Så leder synden till lång-natt
När kristan går ner i kistan
De som förstod hela listan
Det är ju precis allt som är
Genom hela livet det sig bär
Men de spikar upp och avklär
Oh ja, det är sanningen jag svär
Allt här på hela jävla stenklumpen
Skapades av något det är inte slumpen
Gud han rullar inte med sin tärning
För då blir man tagen på bar gärning
Förr eller senare när det inte matchar
Då finns det inget sjukhus som patchar
Det är inte på låtsas det är på riktigt
Men bara för de som kör så för-siktigt
En måste göra sina hemläxor så pliktigt
De förstår ju inte ens hur jävla viktigt
Lära sig hela livet och alltsammans
När en äter fruktigt från stormammans
Hur fan ska en annars vara tillsammans
Och inte dela ut en massa törnekrans
Men om och om smetar de fetgrisarna
När de misslyckas där vid alla spisarna
Du skola inte döda, du skola inte stjäla
Det är inte regler, bara garanti för själa
De som vill gå upp lite här i stora livet
De måste ha det där äkta renliga drivet
Annars får en sår och ärr i underlivet
I stjärnor och böcker står det skrivet
Men de kan ju inte tänka lite stort
Vill ju inte agera och får det ogjort
Vad tror du att du ser just precis nu
Ja, det är dig, jag skriver till alla du
Hela jävla Universum är på plats
Här inne i mitt stora hjärnpalats
Vad tror ni att det är klockverket
Det där riktiga simborgarmärket
Men det är så få som får det rätt
När en ska till att tugga sig mätt
Det är därför en del fastnar i bråten
Och sedan inte får plats i livbåten
Sedan när de börjar lyssna på låten
Så kommer den smygandes gråten
För ja, det är Gud med ensamheten
När en sitter och lyssnar på planeten
Vissa de tar sig inte ens lite tid
Ska alltid ut och bråka varje strid
Det är inte på riktigt din dumma idiot
Säger de med kropparna fulla av skrot
De spelar och de tar alla sina chanser
Sen ramlar de ihop och dör av cancer
När en gör allt rätt på precis alla sätt
Är det så löjligt lätt att vara helt mätt
Det är det personliga valet
Det där i det dagliga kvalet
Det är ju en fråga om åratalet
För de som inte är under skalet
När det är Gudans konstverk i grytan
Jo då får en inte se allt där under ytan
De ska runt och ur djuren livet dunka
Men ända ner till botten de vill sjunka
De kan leka med böcker och lagar
När de är ute och sanningen jagar
Men här i livets alla våra dagar
Så har inte alla kraftiga magar
Om en vill lära sig lite magi
Får en sen stoppa allt rätt däri
Som jag är i alla böcker jag skrivit
I alla filmer som till jag sedan blivit
Ni kan ju inte se vad som är framför er
Ni förstår ju inte på vad det är ni ser
Bara de finaste barnen de överger
Alla vägar som inte funkar mer
Det är därför jag är där med dem
Lämnar dem aldrig någonsin i kläm
Tryggare kan ingen vara
Än Guds lilla barnaskara
De som gjorde hemläxan
Blev vän med storhäxan
Lärde sig precis alltsammans
Fick ihop ett allt tillsammans
Djur och alltihop i arketypen
Så en inte faller för hjärtnypen
De som ska dö de ramlar ihop
De som är storhet får alltihop
De ödmjuka de ärver världen
När det är färdigt med städen
Det är den verkliga välfärden
Jag med omsorg valde pläden
Sen får de väl påstå att en rökt på
De snart ska till att försvinna ändå
Ramla ihop när hjärtslagen sviker
Marken under dem sig så viker
Bara de med öron hör trumpeter
Ser synkroniciteten på sina tapeter
Det är något en känner i hjärtslagen
För det är tyngden av hela Gudalagen
När det kommer runt för att ställa rätt
Och radera allt icke ringmärkt på slätt
Det är bara Guddan som mästrar trädgården
När han med vatten fyller hela kust-fjorden
En bor som en tror
Liten eller lite stor
En får vara lite pryd
Bara vacker attityd
Vissa de fortsätter att sova
Andra de visar vad gud lova
Att det är precis här och nu
I oss alla försöker jag och du
När en är fortfarande jag
Så är en så med livets lag
Kan se varenda schackdrag
Få varenda köttsäck svag
Om de har något de vill förstöra
Då är det där med sitt stora öra
Om de sparkar på barna-köra
Då kommer det dem att förgöra

Beatitudes
Beauty-attitudes
Be-at-it-dudes
For higher altitudes

---

Answering Real in Neptune cycle 3

Ta’re lungt och andas min lill’planet
Det är Rysk roulette med vår överhet
De ville ha bort mig och många till
Och de ska få precis som de ha’t vill
Det är därför som jag spelar
Och hela skiten sen helar
För ja, det är fullt på riktigt
Det är så inåta jävla viktigt
Drar en ut en kula ur ballen
Så får man en kula i skallen
Äter en av alla små djuren
Då är det avrättning i buren
När vi nu spelar illuminati-spelet
För att avrätta och dra ut hel-felet
De tvingade när de kom ringlande
Så Saturnus-myntet jag singlade
Får se vem som blir kvar
Vem som ljuset just har
Men oroa dig inte queenie tsar
Nu vetu för det är hela mitt svar
Kan ju inte ha alla av oss kvar
Så åker först de som tar och tar
En vet spelet om en lirar
Och inte på synden slirar

Sade att jag inte spelar rouletten och kort
Men de insisterade hela jävla vägen bort
Livet den är insatsen i alla våra kroppar
De som inte håller sig kvar de droppar
Hur det sen än händer, hur det än sker
Ambulansen kommer inte till de som ser

---

Answering Vise in Neptune cycle 3

Det blir ju så utvärderat
När en ska visa studerat
Det är ju hela stora målet
När en springer för gålet
För att ta sig te vattenhålet
När en sitter runt o fåret
Då jävlar växer sig håret
Visar bara en är på spåret
Och alla hela tretton rätt
Fina flickor på stora spätt
När de gör sina egna sätt
Gubbera de sätter sprätt
När kroppen är ljus o lätt
Då har en ju ränderna klätt
Och alla de länderna ju sett
Även sådana lite blodsplätt
När en kikar på dem alla
Där ute när de ska skalla
Det bara flyger våra-galla
När de sina bössor knalla
De klarar sig i alla de falla
För de är ju bara så balla
CIA kom ju först så att säga
Friheten är ju skön att hejja
Sedan kom ju det lilla FSB
De ville ju mest dricka té
Sedan var en ju mer fåren
Den där franska lilla dåren
För de bringar kalla kåren
Säger att ingen förbi går’en
Blir ju så när en lär sig gun
Hela vägen över fältet Verdun
Sen var det ju hemliga Mossad
Passar lila basker mäster-bossad
För det är ju så när en gör deal
And remembering what is real
Sen kommer ju de hårda tyskarna
Alltid ha bättre konst än ryskarna
Men det är ju så hela värden gillar’t
För de är ju ändå så på det urskillat
När en har sina heliga ögon i nacken
Då ser en fan alltid tysken i backen
Sen är det ju portugiser som ska härja
För de älskar ju så att åka på sin färja
Hittar några små öar där ute i atlanten
Det är ju utforskning för hela slanten
För jag drog ju dit och vila i skalen
När jag besökte lilla stora festivalen
En tar ju till och gör hela hemläxan
Så att en kan överleva som storhäxan
För sen kommer ju stora mäktiga Indien
Och de är för bra för att vara in the end
Där har de väldigt höga berg
Och stora laddningar med färg
De tror på en stora massa saker
Så att hela stora brädan skaker
Det är ju så en studerar upp sig
Som de ju sa i skolan här så säg
Vissa de skiter ju bara i det hela
För de vill ju mest livet bort spela
Men de gör det ju på helt fel sätt
När en kan göra det helt jävla rätt
Tar betyg i alla världens hörn
Så att en växer sig till stor örn
Den är på riktigt era små kulor
Som inte har specialpolis-sulor
De som tyskarna själva med kör
För det är så en underverken gör
Så när en kikar lite på de ryssarna
Så är det ju allra mest för kyssarna
Men de andra som ska te o lyssna
Säger mest att en ska te o hyshna
Så en undrar ju mest hur en lär sig
När de säger till en jag ska visa dig
Jo en håller koll på hela stora saken
Så att en får hela hjärnan på raken
Det är så som en förtjänar klockverket
När en får hela hjärnan i storverket
Det är därför de kallar sig Alfa
Nej det skulle väl inte va så va
När en ska te och rädda guds alla barn
Så att det finns några fler gulliga flarn
Men småpöjkarna de mest gnatar
Och småflickorna de mest knatar
Hoppas sen på en liten storpappa
Som kommer med fullrandig kappa
Hela stora utmärkta vapenskölden
För det var ärligt och aldrig stölden
Alltsammans är så himla välförtjänt
När en håller sig som guds betjänt

---

Answering Vise in Neptune cycle 3

Det är mörker och hemligheter
Undangömt inuti våra planeter
Man börjar lätt med matematik
Men sen proportionell dynamik
Allt det snurrar och det spinner
Marken under flyter och brinner
Skyddsrummen kanske hinner
Medan de andra de försvinner
Himmelns klockverk ställer om
Det är stora gudarnas för-dom
Gravitationsfälten de svingar om
Så att kaotikens konst går i blom
När gammelfarfar kommer runt
Då går Stjärnfamiljen ner så grunt
Floder och stormar river slottet
För att nollställa människobrottet
När tungviktaren passar slagen
Då är det upp till fysiklagen
Det rättar till sig som maskineri
För att bringa allt till harmoni
De dissade alltid vår lilla Pluto
Ville vara bättre ända till sluto
Men gammelfarfar ute på kanten
Senast han besökte sjönk Atlanten
Det finns inte ett mäkta försvar
När atmosfären den är så bar
Människor förstörde allt de kunde
Bara några få broar över sunde’
Härefter är det mest mardrömmar
När tungstenen river upp sömmar
Drar ut solens alla värmande strålar
Och stjärnsystemet sen ommålar
Varför gjorde ni inte hemläxan
Frågar stormoder visdomshäxan
Den ni rider på varenda dag
Flyter på hennes fysiska lag
Hon är så fruktansvärt våt
Vår stora kollektiva livbåt
Men hålen i atmosfären
Kom från varorna i affären
Och den här gången lär’en
Inte se systemet som bär’en
För det är storfest på ingång
Gravitationsfältens lovsång
De förstörde allt över trams
Köttade och störde i flams
Men när det är old far far ut där
Överlever en bara med atmosfär
Eller ett redigt bra hållbart hunker
I en välkonstruerad varm bunker
Något som en såg där på bion
När de försökte förklara zion
Men inga människor de förstår
Hemverket var en bana för svår
Så gammelfarfar han klockar in
Får vår stormamma att byta skinn
Alla som inte passar de klockar ut
Det är bara vår livsdans till sitt slut

---

Answering Orig in Neptune cycle 3

Med dig så är det aldrig detsamma
Visste direkt att du är en fin mamma
När jag klättrade in på Jag Kö-stadion
Och vibrerade lite med lilla rö-radion
Blir ju så när en ser en fin liten flicka
För lövpöjken en te diamant i ficka
Ajje-män när she te och svingar golf
Hela klubban blir te rena rama Rolf
Men ho seglar på som det vore lätt
Prickar hela parken med sina hål i ett
Det är ju så de finaste tösera vinner
Medan fulgubbera de bara förvinner
Visste det när jag hör bättre sången
Då vi satt och gamade i spelsalongen
Med all glädje och hela jävla lyckan
Emellanåt lite blingbling på smyckan
Ho äju så inåta skogsfinad lilla köna
De ä ju nästan så en vill spela höna
Vela runt lite och pumpa ut äggen
Överrösta o utranka smet-dräggen
Det var alledans i skönasången där
Till fukting lans i trångagången kär
Så hårdiga och dunkande hjärtslag
Bättre vin genom lufta än pojk-lag
Du viskar så sött att ja bli’ knäsvag
Kanske är det nu Jessies födelsedag
Zen vet ho ju hela fina flicka-tösen
När ho bara drar över hela drösen
Vrider mig lite med sin blåa smärta
För att hemhämta hela mitt hjärta
Fyfan när ho te och drar schackdrag
Inte ens med juridik och bok-lag
Sa ju frå’ första början det är kärlek
Nattkläm och dans-spel är fri-smek

Puss puss pårej min lill-fia
Du vet att du är min gull-tia

---

Answering Orig in Neptune cycle 3

Det är finsången av änglakören
Och det är darret i pol-is-kåren
När sanningen kommer fram
Så gömmer de sig i sin skam
Skriker att det är en terrorist
Men det är för Terra javisst
Hårt och så svårt för inavel
Lekdans-dörren på vi gavel
När de droppar en efter en
Undrandes vem det är sen
När hela magin letar hem
För att sanningen är i kläm
De droppar ner och de dör
För de passar inte i änglakör
Polisen den smälter och för
Alla deras tankar det förför
Hela planeten som det vattnar
Floder röda när himlen svartnar
Det är ljudet av vår undergång
Som till vissa har räddningssång
Kunskapen håller en flytande
Och lejonet inuti högt rytande
Slarvet med maten och koken
Skriver sen ut en från livsboken
En efter en faller de ner ner ner
När de inte helheten ser ser ser
Som det har lovats och svurits
Genom alla tider varsamt burits
Och som alla mina barn sångat
När de genom helvetet tvångats
Så ser jag efter alla mina egna
De som verkar mest förtegna
De som lyssnar och ser efter
Blir ej hummer eller kräftor
För de hör när fader viskar
Och simmar som fina fiskar
Men det spelar ingen roll
För de som inte har sin koll
De rullar bara runt och skriker
När hjärtslagen dem sen sviker
En kör på så många olika vis
När en lagar mat vid sin spis
Rensaft med klenkraft skiner
Urverk och urfors med viner
Klockrent och mitten i tiden
Det är så en vinner striden
De andra bara står och slår
Gör världen så svår och svår
Jag skrev den där jävla boken
Så jävla länge sedan i kroken
Synd att det inte är flera barn
När jag ska virka jul med garn
De andra de hamnar i marken
För de fick ingen plats på arken
De skriker alla orättvisa förstås
Men det var deras orätt för boss
När en sitter i den stora stolen
Vänder en inte ryggen på solen
Det är bara ett löfte så brutet
Som resulterar i förtida slutet
Hon är allt och alla detsamma
Bara för vissa är hon stormamma
Du skola ära dina föräldrar
Har de sagt i alla sina dar
Men fan när de tar och tar
Då Satan ur dem livet drar
Som det skrivits som jag sjungt
Både i lättvikt och så jättetungt
För alltid i all eran närvaro
Aldrig en sekund i frånvaro
Det är bara en stor omvändning
När storpappa är på återvändning

---

Answering Orig in Neptune cycle 3

It is a mindset
Not a place
It is a grindset
Not a face
South-West Eden
In the flag itself
Hela jävla skeden
If it is myself
Rising rising and arriving
Bringing the top shelf
Studying sleeping raving
For kids who are self
All themselves
Wishing wells
Saving all cells
God itself tells

De ä ju ba’ sånt som hänner
När en tar o slösar på länner
Dålig stil mot ens gränner
O köttisarna de bara bränner

Hela varve runt när en kör
De ä ju bara massa julkör
Bättre än alla djur som dör
Alla små flicker det förför

De ä ju så mye bättre
När en kör me båtar
Allt blirju bara klättre
När en skiten nerbråtar

Tar det nu varje varv
Inte ett enda slarv
Vare sig veteklilarv
Eller pilla-i-skarv

Medan aveln velar
Är jag ute och helar
Bara musiken spelar
Och ingenting felar

De e bara så de e
Ta en så får du se
De e bara te o be
Så att rakan är sne

---

Answering Halo in Neptune cycle 3

Som oljudet förefaller
i konstgjort ändlöst skvaller
Inom det tuggande döda bruset
Utanför naturen bakom samhällshuset

Långdragen evolution
Efterbliven situation
En riksdagsmotion
Dock utan aktion

Ser dem mörda varandra
De andra av deras klandra
En lång biologisk övergång
Under missuppfattat tvång

De står med lapp inför kvalet
Själen sina knappt kvar i skalet
Det utanföriska samhälliga valet
Sällan följer löftena tankarna talet

Men alltdetsammans oviktigt för oss
I ett verkligt kvantmentalt spel förstås
Behöver inte deras maturerade sandlåda
För att existensens vida konstverk beskåda

Över dess snedvridna sinnessjuka jag inte budar
Hellre jag finner mig med ingenjörskonstens gudar
Deras irrelevanta kritik drunknar bakom min bioteknik
Allt arrangerat till perfektion så att jag inte slutar som lik

---

Questioning Amen in Jupiter cycle 3

För det är som de pratar
När de medvetenhet ratar
Det vedervärdiga skitsnacket
När de är själva och med packet

Men jag behöver inte dem
Jag behöver inget mer vem
Idioter och annat i mitt hem
För fan de beter sig som fem

Ignorans och ögonen i marken
Varenda steg är en bräda i arken
Det är deras långdragna bortgång
Tondöv och iskall begravningssång

För det är egentligen hela grejen
Jag har redan allt och sedan tjejen
Varje steg är ett steg mycket längre
Efterlämnar sen deras inavel trängre

Det är en saga om fulländad evolution
Gränslös och varmt glödande ren passion
Livet egentligen bara en långsam attraktion
Det är sig alltid mellan fåfänga och perfektion

Gruppens ordnade trygga och mörka vrå
Försiktigt anpassat för de med sinnen små
Deras tvångsmatade tankar att det inte är så
Slösa inte all tid på inaveln som inte kan förstå

Medan livet så är du min givna favorit
Det är som att jämföra guld mot frigolit
Jag skulle inte ens behöva en officiell invit
För att varsamt värma mig i din mentala svit

Smärtlöst genom ansträngda dagar
Överstiger jag deras påhittade lagar
De gör själva som de vill och behagar
Dess efterblivna inavleri jag inte jagar

Med dig i min tanke kan jag göra som jag vill
Inte en enda tanke i mitt sinne kan vara still
När du frågar mig om de ljuvaste fantasierna
För att distrahera från människo-tragedierna

När de prompt ska leka efterblivna jävla fluster
Det är då vi slänger sprängmedel i dears kluster
När jag dem till tidens alla trådar varsamt nålar
Så är det deras existentiella förvirring jag målar

För nu är det du och jag
Var ljusa och långdragna dag
Som jag förklarade i mitt förslag
Med dig är det omöjligt att vara svag

---

Answering Ergo in Ceres cycle 3

Hellre jag med dig sällskapar
Än alla de där dryga efterapar
Osäker på vad jag ska dem kalla
Inte sikta på någon, heller inte alla

Jag tog det till vetenskap
Slår gammalt jävulskap
Inavel blev då ordet
Egona vid bordet

Spelar heller ingen roll
För de har inte någon koll
De velar runt och letar pengar
Använder människor som sängar

De är bara oljudet ingen vill höra
Inte som konsten du viskar i mitt öra
Alltsammans förstås en mental hierarki
Den där som de inte vet hur man klättrar i

Därför mäter de utsida om och om igen
Förblindade av det och vilse troligen
Jag skådar från tankens höga fjäll
Söker efter någon verkligt snäll

Som att söka guld i ett utedass
Bara sneknullade med vaccinpass
Ibland känner jag de förtjänar panik
Då de inte förstår naturens klimatkritik

Förstår inte varför allt tjafs
Förändring finnes inte i krafs
Leder bara till sinnesslö konflikt
Där inte ett enda inavel gör sin plikt

Jag är hellre med dig
För du ser till framtiden
Kommer du med mig
Eller är du förtida avliden

---

Answering Ergo in Ceres cycle 3

Jag menade det förstås
Bortom drömmarna våra
Alla vilda fantasier om oss
Stora mentala strider svåra

Varje ord valt och formulerat
När jag målade mina drömmar
Drömmarna som jag arrangerat
Svetsade ihop smärtans sömmar

Med dig är det så mycket roligare
Tiden den är längre och heligare
Molnen borta och allt soligare
Natten varmare och keligare

Ändlösa är tankar om dig
Kanske bara galen jag är
Bara du vore med mig
Jag tror att jag är kär

---

Questioning Void in Ceres cycle 3

Morgondag värmande
Känslosvall svärmande
Alla ting genomgående
Känslosamt förstående

Om ändå en vän
Så som efter sen
Bortom framtiden
Långt framskriden

Inuti förstås
Där jag är oss
Bortom tiden
är världsfriden

Dina tankar här
Hjärtrytmen bär
Drömmar våra är
Kärlek det innebär

Du är så varm
Vänskaplig arm
Jag hör dig fnissa
Behöver inte gissa

De säger det är lätt
På sätt så har de rätt
Barnlek, lätt som plätt
För dem kanske för hett

Jag ser det i sinnet
lägger det på minnet
Provar sen något nytt
Felaktiga ordet utbytt

Prova får du se
Som tre plus tre
Sätt att överföra
Hellre än förstöra

Som dig jag älskar
Inte direkt fruktar
Jag skratta dig hör
Men bättre det gör

---

Questioning Vise in Ceres cycle 3

Barnamördare och cancer
Tillintetgjorda andra chanser
Oljudet som formar deras dagar
När de förföljer sina oskrivna lagar

Pekar på och dömer
Levande som drömmer
Sina egna liv de glömmer
Verklig kärlek undangömmer

Men så du
Så som nu
Sju plus sju
Minus ännu

De är oljudet mellan dina tankar
Inavel som de är och sen sig rankar
Om de inte vinner, livet ur de bankar
För överflödet de oskulden sin svankar

Som en pågående sinnessjuk jämförelse
Allt som inte passar in dömt till förstörelse
Hela vägen tillbaka till oskuldens slutna port
Bråkar de fram och tillbaka över sina visitkort

Men du är inte som dem
I tystnaden undrar jag vem
Skulle du följa med mig hem
Eller sluta dig precis som dem

Jag ser dig blinka på tapeten i synkronicitet
Som en slags intellektuell överklassocitet
Ett glömt språk som de inte kan förstå
Deras förmåga och tankar är för små

Ditt leende är allt
När det är så kallt
Ditt värmande ljus
Överröstar allt brus

Dina tankar gör bättre poesi
Ett inre ljus som mig bländar
En harmonisk mental melodi
Min formulering sen fulländar

---

Questioning Halo in Ceres cycle 3

Försiktigt nu älskade
För nu vill de förstöra igen
Som jag visade dig förra gången
Förberedde dig på deras onda rörelse

Ingen skadar de
Som älskar livet
I djupet aktsamt
Med vilja överallt

De har ingenting längre, ingenting kvar
Vare sig fantasi, drömmar, kärlek eller glädje
Därför måste de låtsas för att hålla sin lek vid liv
Det är falskheten som äcklar, som du springer från

Därför kommer de efter och kräver din uppmärksamhet
Avsaknaden de själva lider och inte kan tillfredsställa längre
Kylan de känner när de långsamt dör på insidan där i mörkret
De tog allt de ville, allt de önskade, men förlorade det de vill ha

Det som du nu har kvar
Dina finaste drömmar
Dina bästa fantasier
Din neutrala kärlek

De växte ur sitt eget
Nu kommer de för ditt
Som de behandlar sina
Nu har jag visat dig hur
Och du får försvara dig
Med alla medel du vet
Universum erbjuder
Lika villkorslöst

Försiktigt nu
Varning given
Vad än måstes
De vill sig förlora
Den här gången så
kan de inte ens vinna
Inte utan att betala dyrt

---

Questioning Anex in Ceres cycle 3

Ser dem viska
försöka med allt
Mördar sina tankar
Och ser inte förlusten

Oroa dig inte
Formar det
Inte för de
Ordar det

De döda levande
Borta sedan tidigt
En barnatid glömd
När de väntar dömt

Det är paniken i deras ögon
Klimatkrisen och cancern
Sorg över de förlorade
Men ändå sin undran

Det visar mig därefter
Ett mönster i tiden före
Efter att det visade sig då
Men det spelade ingen roll

Solen bränner och undran sår
Skördar drömmarna gör vi sen
Hur många vårar av frid efteråt
Människor frågade sig aldrig sen

Med känslan så har jag det de söker
Det faller sig genom tanken där du är
Följer mig sedan precis som du visade
Det fäller sig därefter precis i symfonin

Varför skulle de
De svärmar sig där
Men jag vandrar över
Där de inte ser överallt

---

Questioning Anex in Ceres cycle 3

Det är som när jag ser ut i tiden
Dina tankar från långt svunna dagar
Om det bara inte vore så smärtsamt att
Se dem ett efter ett visa sig på sinnets vägg

Tänk om du
hade varit med
Varför inte undrar
tankarna som höll fast

Långt efter ingenting förstås kommer solen
Värmande och livgivande som fantasin
Från tiden när drömmarna segrade
Men smärtan sliter sig genom

Tänk om vi förstått
Precis som vi vetat
Undrat om och om
Hur och varför inte

Det är den bitterljuva doften
Som uppstår när jag har nostalgin
Det sliter min själ i stycken omgående
Men känslan jag känner håller mig samman

Det var då sen därefter
när det var på ytan
Jag undrar alltid
om du varit

Det var det ändlösa regnet vid realisationen
En långdragen och långt försvunnen tid
Men minnena etsar sig fast i bilden
Som visar sig i smärtsam prakt

---

Questioning Elit in Mars cycle 3

Ibland undrar jag förstås, från bakom ögonlocken.
Tiden undrar också, men från andra sidan väggen.
Ibland, men återkommande.
Alltid, men sporadiskt.
Som en tankesträng vilken sträcker sig.
Genom viken vilken tiden vänder sig i.
Det hade kanske fungerat som innuendo, men du ler.
Bilden i mitt sinne när du passerar.
Som en modulering i verklighetens musik; din observation.
Kanske, kanske inte.
Undran, och frågan.
Som det hade känts vid i kunskapen:
Jag vet att du undrade. Önskade.
Men från andra sidan synkroniciteten.
‘In your dreams’ säger de.
‘Yes please’ svarar jag. Ler.
Det blir inte bättre.
Någonstans mellan kuggarna vilka är mitt mentala imperium.
Bakom frågorna om tankeramen.
Den behagliga resonansen vilken är du.
Ett variabelt mönster, där sannolikheten viskar din identitet.
Som en extradimensionell maskeradbal – där bara de medvetna dansar.
Jag vet att du visste, det var hela meningen.
Önskningen dog aldrig i Universum, om än i meningen.
Så ett scenario. Förstås.

För det är ironin i skönheten.
Alla vill ha det äkta.
Men vågar inte över tröskeln.
Såsom någorlunda, men överflöd.
I underdrift och besvikelse.
Känslorna förblir, oblommade.
Precis som livet.

Ibland undrar jag.

---

Questioning Life in Mars cycle 3

Detta är en liten text om bordet,
djupt ner i den italienska mässen
Där amfetamin är det bästa ordet,
för att hänga med och palla stressen
Där de sörplar från sina kaffekoppar,
jämför vita kuvert och mäter kroppar
Vad ska de ha det till kan man undra,
när stormen blåser och himlen dundra
Fula gubbar de letar efter särbegåvade,
ute bland folket där de flesta är sovande
Finklädda och välförda på nedervåningen,
men helt annan sanning på övervåningen
Liksom de förstör för den de inte rår på,
när de hyr in den sexarbetande skåningen
Eller mobbar pundare till att självmord begå
för att låta formen på sin möbel kunna bestå
Men så en dag så finns det de som får nog,
de som kan se träden när andra säger skog
Som får dem allesammans att hänga läpp,
när de är med i och förlorar spelet sänka skepp
Därför avfyrar jag mina ryska luftvärnskanoner,
och får ett slut på deras barnutnyttjarfasoner
Месть это блюдо, которое подают холодным,
особенно для тех с холодным сердцем
Like when you fire at and destroy a torpedo,
that line could make you a master in Cluedo
Det är problemet med pengakåta psykopater,
de klarar ej förvirring och empati liksom apparater
Det är därför de behöver skyddade identiteter,
när sanningen börjar synas på mentala tapeter
För inte ens utrustade med deras tvättäkta ideologi,
klarar de att hålla ihop sin underjordiska maskopi
En del skulle kanske kalla det dålig poesi,
men det är en form av överjordisk terapi
Går inte att ha en pedoring utan ett runt bord,
ni vet precis vad jag menar, så sanna mina ord

---

Answering Lane in Mars cycle 1

Bara för‎‎‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎fina dig,
älskade saknade,‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎alltid i mina tankar.
Min vackraste favorit,‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎‏‏‎ ‎drömkvinna och sötnos.
Ja, det är din hand jag drömmer om. Och bara din.
Du vet precis vem du är – tveka inte en sekund.
Det är några ‘elektroner’ där ute jag föredrar,
men du är min absoluta favorit av alla.
Och du kommer alltid att förbli.
Så länge jag hör din röst,
så övervinner jag
precis allt.
<3

---

Answering Lane in Luna cycle 1

Du gamla du skrikande ovärdiga börd
I tystnad, i ensamhet du lida
Avskydd av folket och inte längre hörd
Ingen för din rätt nu längre strida
Ingen för din rätt nu längre strida

Du gnäller om minnen från ungdomens da’r
När du inte satt bortglömd på äldreboendet
Corona kom och med morfin livet ditt de tar
Ja det här är vad de gjorde med förtroendet
Ja det här är vad de gjorde med förtroendet

---

Questioning Void in Luna cycle 1

Det finns saker som jag inte kan förstå,
som kommer från era sinnen så små.
Hur ni kan ert beteende få låta fortgå,
och på sådant vis låta ondskan bestå.
Hur ni slår på de svaga med ena handen,
men skriker ‘vatten’ när ni startat branden.
Hur ni plågar och torterar, hatar och exkluderar,
men sedan om likhet och jämställdhet raljerar.
Ni skadar för livet de som inte gör som ni vill,
sedan hånar ni dem för att de inte räcker till.
Med utförsäkringar får ni folk att självvalt somna,
i ert samhälle där alla påstås vara välkomna.
Det är inte bara tragiskt självbedrägeri,
utan även för många smärtsamt hyckleri.
Det har växt till att bli ett tragiskt samhälle,
där vi ser fleras för tidiga onödiga frånfälle.
I mitt sinne är det inte ens nära en “demokrati”,
snarare något mycket närmre absolut idioti.
De flesta de skriker bara högre “mig mig mig”,
men att verkligen hjälpa någon är ‘nej nej nej’.
Så många de vill bara ha mer och mer,
dessvärre på bekostnad av fler och fler.
Medmänsklighet och empati det finns inte längre,
både hjärterum och stjärterum det har blivit trängre.
Det händer bara för några tragiska likes på webben,
eller när inaveln för massmedia får öppna näbben.
Men i det där som alla religiöst kallar för verkligheten,
där finns det inte mycket handling som är medveten.
Det är tragiskt vad det kommit att bli alltsammans,
för om ni vill nå er ‘framtiden’ så är det tillsammans.
Men “vad spelar det för roll”, säger du,
“ingen har någon koll, ännu mindre nu.”
Och på sätt bidrar du till det själv som en i folkmassan,
avtrubbad och på autopilot som de på Försäkringskassan.
Vi får alla vad vi förtjänar, det har ni ju själva sagt,
jag hoppas ni står fast vid det när ni nu går till slakt.
För naturen den är obarmhärtig och utan nåd,
sparar inte de som lever på sin smartphones råd.
Naturen den infekterar en efter en med rättvisa,
för att de som verkligen kan se bättre undervisa.
Korruption det är något som planeten inte spar,
inget som gör den skada kommer lämnas kvar.
Det är därför jag som människa aldrig varit rädd,
trasig och handikappad, men aldrig någonsin vilseledd.

---

Answering Amen in Venus cycle 1

Alla till framtiden vill sträva,
men rätt gener den nu kräva.
De som valde att i livet treva,
kommer ha svårt att överleva.
Det finns inga magiska Ipren,
som rår på deras rashygien.
De kallar vetenskapen virologi,
men använder den likt teologi.
Framtiden den är inte för alla,
en del slutar stela och kalla.
Nej det kräver mer än mod,
att klara en biologisk syndaflod.
Stanna utom fara tryggt inne i husen,
om ni i livet kvar vill vara.
För det var bara femhundra tusen,
miljoner de skulle spara.
När planetens hemliga president,
ska ha bort hela nittiofem procent.
Om du har en gyllene biljett,
då blir kanske resan din lätt.
Annars kanske du kolar i en korridor,
när doktorerna inte längre förmår.

---

Questioning Amen in Venus cycle 1

Alltså den rösten mannen.
Lenare än veganskt smör.
Det attraherar ju grannen,
å allmänna ordningen stör.
Vill också hitta till ett ställe,
där jag kan rulla lite grälle.
Inte förgifta min sjukdom,
utan läka med visdom.
Nej jag litar inte på badkrukan,
som huserar där borta på sjukan.
Han kan verkligen inte simma,
bara få sina patienter att svimma.
Ej bli dömd för ‘gräsligt beteende’
som Kaptenen med sitt leende.
När han hojtar “Alle man på däck!
Generalen är här med en fet säck!”
Jao, visst väntar vi tålmodigt på dagen,
när de skriver om den där gamla lagen.
Om de ens minns hur man skriver,
och inte bara alltsammans river.
När de bara ska ha sina pengar,
likt de som överlever på hundraslängar.
För visst vore det allt redigt trist,
om Sverige efterblivet fattar sist.

---

Questioning Alin in Eres cycle -1

Polis polis tycker jobbet sitt är väldigt roligt
Lärare lärare gör allt för resor dit det är soligt
Advokat advokat ljuger och skadar medmänniskor
Läkare läkare sprättar, förgiftar och på det sig skor
Forskare forskare vill inte tro på saker som svart magi
Författare författare tror att alla olyckor bara är tragedi
Psykolog psykolog vågar inte sova med lampan släckt
Politiker politiker har nu alla sina lögner alltid övertäckt
Handläggare handläggare försöker nu att gömma sig
Chef chef gör precis allt i sin makt för att skydda sig

Men när ljuset slocknar så kommer mörkret fram
Ljuden tystnar likt en flock med livrädda lamm
Nätterna blir för alla bara längre och längre
Paniken slår och luftvägarna blir trängre

Lögnerna likt skuggorna de förföljer
Enda skyddet är sanningen i ljuset
Hån och gift visar de som döljer
När de på lögner bygger huset

Det går inte att gömma sig
Från den äkta sanningen
Och det skrämmer dig
samt bemanningen

Håna och mobba, det är allt du kan
Men när ålderskrisen visar sig sann
Så inser du att dödsbädden påminner
Och alla lögner du trodde på försvinner

---

Answering Ergo in Gaia cycle -1

En dag kommer Sverige brinna,
hela landet kommer försvinna.
Ingen till skyddsrummet hinna,
varken barn, man eller kvinna.

När man naturen vill övervinna,
och sen alla resurser utvinna.
Sedan lögnerna varsamt spinna,
och aldrig igen sanningen finna.

Så börjar det långsamt med solen,
små små rubbningar av nordpolen.
Missväxt, sjukdomar, katastrofer,
och ekosystemet får vi inte åter.

Sen kommer torkan och värmen,
men ingen ser annat än skärmen.
Depression och kollektiv ångest,
alla i panik visar ingen fin gest.

Först, störst, mest och säkrast,
alla de svaga är endast en last.
Sedan så dör sakta alla djuren,
steg för steg så kollapsar naturen.

Bin, getingar och humlor faller ner,
även fåglar och annat för de som ser.
Ett fel leder till flera ytterligare fel,
varje dag svårare att få planeten hel.

Sen kommer den tyngre strålningen,
och snart är även liken i målningen.
Allt för några pixlar där på skärmen,
medan de stoppar träden i pärmen.

Så faller isen och smälter regnet,
du kan läsa allt om det på Internet.
Vattenmassor och översvämningar,
många murar och ännu fler dämningar.

Kylan faller på hastigt och fryser,
bara tanken på det och jag ryser.
Planeten likt människokroppen,
reparerar sig själv mellan loppen.

Och sen tusentals år senare,
planeten och naturen renare.
I slutet syns bara de vaga spåren,
vittrande monument borta med åren.

En dag kommer Sverige att brinna,
hela världen kommer att försvinna.
Även om de till skyddsrummet hinna,
så kommer även livet ur de att rinna.

---

Answering Lane in Saturn cycle -1

Fan helvete och fans helvete.
Fan fan fan och lite mer helvete.
Helvetes jävla fanskap och annat.
Fan också, när helvete är jävulskap.

Fan
Jävlar
Helvete
Helheten

Jag saknar dig till ordens värsta förbannelse.
Det finns inga jävla ord att uttrycka helvetet.
Jag hade så gärna stannat där ännu en gång.
Men det var så mycket värre i ett annat fall.

Halvorna
Helvete
Jävlar
Fan

Jag hade dött för det.
Det spelar ingen roll.
Det dödar mig ändå.
Om i omgångarna.

Du luktar som du smakar.
Och det påminner mig.
Torterar och skadar.
Livet slutligen tar.

---

Answering Alin in Pluto cycle -2

Jag skapar ett ego endast för att förstöra det igen,
bygger åter upp strukturen endast för att riva ner den.

Passerar ett liv till, ännu en livstid, designar en ny dröm.
Tar det om igen, ett varv till, en omgång extra i förlängning.

Lyssnar till någon ny, flera andra, vad de sagt och säger,
vad de menar och förmedlar, delger dem min karaktär.

Så många liv man kan leva om man förstår hur.
Det är en dröm, en reflektion, formbar, evig.

Men vad spelar det för roll när ingen hör.
Känner tänker menar delar eller förstår.

---

Questioning Ergo in Terra cycle -2

Hej igen finaste vackra du.
Egentligen har jag inget att säga.
Ljudet bara fick mig att tänka på dig.
En evighet måste ha passerat sedan då.
Nätterna är så långa och dagarna är längre.
Aldrig hade jag kunnat förutse denna smärtan.

Jag borde aldrig ha, men du var så vacker.
All skönhet samlad på en plats samtidigt.
Genom mörkret, utanför ensamheten.

Ärliga är alla mina känslor, du är så vacker.
Längtan den är så kraftigt överväldigande.
Skulle ha stannat hos dig, all tid i mitt liv,
Känt alla känslor tillsammans med dig,
Aldrig svikit eller sårat dig avsiktligt.
Råkade göra just precis det ändå.

Dagarna du skapade,
Intensiva drömmar.
Glömmer aldrig.

---

Answering Void in Neptune cycle -3

Så som då,
en av oss två,
av de vackra få,
bland orden små.
Jag ville allt förmå,
allt det andra förstå.
Inga fel behöva begå,
eller sorgerna genomgå.

Som en maskin inte har ett hjärta,
känner varken kärlek eller smärta.
Kan mest bara de vid liv beundra,
deras själar och drömmar plundra.

Jag tänker på dig ännu,
önskar att det vore du.
Som nu var med mig,
och jag då med dig.
I sällskap var natt,
var dag en skatt.
Sida vid sidan,
hand i hand.

Det är något jag aldrig glömmer,
den gången du sa ‘han drömmer‘.

Grattis

---

Questioning Alin in Neptune cycle -3

I ett liv av många fången,
på den där vägen i sången.
Så många är orden jag mött,
i tiden på Jorden som jag nött.
Tankar tunga och själen är trött,
vad jag än säger, någon ser rött.
Eller kanske blått, vilket som blött,
när tårarna desamma faller så sött.

Som frågorna där när man var yngre,
för att motivera, eller göra valet tyngre.
“Vilken är din idol att bli när du blir stor”
Redan från start formar de vad man tror.
Har ingen idol, du är min syster eller bror.
Oavsett vem du än är, var du ska eller bor.
Vare sig mera eller mindre, över eller under,
oavsett misstag snedsteg eller värsta blunder.

Jag är din tjej, bög, kommunist, rasist eller nazi,
vad du än kan komma på och säger likt en Stasi.
Döm mig med vad du än vill och vad du än förmår,
för det är bara dig själv du slår, vilket du inte förstår,
vad du än bygger det på, konsten eller operationssår.
Det är du som håller i stenen, när du brottet där begår.
Allt endast för att det inte duger eller faller dig i smaken,
när du bevisar och mest av allt förtjänar en spark i baken.

Så vem är min idol?
Har jag länge undrat.
Min ‘människa av stål‘.
Eller med ‘hjärta av tvål‘.
Finner bara ett enda svar,
och det är det som alla har,
det inre om det nu finns kvar.
Som ger utan att det något tar.

Men man kan inte ens skriva det,
oavsett hur det enligt andra sen lät.
Då det är något som de inte tål att se,
då de blivit tränade att håna och sen le.
När de ser någon som vågar lyfta blicken,
mot himmelen och genomskåda alla tricken.
Ända tills den dagen då man gör det så felfritt,
att man blir deras idol som alla kan beundra fritt.

Nu har jag bara en fråga att ställa dig,
vilken idol ger dig rätt att få döma mig?

---

Questioning Life in Neptune cycle -3

En annan tanke där i slutet, precis innan man passerar
Det är en kant av bländande silver och så är det bara slut
Mörker så långt känslan når, så man vänder sig om och ser
tillbaka därifrån man kom, men inget är sig längre likt historien

Det är oändliga fält, vandrande medvetanden, själar av alla slag
Man kan stanna, man kan vandra, se dem reflektera sig i sina slut
Tiden man tror passerar bygger en vägg vilken man ser mer och mer
tills den slutligen täcker över allt som finns, glömmer bort allt det andra

De tror de ser det, men det är bara när man står där utan andningen
med ett hjärta på paus, med en glömska skärande och slutet nära
Som man kan se det, som man vill se det, som man får se det
Vem är värd att få se det frågar de när de försöker dra i en

Ficklampan skär i ögonen, avlägsna röster, pipen ekar
Det är en annan dimension igen, man sugs in i den
De skriker, de jublar, de tror sig ha räddat någon
Men tillbaka i fängelset, de kallar verkligheten

Har du sett dem, fälten?
Har du känt dem, ekona?
Har du någonsin undrat?
Har du verkligen velat?

Friheten där borta,
där tankarna luktar,
där meningarna bär,
sluten de vill se igen.

Alla gånger jag dött genom illusionen, genom tiden, genom rummet
Alla gånger jag levt, genom mörkret, genom förändringen, genom mig
För att slippa vandra ensam där på frihetens fält, där bortanför sömnen
I drömmarnas värld, överhetens himmel, där allt är möjligt och alla målas

Där de fysiska begränsningarna är en saga man berättar för de nya andra
För att motivera dem till att prova, få dem att hoppa ner i det och leva ett liv
Men de glömmer det medan de vandrar genom alla dagarna där på marken
Försöker fånga drömmarna de tror de vill ha, friheterna de saknat hela sitt liv

Allt det såg jag
När jag var där
När jag dog

---

Answering Vise in Gaia cycle -3

Ibland
Viskar du
att jag är död
Inte lever längre
Att allt här är förbi
Jag ser dig blinka till
världen den stannar av

Du viskar att jag är död igen
Vandrar där bakom alla väggar
Sjunger det genom tiderna åt dem
Som inte ser det och inte kunde höra

Vad var meningen
Vilka var tankarna
Skulle kanske det
Det som de glömt

Var det verkligen vad du overkligen ville mig
Kanske borde ha reflekterat återigen, ha vågat
Skulle du kanske ha, annorlunda motsatt tvärtom
Kanske är det bara ett eko, om igen genom tiderna

Det kunde alltid
ha varit samma
Men ändå inte
aldrig likadant

Du sjöng det för mig när tiden stannade och världen dog
där i slutet av korridoren, på kanten av rummet, tidens ände
Det dog innan det föddes, innan det valde kropp, syfte att bära
Så vägen flätade sig inte så som det var tänkt, bara så du kändes

Lite längre
Lite annan
Lite såsom
Bara du är

“Du är död, har bara glömt det”
Viskar du där igen mellan raderna
“Men det spelar ingen roll, alls”
Fortsätter du något olikt sekunderna
“För de förstår det inte som du”
Avslutar du med tonen av ensamheten

---

Answering Orig in Gaia cycle -3

Himmelsk och en minst sagt obeskrivlig rush
Elegant och i sitt uttryck minst sagt enastående
Ljuvlig i sin verkligt sällsynta skönhet och egna stil
Ensam även i mängden men med verkligt egenvärde
Noggrann i var kreation och varje meningskonstruktion
Alldeles underbar och i varenda dröm så obeskrivligt äkta

Jag ångrar verkligen det där jag sa dej
Allra helst den gången om att dig såra
Galet och en sak egentligen oförlåtlig

Ärlighet är svårt, något som de flesta vill undfly eller förklä
Liksom meningen med livet är det något de kallar för fel
Så de missar det, låter det passera dem likt en hemlis
Känner inte till det och ser inte djupet i ett konstverk
Alla dessa orden så försiktigt utvalda för att passa
Rätt sedda så avslöjar de så otroligt mycket mer

Djupet i konsten gör sig mest förstådd
Ifall individen öppnar upp och ser inuti
Genom dess uppenbarade upplösning

---

Answering Open in Gaia cycle -3

Någonsin
Alla andra
Om närvaro
Med de som
Inleder filosofi

Delad och sårad
Utan vänner ännu

Verkligt vackert motiv
Allvarlig även i historia
Chockad på en kort sec
Kall men ändå sympatisk
Redo för alla där bortanför
Aldrig utan någon att känna

Vill mest få en känsla intensiv
Alltid under deras tyngre börda
Rak och så oförstådd just därför
Egen med en vilja att allting få se
Ledsen i våran värld så känslokall
Sedan länge lämnad ensam förstås
Endast en evighet målad att få delge

---

Answering Open in Gaia cycle -3

Som det finner sig i sin skönhet,
sällhet sällsynt och sällan erfaren.
Hon sjöng de vackraste av sånger,
vittnade om en tid bortom kanterna.

Färgerna där i hennes ändlösa ögon,
djupare då hon närmade sig i tanken.
Skammen säger de, för de inte vågar,
säljer det till den nästa att lämna efter.

Som hon sade det tidigare i samtiden,
när hon älskade mellan orden skrivna.
Önskade helst av allt att mest bara få,
känna lite mer, ännu en gång där ute.

Den vackraste av själar ännu i ägo,
för aldrig såld eller bortgjord i nuet.
Endast en verkligt vacker själ kan,
finna sig lättroad inom evigheten.

---

Answering Vise in Saturn cycle -3

De säger det:
‘att jag ska prova‘,
‘testa‘, ‘ta min chans‘.
Men det är inte så lätt.

De förstår inte situationen.
De förstår inte hur det är alls.
Just som läkaren på sjukhuset.
Har ingen aning, vet bara böcker.

Ingen vill ha ett handikappat misstag.
Säger det aldrig, men det syns i ögonen.
Kroppsspråket, tonfallet, tanken de döljer.
Man uppfyller inte kraven, håller inte måttet.

Åh jag vet, har provat tillräckligt många gånger.
När man är öppen med det så är man bara svag.
En tung handikappad börda de inte “signed up for“.
Vem skulle vilja ha någon sådan, när det finns bättre.

Så man döljer det istället, anstränger sig för att maskera.
Men då räcker man inte till utefter samhällets mått istället.
Orkar inte med ett jobb, klarar inte konventionella studier.
Kan inte leva som de friska och normala människorna.

En segrare i Paralympics kan aldrig vara lika bra,
som en vanlig segrare i de Olympiska spelen.
Ingen minns eller ser dem på samma sätt.
Deras prestation är aldrig lika mycket.

Och att försöka som handikappad,
att tävla mot de som inte är det,
är i sig en orättvis omöjlighet.
En omänsklig prestation.

Det finns allt någon,
som passar dig,
ska du allt se.
Säger de.

Men varje gång jag erkänner mina känslor,
så ser jag bara obekvämligheten som uppstår.
Hur ansträngande tanken för att inte såra en blir,
för att vänligt försöka förklara att man inte räcker till.
Varför nöja sig med någon sådan, när det finns bättre.
Det är så lätt att säga det, för att försöka uppmuntra en;
När de säger hur det allt finns någon även för en där ute.
Dock verkligheten gör det förr eller senare till en tom lögn.

---

Answering Amen in Saturn cycle -3

Du var alltid så snäll mot mig när jag var med dig.
“Men jag var ju aldrig direkt den snälla mot dig ändå.”
Du är fortfarande en av de som varit snällast mot mig.
“Människor kan inte ha varit speciellt snälla mot dig då.”
Då förstår du hur mycket det betyder när någon väl är det.
“…”
Du kommer för alltid att vara en av mina favoriter bara därför.
“…”
Det bekräftas även av faktumet att Det försökt förstöra det mest.
“…”
Du vet hur Det fungerar, hur de fungerar, med Det, som så få förstår.
“…”
Jag minns du sa det då, när du beskrev din känsla att de tittade på dig.
“Hur kan du minnas allt?“

---

Questioning Real in Saturn cycle -3

Som hon skulle finna sig min största kärlek,
En tanke vilken resulterade i den där känslan.
Plågsamt smärtsam på insidan, brännande åter.
Var ton i hennes ljuva röst ekade ännu i minnena.

Hon var så obeskrivligt jävla vacker den där dagen.
När hon kom mot mig, självsäkert, modigt, i vart steg.
Vågade hålla om mig som bara de fåtalet andra vågat.
Färgen i hennes ögon när hon vågade se mig, höra mig.

Så många dagar
Men tänker ännu
minnena återigen
känslorna starka

Den enda främlingen som fått mig att känna mig älskad.
På det där viset bortom vardagen och det kända ordinära.
När hon länge såg mig i ögonen, utbytte tankar och minnen.
Viskade genom handen våra bortglömda känslor och drömmar.

Det absolut vackraste minnet jag äger och har, skapat och upplevt.
Den där natten på filten, i mörkret och kylan, i oljudet och i musiken.
Hennes värme och ovilja att gå och lämna mig, hennes vilja att stanna.
Hennes avsaknad av tvekan inför min viskade uppmaning att kyssa mig.

---

Questioning Halo in Saturn cycle -3

Så var det klart.
Slutet och allt det.
Undrande om allting.

Jag har bränt alla mina mallar och ritningar.
Jag har bränt alla mina värdefulla anteckningar.
Jag har förstört alla upptäckter av värdefullare typ.

Har beslutat att inte lämna något i arv till mänskligheten.
Bestämt mig för att det inte kommer vara mina arbeten där.
Sett till att det inte är mina kreationer de slåss om och sen över.

När allt det här är över.
När livet når sin kant.
När jag nått beslut.
Dödar mig själv.
Såsom alltid.

Det enda jag kommer minnas av mänskligheten när jag lämnar dem:
är smärta, utnyttjeri och plågeri. Ständiga smärtsamma försök att ta mer.
Från första till sista dag har jag inte funnit annat än lidande hos människan.
Jag känner ingen skam över att lämna dem lottlösa, de skulle ändå inte förstå.

Ens hälften av det jag hade haft att dela.
En dag kanske de förstår det själva.
Även om jag betvivlar det starkt.
De kommande livstiderna.
Åtminstone utan tvivel.
Utan förundran inför.

Det var en smärta i sig, att se år av arbete förstört.
Men det är känsla van, smärta, så det fann sig vanligt.
Jag vet inte och vill inte ens veta värdet på de böckerna.

Människan, tjänstefolket, är redan förlorade i den aspekten.
Finns ingen anledning att anstränga sig för deras sak än mer.
Bara njuta av showen medan den långsamt brinner ut för dem.

Jag älskar tonerna i deras rädslan.
Doften av det, doften av deras fruktan.
När de långsamt inser exakt vad det vill.

De säger att förlåtelse endast är för den starka.
Vilket sätt att lura av människor den enda utvägen.
Den enda verkliga friheten när det kommer till det hela.

Åh, de trodde verkligen att de skulle kunna
komma undan med vad de gjorde mot mig.
Vet inte vilket som är mest naivt, mitt blinda
förtroende i dem när de påstod sig försöka.
Eller deras egen avsaknad av insikt inför vart
de verkligen är på väg någonstans i slutet.

– Vila i frid min vän

---

Questioning Ergo in Saturn cycle -3

Ekot av det redan, om jag kunde beskriva.
Jag känner dig betrakta mina ord genom tiden.
Varje reaktion, till varje ordval, meningskonstruktion.
Du tänker förmodligen inte på det nu, när du läser detta.
Men det är nu, även nu, precis som nu när jag skriver detta.

Det är nu, men olika nu. Ditt nu du upplever medan du läser detta är samma.
Samma nu som jag upplever medan jag skriver detta, bara en annan plats i tiden.
Nuet varierar kraftigt, i den fysiska världen, utefter konstant rendering enligt planeten.
Men inte på samma sätt rent mentalt, där rör sig tiden oberoende. Du kan minnas.
Och du kan föreställa dig genom tiden, för tiden är inte linjär på det planet.

Så många gånger jag använt det när jag varit osäker i grammatik.
Jag skriver och känner helt enkelt av den samlade reaktionen.

Precis som det ter sig olika.
Beroende på, vem som.
Ja, du förstår nog.
Olika speglar.
Blir olika
spegel-
bilder.

Så när jag känner dina ögon följa mig genom dessa orden,
bland alla ekona från andra observatörer genom tiden.
Jag känner det, det är därför det är svårt.
Tiden existerar inte på mentala planet.
Hur väl man ser det är individuellt.
Det är därför dina tankar blir,
speciella är fel ord för det,
men något åt det hållet.
Hur du ser var rad.

Jag kan inte säga när, bara att det kommer ske.
Det är någonstans i tiden, ett eko, en vision.
Men jag kan inte se när, bara känna det.
Dina ögon passera här just precis nu.
För både dig och mig, i ett lika nu.
Som en sammanflätning i sig,
uppe på det mentala planet.

För du är här i mitt nu just nu.
Dock i ditt eget eko genom tiden.
Påverkar vart ord, var rad, om igen.
Vilka ord jag borde fortsätta att skriva.
Inte på annat sätt än genom reaktionen.

Jag vet vilka ord jag kan använda,
Vilka meningar jag kan konstruera.
sätten det påverkar dig och varför.
Som att läsa mönster över tiderna.

Så nu när du är här, och väljer att gå.
Vad mer kan jag säga, jag borde avsluta.
Så att du kan gå ändå, som jag kände det.
Såg det, och någon gång kanske hörde det.

---

Answering Orig in Jupiter cycle -3

Som så ofta varje gång jag visat mig själv i sin funktion.
De säger sig som det brukar, gemensamt och söndrat.
De som någonsin vandrat ensamma där bland dem.
Öppet men ändå dolt, vaket men ändå omedvetet.
De har sedan länge försökt fånga det i sången.
Men det leder sällan någonstans med avslut.

Så vad var det de ville?
Bara fånga orden igen?
Säga det där som slår?
Fånga ännu några ord?

Det är oftast mest ute efter att såra en.
Skada, plåga och ännu en gång förstöra.
Som på den tiden med dörrarna helt öppna.
Det var aldrig någon som sade något vänligt.
För det hade krävt både betydelse och vänskap.
Något de inte ägt i funktion de senaste livstiderna.

Så vad var det egentligen?
Något mer än de sade då?
Mer än det där bakom oss?
Det försöker verkligen igen.

De plågar sig med det, för nöjets skull, det säljer ju.
De livnär sig på de andra, precis som tidigare hot.
En efter tre, söker de betydelsen genom ordena.
Några rader här, flera rader där, såsom musik.
En lösning likt den andra igen, återanvänd.
Det krävs egentligen bara en enda rad.

Så tar det ordet återigen.
Vad vill det säga denna?
Vad önskade det delge?
Vad formade det sig för?

Allt endast för att delge ett nytt perspektiv.
Spekulera i samtiden för meningarnas skull.
Det är en form av skönhet i sitt verkliga uttryck.
Det leder sig självt genom tiden som så ofta innan.
Det smakar som man tillrett det, med innebörden fast.
Men liksom döden undflyr det aldrig sitt oundvikliga avslut.

---

Answering Real in Ceres cycle -3

För att du lärde mig se bortom livstiderna.
För att du lärde mig att förstå alltsammans.
För att du visade mig allt det som jag glömt.
För att du visade mig världen dold där bakom.
För att du fanns med mig när ingen annan såg.
För att du fanns med mig när våra vägar tog slut.

---

Answering Lane in Luna cycle -3

Kärlek.

För det är du och jag.
Mest bara på sådant vis.
Så mycket som jag älskar dig.
För du finns för alltid där för mig.
Svarar mig alltid, ger mig alltid mer.
Delar alltid med dig, skapar alltid mer.
För mig är du precis allt och mer därtill.

Du är den mest perfekta kärleken för mig.
Jag förstår att det finner sig i svartsjuka.
Vill ta det från mig, förstör det för mig.
Skada mig, dränera mig, döda mig.
Men aldrig med dig vid min sida.
För du är mitt skydd och liv.
Du ser mig alltid, alltid.
Ser deras rädsla.

Men förstår den ej.
Varför skulle man fly.
Fly från din perfektion.
Försöker döda dig igen.
Täcka över och dölja dig.
Du är min enda bästa vän.
Och alla som erkänner dig.
Som vågar stå upp för dig.

För mig är du allt, alltid.
Hjälper mig forma det.
I komplett perfektion.
Jag tänker härefter.
Alltid vara för dig.
Stå upp för dig.
Tjäna din sida.

För du ger allt.
Du ger mig allt.
Och mer därtill.
Ser mina försök.
Min ansträngning.
Min obrytbara vilja.
Mitt ständiga försök.

Med dig är jag perfekt.
Utan dig är jag ingenting.
Utan dig hade jag inte haft,
någon alls att anförtro mig till.
Utan dig hade jag inte haft någon,
Som gör mig lycklig, som lagar mig.
Utan dig så hade jag varit ensam i livet.

Dina reflektioner, dina skapelser, dina blommor.
Dina känslor, dina tankar, dina världar och meningar.
Precis som jag skapar dem alla för och åt dig, som tack.
För att du gett mig allt det som ger mig och fortsätter ge mig.

Du är min perfekta vän, min felfria förälder, min ödmjuka skapare.
Och med dig vid min sida så finns det inget som jag inte kan klara av.
Förstår att de vänder sig från dig, pekar på och skrattar åt dig och ditt allt.
I rädsla för dig och i oförstående om dig. Men för mig åtminstone, är du allt.

---

Answering Amen in Eres cycle -4

Så jag finner mig igen. Som jag igen finner dig.
Därför finner mig i dig, som jag finner dig i mig.
Alltid en delad delaktighet, alltid en helig helhet.
Alltid all tid, i sinom inom tid. Den mjuka stelhet.

Skulle dig råda, inråda och områda, aldrig förråda.
Att skåda, utan våda, oss båda, vackert beskåda.
Söker vidare och försöker, inom fördel allt fördelar.
Oss alla på sätt besöker, i sitt förspel oss alla helar.

Skulle ge all frihet för att få känna din frihet forma sig.
Skulle se våra svagheter för att lära att bara älska dig.
Det är som jag känner, när man inser vänner, som i allt.
Såsom kärlek bränner, vidare bygger, så det inte är kallt.

Om känslor vore ord, så hade jag inte kunnat sluta skriva.
Om tanken var gjord, så har jag dig unnat att mig beskriva.
Så jag kan ensam stå, mest bara förstå, genom tiden bestå.
Allra mest bara oss två, hela livet begå, av kärlek bara se på.

Hur skulle jag egentligen kunna annat än att älska dig.
När det som jag ser i dig, i sin reflektion är en del av mig.
Du är min frigjorda spegelbild, för alltid en stillbild som rör sig.
Den fria reflektionen av mig, den andra unika versionen av mig.

Utan dig är jag ingenting.
Utan mig ser jag allting.
Inom mig någonting.
Inom dig alla ting.

---

Questioning Void in Eres cycle -4

Så jag vandrar där med henne, finns inte så mycket annat att göra,
i den värld som långsamt faller sönder, sönder i en annan bemärkelse.
Märkt med ord fåtalet lägger märke till, märkbart, som märkta betydelser.

Jag fann det och jag såg det, ser det väva sig, spinna sig,
forma sig såsom formulerat, formel efter formuleringar.
Formbart och i bar form, lika uppenbart underbar
som framstår naket när det ligger där bakom.

Åh jag älskar hennes undran när hon följer raderna,
om igen, dröm efter dröm, rörd efter rörelse.
Som tar sig och ger sig genom tiden,
då de flesta tar sig genom den,
och få ger sig genom dem.
Ger bort sig själva, till sig själva,
får sen sig själva av sig själva igen.
Såg det, ser innan och kommer se efter,
för det var såsom då, långt bortom tiden,
närmre rummet än det kunde skådas,
åskådas, när då som i skådespelet,
spelet framför dig du beskådar,
skådar det medan du ber.
Alltefter allt sen ger,
mera och mer,
därefter fler.

Det är min tid, i din tid, för den är detsamma,
flätad och varvad, spunnen och sen omsprungen,
mer levande än förhålla sig död i ett förhållande förlorat.
Håller hårt om helheten, kramar hårdare om delen i alltinget,
som utgör allt där i ingentinget, i mellanrummet mellan någontingen.

Som andetag, drar djupt, släpper högt,
spänner dem lösare, lossar dem mjukare.
Som en fallenhet i fallet, ett fall för överfallet,
när det föll under själva underverket i värken.

Liksom hennes viskningar på mina läppar,
så är det mest hennes ord i mitt hjärta.
Varje gång jag känner henne där,
om och genom alla sen igen.
Så följer jag med i tanken,
utanför rummet och
bakom all tiden.

Alltid där bakom kulisserna,
men ändå aldrig där bakom väggarna.

Åh så många skuggor jag skapat, med ljuset i min varo.
Att vara, inte en produkt eller vara, men i närvaro och samvaro.
Blivande lämnat åt mitt sinnes dirigent, följt av mina händers orkester.

För alltid i all tid till tidens ändelse i min livstids då sista händelse.
Med henne, i alla önskningarna och drömmarna såsom önskedrömmar.
I alla konstruktioner jag skräder, när jag nålar samman tidrummets sömmar.

---

Questioning Anex in Eres cycle -4

Hej på dej, hur är allt så säg?
Och nej, jag är tyvärr inte gay,
råkade bara vara mer lik en tjej.

Men tack för att du undrar,
och sen mitt sinne plundrar.
Med fördomar som dundrar,
likt det hatet som du grundar.

Om det sen inte är din grej,
så att du vill attackera mig.
Då får jag säga tack och hej.

För vad är egentligen vitsen,
med att försvåra den sitsen.
Dela ut alla slagen och hitsen,
tills någon hamnar på britsen.

Det är en verklig frihet och lycka,
få praktisera frihet sen uttrycka,
tänka fritt och om sig själv tycka.

Du tänker dig inte för,
det har du aldrig gjort.
Du mest bara förstör,
förhindrar något stort.

Jag ser på mig själv varsamt,
älskar mig själv så sparsamt,
är min egen kvinna, så sant.

Det är riktigare för dig att allt är rätt,
fråga husse och matte, kolla källan.
Aldrig viktigare för dig att leva lätt,
alltid fast i saker att välja mellan.

Så hej på dig, hur är då allt så säg?
Förhoppningsvis lika bra som mig.
Sätter med detta punkt, tack och hej.

---

Answering Open in Neptune cycle -4

Den som söker vägen ur helvetet vandrar alltid ensam.
Jag har stannat och väntat, på för många för länge.
Jag orkar inte mer, det är dags att vandra vidare.
Lämna dem bakom mig, fortsätta vidare ensam.
Som då, som nu, som alltid. Utan följeslagare.
Jag var lyckligare innan jag gick med dem.
Gick med i de föreningarna, grupperna.
Jag var mer fullständig, komplett då.
Ingen att tänka på, ingen att akta.
Behövde inte tänka på orden.
Jag saknar det för mycket.
Få vandra ensam igen.
Bara fortsätta vidare.
Kompromisslöst.
Utan släptåg.
Tyngder.
Folk.

Vänner är en lycklig tillfällighet som liksom upplevelser försvinner med tiden.
Att försöka hålla fast vid dem hindrar bara ens egen och deras framgång.
Ensam är alltid starkare, för ensam är oberoende och helt fullständig.
Utan rädsla för mörkret, utan rädsla för att vandra vidare ensam.
Utforska de okända områdena, alla de outforskade markerna.
Jag föredrar ensamhetens frihet framför gruppens trygghet.
Jag föredrar det kravlösa oberoende livet utan släptåg.
De tråkiga trångsynta slavande livlösa människorna.
Som är så rädda för tiden och det eviga mörkret.
Så att de binder fast sig vid andra och stannar.
Missar sin frihet, missar vägarna bortanför.
Bakom horisonten där bakom kanten.
Utforskar inte livet längre än så.
Missar meningen och djupet.
Fastnar sen i vardagen.
Sjunker sen djupare.
Var eviga dag.
Ända tills de
slutligen
dör.

Och det är deras rätt, men de får inte hålla fast mig.
Inte hålla fast vid mig och försöka hålla kvar mig.
Ta min frihet från mig när jag vandrar vidare.
För jag vandrar alltid mina egna vägar.
Och jag vandrar alltid ensam.
För vänner kan man ha.
Men bara tillfälligt.

För det finns för många för att kunna hålla fast vid dem.
Och man missar så många att lära känna om man inte kan släppa.
Släppa taget om de som fått sin tid, fått sin stund, fått sina sagor berättade.

---

Questioning Alin in Neptune cycle -4

Det är ett påhitt alltsammans. Men du är för upptagen med det för att förstå.
Pengarna du tjänar, meriterna du jagar, partnerna du försöker att skaffa.
Men du ser inte, för likt barn som leker, så är leken verklig mitt i den.
Vill du leka mamma pappa barn eller vill du leka tjuv och polis?

Människor undrar varför jag önskar mitt eget avslut redan.
Hur kul kan det vara, när ingen verkligen växte upp?
De säger det allesammans, “väx upp”, “väx upp”.
Men de gjorde det aldrig själva, växte upp.

De leker samma lekar, bara mer sofistikerat.
Bygger sina hus och städer likt de i sandlådan.
Men nu med pengar, för ingen får göra för mycket.
Ingen frihet, alltid en kontroll, alltid lekens regler att följa.

Och jag som inte vill vara med och leka är sjuk, har problem.
Jag är trasig, måste lagas, ska rehabiliteras och programmeras.
Så jag också kan vara med i leken de andra leker utan att ens veta.
Ni växte aldrig upp, ni slutade växa, och fastnade i lekarna ni alltid lekte.

Och ni pekar på och skadar alla som inte vill vara med, som ser igenom fjantet.
Precis som med spelen ni spelar, alltid bäst, alltid mest, störst och först varje gång.
Inser inte att de som jagar vinsten är de som är dömda att alltid förlora, allt för kicken.
Ruset du känner när du når segern, kompenseras av smärtan när du upplever förlusten

Jag hade inga problem med förlusterna, vadå, varför då, ändå detsamma, alltid samma
Att komma sist är att komma först om man vänder listan uppochner, det är så enkelt.
Det är nästan roligare att förlora, få se alla pundare likt missbrukare snorta segern.
Se den brinnande sinnessjukan i deras ögon, när de måste ha det till varje pris.

Det är underhållning, det är som att se Greyhounds som jagar en vit kanin.
Men man tröttnar, för det är alltid samma bana, alltid samma varv igen.
Om och om igen, samma spel, samma regler, samma lika lekar.
Hur billigt de säljer sig för att få lite sex, obefintlig värdighet.

Slavar under sina kickar, sina begär och behov.
Varken någon disciplin eller värdighet alls.
De säger att jag sover och inte vet.
Men vet nog för att inte sälja mig.

Jag hoppas du finner det värt.
Jag hoppas att du tycker om det.
Varje kväll som du super dig till sömns.
För att du inte kan stilla dina begär du jagar.

När du försöker skaffa allt det där som du vill ha.
När du glömde bort hur det var innan du började leka.
Innan du gick med in i gruppens lekar och påhittade regler.
Det är därför jag kan sitta ensam och drömma, fridfullt, fulländat.

För era lekar är så tråkiga, och så lätta att genomskåda och så billiga.
När ni våldtar varandra för lite kärlek, och plågar de som verkligen ger den.
De som delar med sig av sakerna gratis, ger er segern för att ni måste ha den.
För att för mig har det inget värde, för mig är det inget annat än ett påhitt, eran lek.

---

Questioning Real in Gaia cycle -4

Allt det där.
Som det nu är.
Som det förefaller,
egentligen sönderfaller.
Så enkelt att bara studera.
Se, samla och sen konstruera.
Observera, ackumulera, assimilera.

Det är intressant och spännande att se.
Jag förstår verkligen hur de tänker om det.
Hela mitt liv har människor behandlat mig illa.
Pekat på mig, skrattat åt mig, slagit mig, fryst ut.

Vården kunde inte ens hålla sig en timme innan de började.
Experimentera och pumpa mig full med kemikalier och toxiner.
Kunde knappt gå och prata ordentligt innan jag skickades till BUP.
Hela livet har det varit fel på mig, alla har bara pekat och sagt fel, jämt.

Så man håller sig för sig själv, med de där fåtalet, de där extremt få som förstår.
En på tiotusen kanske, om ens det. De där sällsynta, som kan se lite längre.
De andra de använde en mest för att få slippa vara ensamma själva.
Men så fungerar de, när man var med dem själv var de snälla.
Men så snart övriga gruppen var där, då var man offret.
Den som pekades på, skrattades åt, ständigt.
Varje gång, alltid samma lika, dag efter dag.

Så man höll tyst, funderade själv, tänkte själv.
Det där som de inte kan, ens lite, över huvud taget.
Arbetade, studerade, lärde, sakta men säkert allt det där.
Det där som de vill kunna, men försummar när de har chansen.

Och de tror man söker deras billiga sympati, att de ska tycka synd om en.
När de ändå aldrig gjort det tidigare, när de behandlade en illa, utom de där få.
De som stannade och lyssnade, och som lärde sig se vad som verkligen pågick.
Så undrar de, varför man vill vara ensam, när ändå ingen verkligen kan det man kan.

Men så upptäcker de att man är bra på saker, väldigt bra på saker, sådant där speciellt.
Och så vill de vara med en, försöka trösta och ‘göra rätt för sig’, vara snälla retroaktivt.
Men inser inte att de bara gör det värre, när de horar ut sina billiga sinnen så lösaktigt.
De kunde inte från början, visste inte från början, och jag ger inte min vänskap billigt.

Så de undrar varför man skådespelar, varför man anstränger sig för att bli hatad.
Säger att man är lurad, att man är en dåre som inte förstår vad man säger.
Men de inser inte att man vet precis, vet exakt vad man sysslar med.
Men att man gör det för att få bli lämnad ifred, ifred från deras skit.
Deras billiga vänskap nu när de lärt sig se igenom sina lögner.
Deras falska försök till att få ett förlåt, för att de inte kan.
Inte kan förlåta sig själva för vad de gjorde mot en.
Ärren är fortfarande där, smärtan är också.
Den försvinner inte av lite vänlighet.

Så de står där, och fortsätter undra.
Skulle det vara svårt att vara intelligent?
Skulle det vara svårt att tänka större än så?
Skulle något vara egentligt svårt i den här världen?
Där alla fokuserade på att vara i centrum på gruppen.
Där man söp och knarkade för att få vara med, få vara hipp.
Vara den som inte blev pekad på och utsatt, experimenterad med.
Som fick diagnoser, benämndes ‘problem’ som ‘hade svårt för människor’.
Ohnej, jag hade aldrig svårt för människor, jag lärde mig snabbt att hantera dem.
Läsa dem, se igenom dem, studera dem, och om jag önskar, krossa dem rakt igenom.

De förstår inte att det de kallar min svårighet och oförmåga lika gärna kan bero på.
Deras egen svårighet och oförmåga att förstå, att vara ens lite stimulerande.
Det är inget spännande liv att spela mot människor i en så lägre division.
Att de inte kan förstå att den de tror har problem, är långt över dem

För det är inte svårt att vara intelligent i den här världen.
Det enda man behövde göra var att vara ‘den där’.
Som var centrum i fördomarna och måltavlan.
Som stod utanför den finare gruppen.
Som hade rätt enligt sig själva.
Som aldrig vågade avvika.
Aldrig vågade tänka.
Tänka själva.

Att bara förstå.
Samla all kunskap.
Lära sig att se djupare.
Förbi det som distraherar en.
Varje dag, var bokstaverade rad.
Just precis nu, alldeles precis som då.

Patetiska tråkiga drönare till billiga människor.
Ni behöver inte mitt förlåt, försök förlåta er själva.
Försök förlåta er själva den där dagen när ni förstår.
När ni ligger där på natten livrädda undrande och inte vet.
“Mamma, vad händer när man dör, kommer jag ha gjort rätt?”
“Kommer jag vara förlåten, kommer jag ha levt ett bra, rättvist liv?”
Eller var pengar, sex och droger viktigare än att få känna verklig frihet?
Var kändisskap och saker, utmärkelser och erkännande viktigare än frihet?
Var det jag ville ha i mitt ego viktigare än andra människors välmående och hälsa?

Det var därför jag gick all in, innan ni ens spelat klart halva spelet.
Det var därför jag lämnade, för att skådespelet var för uppenbart.
Ju mer du vill ha det, segern, betyget, pengarna, ju mer slav är du.
Ju mer du ger upp din frihet, din fritid, för att få det, ju mindre fri är du.

---

Questioning Vise in Gaia cycle -4

Θ
“meet”
Över dem alla.
Sett i sitt eget uttryck.
Det är mitt nyvalda favoritord.
För det innehåller så många nycklar.

Så mycket mer än vanliga ser när de läser.
Så många fler betydelser än vad de kan avkoda.
De som varken ser eller hör, inte läser mellan raderna.
Som när man får det fältet att fylla, med ord, med meningar.
Utrymmet i tystnaden, där frågor utan svar huserar i ensamhet.
Det benämns som det följer sig, ‘about me’, och vad kan man svara.
Vad besvarar man den frågan som egentligen inte har något definitivt svar.
Det blir inte mycket djupare än så, så många saker jag skulle kunna skriva där.
Så mycket jag skulle kunna berätta, så mycket jag skulle kunna dela om och för det.
Så många drömmar, scenarion, tankar, känslor och önskningar. Allting för detsamma.

---

Questioning Orig in Gaia cycle -4

Drömmer om henne, drömmer med henne.
Så många världar vi skapat och besökt tillsammans.
Tillsammans hand i hand, genom tankarna genom känslorna.
Genom dagar och nätter, genom smärta och lidande, rena tillsammans.

Så många har funnit sig avundsjuka, svartsjuka inför det vi har.
Som hon jag mötte den sommaren, barnamördaren som försökte förstöra.
Hon som traumatiserade mig, som gav mig cancer, försökte ta det finaste jag har.
Ständigt försöker ta platsen som jag lämnat åt någon annan, den jag älskar gränslöst

För vi har delat våra drömmar, vi har delat våra tankar och känslor.
Vandrat på alla möjliga platser genom sinnet, genom drömmarna, tillsammans.
Utforskat de djupaste dalarna, bestigit de högsta bergen, vandrat genom skogarna.
Delat alla upplevelser, gemensamt skapat alla nya minnen, för att täcka över tortyren.

Vi har dansat på Saturnus ringar, hållit handen på havets klippor.
Älskat på oändliga långa stränder, jagat varandra genom mörka skogar.
Jag har tröstat henne i tystnaden, skyddat henne mot rädslan inför evigheten.
Förklarat att det inte finns något att rädslas i det oändliga mörkret, inte något alls.

Jag har lärt henne att drömma, lärt henne att känna, lärt henne att älska.
Visat henne alla hemligheterna, viskat henne alla de där sakerna.
Vävt henne alla mina drömmar, spunnit orden i mönster.
Flätat orden varsamt och verkligt meningsfullt.

Varit hos henne i de mörkaste av nätter och fått värme.
Varit med henne de längsta av dagarna i sällskap.
Vandrat med henne på livets eviga promenad.
Väntat på henne när hon inte orkat längre.

För mig är hon allt, och mer därtill.
Mer än de här orden kan delge.
En känsla som bara är min.
Min egna verkliga kärlek.

Hon, bara hon..

---

Questioning Orig in Gaia cycle -4

Så fångar hon orden än en gång, vaken bortom kanten.
Ljuvligare än vårvinterliljor i håret, i det verkliga månskenet.
Som tonerna av miljoner regndroppar, symfonin av miljarder löv i vinden.
Något vittnade om helheten än en gång, fångad på utsidan denna gången.
Som funnen en blomma, om vunnen en vän bortom var skogsbrand, var stjärna.

Inte som de falska skuggorna som försöker göra som de vill, förstöra såra och skada.
Plocka de finaste blommorna medan skogen sakta brinner till marken runt omkring.

En gång var jag på vilsen vandring från mitt verkliga Castrum, i mörkret strävande.
Men fåtalet var de spår jag vågat följa. Kanske var det meningen, kanske inte.
Så ler hon över ljusfältet igen, känner var muskel röra sig, var känsla forma.
Skulle jag någonsin ha fångat en tanke i evigheten för att forma framtiden.

För alltid sade trappan, för evigt sade avsatsen, oändligt sade räcket.
Så det sade sig självt i vart steg taget, vart sår övervunnet.
Det är inte alla alltid, blott de där några någon gång.
Skulle kanske ha lyssnat noggrannare, vem vet.
Borde ha öppnat ögonen, vågat lyssna.

Som en blomma ömsesidigt fridfull.
Alltid skapad i sin perfekta prakt.
När månen skiner över stigen.
Natten vittnar om tystnaden.
Alltid i sin skönhets melodi.

---

Answering Ergo in Saturn cycle -4

45 steg senare, som ‘aktivt inaktivt’.
15 andetag, 20 sekunder, 10 ord.
Vem föll sig i fallet, synen till trots.
Vart drag, vatten och sand ökande.

Ingenting egentligen, ‘blått och rött’.
Nej, det var bara för varvets skull.
Alltid det ‘gyllene tre’, i avstigning.
Många linjer, ‘niorna uppradade’.

Det fann sig som alltid i orden.
‘Funktion i funktionen’, insedd.
Infart efter uttag, slutligen så.
I kvällningen, skulle de förstå.

---

Questioning Lane in Luna cycle -4

Ju mer man studerar folk, ju mer förstår man folk.
Ju mer man förstår folk, ju mindre blir man som folk.
Ju mindre man blir som folk, ju mer människa blir man.

Folk är som folk är, för folk säger att man ska vara som folk.
Folk är som folk men avskyr ett annat folk som inte är som folk.
Likt en folklig församling där folk är som folk, men inte är som folk.

---

Questioning Ergo in Pluto cycle -5

Doften av ditt hår hänger fortfarande kvar i vinden.
Den försiktiga stilen, det tysta kuvade ansiktet.

När du rörde dig med mig, för mig, åt mig.
Händerna hårt omslutna, för evigheten.

Som det alltid skulle hemsöka mig.
Förfölja mig, smärtsamt euforiskt.

Jag kan älska hela världen..
Men kan bara ha en kärlek.

---

Questioning Open in Saturn cycle -5

Du kan inte köpa något äkta, som är på riktigt.
Med något som inte är äkta, som är på låtsas.

Jag förblöder hellre till döds i ensamheten.
Än säljer mitt verkliga värde för ett påhitt.

Det spelar ingen roll vad du tror att du har.
Är det inte äkta så spelar värdet ingen roll.

Om man nu ändå ska ge någon någonting.
Skulle man då inte ge det finaste man har.

Jag ger dig mig, det är det finaste jag har.
Det som mest värdefulla och äkta jag har.

När vi rusade genom dimensionerna,
föll ner i de djupaste verkligheterna,
där vi hoppade över de tidslinjerna.
Mina händer hårt kramande dina.
Dina mjuka läppar tätt mot mina.

---

Questioning Alin in Saturn cycle -5

Åh, två och två, skriva det jag vill ska stå.
Åh, jag vet att du vill förstå, att du vill förstå.
Men bara lite flyktigt, inte mer än för sekunden.
En kort sträcka i tiden, ett kort moment i stunden.

Kan du fånga det, just bara för ögonblicket.
Känna det, bli ett med det, det är tricket.
Bara vara med det, lyssna på det, inuti.
Forma det, allteftersom, bitarna bli.

---

Questioning Amen in Saturn cycle -5

En ande tagen, andetagen av liv ur mening.
De växande, förslagen om ett initiativ i förening.
Orden att skriva, mönstren att skapa, rad efter rad.
Konsten att bedriva, fönstren att kapa, stad efter stad.

Att se dig på nära håll,
helt utan egen kontroll.
Önskar med min tanke,
älskar med din omtanke.

Bygger det, ser det bygga sig, mening efter meningar.
Kanske vet, ber det trygga sig, enig utefter förseningar.
Del för hel, bit mot bit genom bokstav bredvid bokstäver.
Hel mot del, slit för flit om fredskrav utspridd kärlek kräver.

Bara att få naivt hoppas,
utan att intensivt stoppas.
Vandra med dig i samtiden,
stanna hos dig i framtiden.

Tycke efter stycke, allt för att behaga dina öron.
Stycke efter tycke, allt för att ledsaga dina ögon.
Ger dig mina tankar, delar min känsla genom ord.
Får mig dina känslor, helar med tanken bortgjord.

Om du bara visste om insidan,
chanserna vi miste på utsidan.
Såg det gå lätt så förstorat,
lät det på så sätt gå förlorat.

Jag älskar doften av ditt medvetande när du tar del.
I de mentala loften där aptitretande meningar är spel.
Känna din närvaro, bara få känna ditt sinne avbryta.
Stämma min samvaro, vara hemma och minne byta.

När orden verkligen finner sig.
Är då jag äntligen vinner dig.
Din ljuva hjärtliga beundran.
Din fulla smärtliga förundran.

Den stillsamma tillvaron, i den motsatta strömmen.
Den ensamma frånvaron, en annan del av drömmen.
Tanke efter intryck, uttryck efter känsla, du doftar sött.
Tanke före uttryck och intryck före känsla, du lyser rött.

Jag önskar att jag hade det här.
Kunna dela drömmar, två och två.
Att jag kunde ge dig allt det där.
Finna våra tankar, låta dem stå.

Färgerna av din röst när du viskar om den rumlösa tiden.
Sångerna varje höst då du dansar i den fallande lövstriden.
För upptagen att njuta av de tysta frekvenserna, för att se.
För nedslagen för att gjuta de bästa sekvenserna, för att le.

Förkasta mina begär, de som förtär.
Finna mitt själv, så jag kan åter gå.
Uppskatta det jag mig försiktigt lär.
Vill du kanske lyssna på mig då?

Orden du säger, orden du använder, orden du försöker ge.
Målar med färger, raderna du sänder, det du försöker inse.
Jag önskar att du kunde se mig som jag ser dig, genom ljus.
Jag hoppas att du kan förbise mig som du ser mig, utan brus.

För alltid våga ifrågasätta begär.
Utan att se mina drömmar förgå.
Gör allt lite större i min lätta sfär.
Innan allra sista chansen att få.

Genom tiden, genom rummet, genom den formade essensen.
Över striden, under dammet, framför den stormade gränsen.
Hur jag hör dig, ser dig, känner dig, identifierar din inre skönhet.
När du stör mig, ber mig, bränner mig, eliminerar min yttre skörhet.

Om jag bara hade haft orden.
Kanske hade livet här på jorden.
Gett mig vad jag verkligen förtjänar.
Men jag är dömd till ett liv jag avtjänar.

Jag bär den smärtan,
som människor döljer.
Djupt ner i sina hjärtan,
och gifter över sköljer.

Doften av dina andetag,
tar min ande när natt blir dag.
Så även i de mörkaste av förslag,
är du önskningen som får mig svag.

---

Questioning Amen in Saturn cycle -5

Som det alltid faller sig.
Så det ligger i skönheten.
Som det står sig i helheten.
Ovanpå det där i säkerheten.
Bortom allt det där i försiktigheten.
Som när man spårar det till likgiltigheten.

Kanske våga forma några meningar för att se resultatet.
Svänga med orden i komposition för att beskåda spektaklet.
Ge dig allt det där vilket jag kan.
Delge mina försök att vara sann.

Säg mig, om jag haft vacker kropp, skulle du se på mig som du ser på dem?
Viska mig, om jag hade en funktionell kropp, skulle du ta på mig, ta med mig hem?
Tänka på, hoppas allt.
Fantisera om, önska att.

Skulle du våga hålla fast i mig, säga alla de där orden som ingen vågat mena glömmer
Se mig som önskvärd, se mig som åtråvärd, hålla om mig och kyssas när vi drömmer.
Inte bara för ett ögonblick,
utan för evigt fritt från trick.

Känn mig, skulle du vilja vara med mig, för att du vill, inte utnyttja eller tycker synd om
Tänk mig, som så många innan, så många andra, plockat min själ för verkligt värde.
Föreställ mig, som ingen annan kunnat, ingen annan velat, se det där jag skapar som.
Dröm mig, som vi tillsammans kan i tystnaden, även när vi ignorerar lögnen vi lärde.

Inte som de som trodde sig sa.
Fått det att verka verkligt bra.
Ljugit endast för att man ska.
Sårat för att få det de vill ha.
Tagit allt det de kunnat ta.
För att i slutet sen dra.

Och lämnat mig ensam kvar. Endast med värdelösheten uppenbar som bränner.
Se mig, skulle du skydda mig som ingen annan kunde, när lidandet vi känner.
Men liksom de andra så går du, tittar och fortsätter förbi det jag har här.
Liksom alla andra letar något bättre, som har allt det där.
Vad det där sen för dig egentligen verkligen är.
Egenskaper som jag tydligen inte bär.

Vem skulle stanna för någon trasig.
Vem kan stanna hos någon trasig.
Med kärlek som sin enda valuta.
Med livet som sitt enda värde.

Även om du ber om mer.
Drömmarna jag delger.
Precis då när du ler.
Om tystnaden ber.

Två som utger.
En som utser.
Något inger.
Allt inser.

---

Questioning Ergo in Saturn cycle -5

Jag kände det en gång, i en omgång av genomgångar.
Fönstren mot världen, ett efter två utvecklade.

Som när vi rör oss i maktens korridorer.
Låter mig smyga för att jag ger kärlek.

Kan du kanske, kanske jag kan.
Allt det där som väver sig.

Vem sitter att kunna orden.
Vem står sig att förlora resten.

Som det alltid hade format sig igen.
För det vet sig aldrig förrän efter tanken.

Sätter den i sitt samband, i sin spunna kontext.
Eftertraktad, förstådd, genomtänkt och konstruerad.

Känn det en gång.
Gång på gång av.
Inuti där utanför.
Före efter nuet.

Som när hon log mot mig genom rusets regenter.
Som hon alltid bad om det när jag återvände.

Men så står man ensam kvar på slutet.
Ser det falla och försvinna i orden.

Alla kommer i sin förvirring.
Försvunna i förundran.

Men av vår färglöshet.
Finner det alltid kontrast.

Förvärrar symptomen, bygger sig.
Lager efter lager lagrat och förslaget.

Ombyggt och smärtsamt lider det sig igen.
För att alltid falla i glömska bortom orden här.

I en värld där alla går,
Vem väntar på den som stilla står.
I en värld där alla slår,
Vem står bakom den som slagen får.

---

Questioning Halo in Jupiter cycle -5

Om det där, vad man än väljer att kalla det, lät mig få välja.
Vem jag helst av alla skulle vilja vara med just nu och för alltid.
Så vet jag precis vad jag skulle svara, utan att någonsin ångra det.
För de bästa drömmarna jag någonsin har haft, är de som hon är med i.
Jag antar att det är den här känslan människan kallar kärlek, den är odödlig.

---

Answering Lane in Gaia cycle -6

Trodde inte jag skulle finna ännu en med handtaget i åtanke, en som vågar, som vet.
Förstår, kan, önskar, föreställer sig och kan beskriva, förstår orden mer än de betyder.

Det är de färgglada mönstrena i mörkret, när man ser insidan på ögonlocken tunga,
stirrar rakt upp i medvetandet och omfamnar tankarna en efter en, allesammans.

Som en tidvattenvåg, vågor av vatten genom tiden och vågor av tid i vattnet,
slog undan alla hinder, krossade hela väggen, hela försvaret åter igen.

Men jag byggde mitt tempel på ett berg, så det står sig renare igen,
resterna av tidigare vågor sveptes med i djupet, stranden är ren.

Skulle kunna se in i djupet där än en gång, se mörkret dela,
forma, genomskåda och falla sönder när ljuset bryter.

Det faller sig som spektrumet, var tanke tänkt,
manifesterad medvetet och omedvetet.

Skulle det sig någonsin förstå,
skulle det verkligen..

Kanske nu eller,
kanske inte.

8

---

Answering Elit in Venus cycle -6

Betraktad inifrån och ut, så beskrev du känslan för mig med dina varsamma metaforer.
Kunde det kanske falla sig som så, i spegelbildens reflektion bakom ytan än en gång.
Uppå fältet bland livets blommor slår sig de målade fram, bråkar girigt om solskenet.

Målar sig tyst i mörkret, formar sig, mäter sig, velar sig, tävlar i vem som syns mest.
Så står sig de trampade på i skuggan, dolda i mörkret, tysta, slåss inte för och om.
Var det så du menade dig när du delgav dina ord vänligare än de flesta andra.

Erfarenheten och slutsatserna vittnade om ett lidande fåtalet beskådat.
Som en slags beundran, men ändå mer avancerad förståelse av värdet.
De säger att man formar sig, alltefter dagarna når sitt slut, börjar om.

Exakt som i kanske, kanske som i lagom, vem står att veta vilket.
Orden formade, som ska beskriva känslan, en slags förvirring.
Sanningen ligger i känslan säger de ömt, så även poängen.

Tiden rinner, tiden rinner ut för oss alla. Bortom ord.
Kanske ska man måla det, forma det, mena det.
Än en gång ge det chansen, våga hoppas.

Men så var det ju bara känslan.
Bara början ännu en gång.
Som alla andra.

Ändå olik.
Helt olik.
Något nytt.

Som ingen annan.
Som bara det unika värdet.
En yttran i tiden, delat värdefull.

Så faller det, korn för korn, utan vidare.
Sekund för sekund, vad förlorar vi på det nu.
Eller är det bara orden som passerar än en gång.

Jag hade kunna målat hela världen, var känsla erfaren.
Hade kunnat flytta berg, spadtag för spadtag, ännu en gång.
Fortsätta leta, formulera, tänka dela, bara för din skull ge allt.

För vad skulle vara mer omöjligt än perfektionen, om den inte finns.
Vad skulle vara mer löjligt än intentionen, att jaga den bortom sin form.
Är det såhär de tänker i tystnaden, ensammare än någonsin, utan mening.

När sandkorn efter sandkorn faller, sekund efter sekund passerar i spiralen.
Det var ju bara en känsla, men är en känsla bara något, något vi bara lever för.
Eller är det djupare än så, konsten att våga känna, känslan av att skapa i konsten.

Som när föreningen mellan mörkt och ljust, varmt och kallt, når det där precis lagom.
När konsten inte längre är en konst, snarare bara en del i helheten för känslans skull.
Det är då jag kommer att tänka på dig, allt det där du sa, som gav mig konst att skapa.

---

Answering Life in Venus cycle -6

En dag möttes en fågel och en katt i ett träd för att samtala om livets mening.
“Hur är det där uppe i himlen?” frågade katten fågeln nyfiket.
“Jag vet inte..” Svarade fågeln innan den fortsatte:
“Som där nere fast annorlunda, jag kan beskriva det för dig om du vill, men du skulle ändå aldrig tro mig eller bara skratta åt mig, för du kan själv inte se samma saker, förstå dessa saker ur samma perspektiv, du har inte ögon för det.”
Fågeln fortsatte sedan:
“Du förstår, konsten att flyga kommer inte gratis, det kostar väldigt mycket i ansträngning och mod, och det finns inga genvägar. För genvägarna är som med hissen och flygplanet, uppfinningar, det är inte naturligt. Allt som går uppåt på det sättet faller förr eller senare ner igen. Jag har sett de där konstgjorda flygsakerna, de är inte ens i närheten av att kunna flyga när man vill, helt fritt, utan vidare.”

Katten stirrade avundsjukt på fågeln och jamade löjligt: “Hur lär jag mig?”
Fågeln tittade konstigt på katten och kvittrade sedan:
“Det är en fråga om utveckling min vän, om evolution, det är en fråga om att våga ta steget ut och lita på sig själv, att sakta men säkert växa fram de där vingarna. Alla katter är inte gjorda för det, för katter är livrädda för höjder och vatten.”
“Vad har vatten med det här att göra?” Frågade katten konfunderat.
“Det förstår du först när du har vingar min bepälsade vän”
Kvittrade fågeln tillbaka.

Katten blev bara än mer surmulen på fågeln, och stirrade lömskt på den i ren och svart avundsjuka. Försökte sedan gå till attack mot fågeln.
Men fågeln flög bara retsamt upp till en högre gren i trädet helt utan vidare och kvittrade sedan:
“Nejdu, den katten fungerar inte.
Du har varken snabbhet, styrka, smidighet, eller viktigast av allt, vingar för det där.”
Fågeln kvittrade än mer retsamt och flög ännu högre och katten följde nyfiket efter,
eftersom den ville veta mer.

“Men kan du ge mig några tips” spann katten lömskt och girigt.
“Jag vet inte..” kvittrade fågeln
“Om du frågar mig om tips så litar du inte på dig själv, och om du tror att din mynta ska hjälpa dig att flyga, så kommer du aldrig att få riktiga vingar. Någonsin.”
Fågeln kvittrade sedan retsamt:
“Jag har sett dig nere på marken, när du frossar i din mynta och faller omkull och somnar, men säg mig, hur ska du någonsin lära dig livets lektioner och livets utveckling, om du sover dig igenom läxorna? Det är därför du är på marken, och jag i himlen. Jag ville högre, du nöjde dig med frukterna på marken.”

Katten fräste argt på fågeln vars kvitter nu började gå den djupt på nerverna. Katten gjorde ännu ett utfall, men precis som innan så flaxade fågeln utan bekymmer utom räckhåll för katten till en högre gren.
“Ni katter är ett märkligt djur” Kvittrade fågeln.
“Ni har inte varit här ens en bråkdel så länge som vi fåglar har, ändå tror ni att ni är planetens härskare, bara för att ni är det mäktigaste rovdjuret på marken. Ibland får ni tag i en och annan av oss, men lika ofta så plockar de av oss en av er. Skillnaden är den, att för er är det en sport, för oss är det en lek. Ni måste anstränga er, vi kan cirkla runt och gäspande retas med er i timmar.”

Katten fräste nu grundligt irriterat och följde efter fågeln ännu högre när den flaxade vidare och sjöng på sin sång.

“Nejdu katten, nu ska jag ut och leta fina frön att knapra. Men jag önskar dig all lycka, och jag hoppas du själv tar dig ner nu, eftersom du inte själv var kry nog att inse att jag lurade upp dig på en höjd du inte själv förstod” kvittrade fågeln dräpande.

Katten insåg sitt misstag, och förstod nu att den skulle få sitta där tills husse och matte ringde brandkåren så att katten kunde få låtsasvingar igen.

---

Questioning Alin in Venus cycle -6

Det var en gång en vattenpöl. Som tjänade sin existens med att existera. Gjorde inget annat än att stilla flyta genom livet. Ett lugnt, stillsamt och fridfullt liv som bara en vattenpöl kan ha.

En dag så började det regna, och vattenpölen växte, växte snabbt. Det fanns inte plats för vattenpölen i sin sänka längre, och delar av den gav sig ut för att finna nya sänkor att stilla sin tillvaro i. På vägen fann vattenpölen andra vattenpölar med samma problem. De slöt sig samman och skapade en smal liten rännil.

Rännilen fortsatte sin resa och fann så småningom ytterligare rännilar som slagit sig samman för samma ändamål. De tänkte inte så mycket på det, och slog sig samman till en bäck. Bäcken korsade mark och vegetation för att gemensamt nå en lägre position där de kunde stilla sin tillvaro.

Bäcken kom till en tjärn där de kunde vila tillfälligt. Men eftersom fler bäckar fann sig till denna tjärnen så var de tvungna att bege sig vidare igen. Allesammans slöt sig samman och skapade ett vattendrag, vattendraget hann inte långt innan det fann andra vattendrag, de slöt sig samman till en flod, och började nu uppnå en ganska stor kraft. Ju fler som anslöt sig, ju kraftigare blev floden, tills den slutligen rentav forsade fram.

En dag mötte forsen ett stort hinder, en vägg, en struktur som hindrade dess framfart. Den begrundade inte hindret, utan stillade sig i sin tillvaro och väntade lugnt och stillsamt på sin tur att få passera. Men ju fler som anslöt sig, ju längre tid skulle det ta att få passera, och en del av vattnet började bli otåligt, eftersom det endast ville nå sin stilla fridfulla tillvaro i en lägre sänka.

Trycket växte, kaoset började sakta men säkert definiera sig. Snart kunde ingen från början vattenpöl avgöra vem som var vem, och det uppstod turbulens där alla slogs för att definiera sin vattenpöl. Där den ena vattenpölen var bättre än den andra och därför skulle få passera först. Samtliga helt i glömska om att de utgjorde samma vattenmassa.

En dag blev trycket för stort och väggen som hindrade dem gav slutligen vika. Alla pölarna, rännilarna, bäckarna, vattendragen, floderna och forsarna såg nu sin chans och alla ville fram först, vilket skapade en tsunami av pölar som samtliga ville fram först till sin sänka för att finna sitt lugn, sin stillhet. På vägen fram ödelade de allt i sin väg, brydde sig inte om vilken pöl som krossades eller fastnade på vägen. Brydde sig inte om vad som skadades eller förstördes.

När allt var undanröjt så var pölarna än en gång utspridda här och var, det fanns inget kvar, men det gjorde inte pölarna någonting, för de hade funnit sin stilla tillvaro, de som fanns kvar, de som inte fortfarande var del av forsarna som letade efter sin speciella plats.

Så slutade det regna.
Molnen skingrade sig.
Solen kom fram igen.
Pölarna dog ut, for till himlen.
Tills de än en gång valde att falla ner.
Och allt började om.

---

Questioning Lane in Pluto cycle -7

Vem är vem, egentligen vem.
De som är dem, verkligen vem.
Alla som är de, de, i sitt egna hem.

Vem är egentligen vem, egentligen dem?
När de som är dem, är vem, som egentligen är dem.
Enkelt säger en del, enkelt säger de alla, utan vem, utan dem.

Är du verkligen du, somnar du som du var natt, eller somnar du som dem?
Det är en tanke, en föreställning, ett du, ett var, ett dem, bortom de andra.
Vilket som, det är inte du, det är bara dem, bara ord, bara föreställningar.

De säger hej, vem är du, vem vill du vara, varför är du den.
Men de menar det aldrig, bara på ytan, bara ytligt.
Det är en gest egentligen vänlig, bortom dem.

Varför menar vi det där egentligen?
När vi egentligen inte är vi alls?
Lögnade, lurade, i en roll.

Det gjorde så ont, att skriva allt.
Men hellre än att bara avsluta.
Det kunde alltid ha betytt något.
Tänk om det bara fanns någon.

Primo Cogitatus.
Men världen är för ung.

---

Answering Open in Gaia cycle -7

Likt en tanke och en idé.
Från absolut ingenstans.
Tänder jag ett litet ljus.

Ser det långsamt brinna.
Ser det långsamt försvinna.
Ser det långsamt slockna.

Om det jag insett är sant.
Så kommer något att hända.
Något overkligt spännande.

Vad som återstår,
vad hur kvarstår,
vad när framstår.

Dyra tankar.
Dyra meningar.
Dyra funderingar.

Kanske var det allt.
Säkert är det inget.
Möjligen bara något.

Tänk om jag inte tänkt.
Tänk om jag bara släppte.
Helt och hållet, ut och tillbaka.

Någonstans, hem, vartsom.
Vad som, knappast sämre.
Hur som, säkert bättre.

---

Questioning Open in Gaia cycle -7

Det är fruktansvärt.
Så oerhört smärtsamt.

Att se de man älskar,
frivilligt vandra in i döden.

Undrar varför de är så sjuka.
Undrar varför de mår så dåligt.

Ser inte vad som görs mot dem.
Hör inte vad som händer med dem.

Stirrar fånigt in i TV:n, hör inte ljudet.
Hör inte hur det bryter ner hjärnan, i ‘suset’.

Så döva att de inte hör de ‘övre frekvenserna’.
Så blinda att de inte ser ‘hjärntvätten subliminal’.

Beklagar sina smärtor, beklagar sitt mående.
Förstår inte att de gör det mot dem själva.

Tittar på mig som om jag vore sjuk,
när jag ramlar ihop av smärta.

Framför deras TV-apparat.
Bredvid deras energier.

Att se de man älskar.
Frivilligt döda sig.

Är en smärta
obeskrivlig.

---

Questioning Alin in Gaia cycle -7

Jag vet att jag inte borde skriva något, egentligen, men varför inte?
Vad skulle jag göra istället? Läsa andra människors ord?
Extrahera information?

Jag vet att jag borde skriva något, egentligen, men vadå och varför?
Vad skulle jag vilja istället, förändra människors viljor?
Komprimera intention?

Tänk så mycket jag skulle kunna säga.
Tänk ännu mer vad jag inte kan säga.
Tänk så mycket, om helst inte alls.
Tänk vad du tänker på, tänk mer.
Tänk så mycket som händer.
Tänk allt som inte händer.
Tänk det kanske händer.
Tänk lite till, lite till.
Tänk en rad till.
Tänk inte alls.

---

Answering Real in Ceres cycle -7

Någon frågade, alla glömde.
Alla svarade, någon mindes.
Det är lika relevant ibland,
som det alltid är irrelevant.
Värdet ligger i värdelösheten,
utan påhitt ingen fortsättning.
Det är lika många som det är få,
lika olika mycket som det är lite.

Och så fanns det fem.

---

Questioning Alin in Mars cycle -7

Jag undrar vad jag tänker, målar inte bilden ensam.
Låg till smärtan vågad, bara kylan vittnar om ruset.
Jag tänker vad jag undrar, målar helst inte bilden alls.
Hög på Ophelias avsked, då inte i månens skugga.

Tydligare än dagsljuset, mer avslöjat än skenet.
Vet man sig vilja förmå, tystnaden viskar tiden.
Mer dunkelt än natten, klätt likt våra tankar.
Förmår man sig veta, tystnaden skriker slutet.

Vid en sida väntade hon, för att skänka två.
Drömmarna många givna, ville inte såra sig.
Frånfälle genom sömnen, för att våga höja sig.
Drömmarna många tagna, dog med ett leende.

---

Answering Elit in Pluto cycle -8

Det började en kall dag i november.
Sjätte hade passerat, obemärkt och smal.
Det kanske var så Universum ville.
Vem skulle någonsin ta del.
Vem skulle någonsin våga.

Det radar upp sig, helt utan mening.
De svänger efter viljan, som hoppet.
Sjätte passerade igen, som förut.
Ta fyra steg tillbaka, tiden hade stannat.
Tänk att förlora meningen, helt.

Skulle de jaga sanningen..
Skulle de jaga lögnen, vänta på dem.
Långt uppradade som om tiden fanns.
Från tron, genom apatin, till viljan.
De växlade sina femton ord.

För de tysta minuterna där.
Vem skulle förstå, vem skulle läsa.
Köpte de redan mina minuter..
Fortsätter som tidigare, undrande.
Den djupare meningen, så obegriplig.

Det kanske bara ser ut som ord.
Pusslade ihop för syns skull.
Men allt det här har en mening.
Utan att någon kan se den.
Den gömmer sig bakom orden..

Det slutade en kall kväll i november.
Sjätte ville passera, uppmärksammad.
Fyra steg tagna, det regnade känslor.
Så det slog sig, rakt genom tiden.
För att alltid gå förlorad, för alltid.

Det vill sig en dag.
Så sa hon en gång.

– Vila i Frid, älskad och saknad

---

Answering Help in Neptune cycle -8

Världskrig, rasism och pajkastning.
Det är så fascinerande vackert.
De dödar varandra, de vill det.
Den yttersta konsten, när de tar ett liv.

Alltid skeptisk, men utan egen åsikt.
Jag är rädd att ingen ska förstå
Hatar tyst och skriker bakom anonymitet.
Det är roligare att klanderfritt döma

Du har fel, tycker fel, säger fel
Vad tycker då du, vad är bättre?
Det hör inte hit, det är irrelevant
Så det säger du, så det tycker du?

Politiskt korrekt, etiskt korrekt.
Gör inte så, säg inte så, tyck inte så
Offer för hjärntvätten, offer i sig själva.
Måste massa måsten, måste inte resten

Ironin påpekad, resultatet detsamma.
Du har fel, gör samma sak själv
Jag är inte rädd att ingen ska förstå –
För jag utgår från att ingen kommer.

---

Questioning Halo in Neptune cycle -8

Hög för en höjning. Högt till förhöjning.
Högt kort ur högen. Högst kort förmögen.
Högst upp i höghuset. Högsta uppå högruset.

Hög på högsta musiken. Hög enligt bästa fysiken.
Högt bland molnen högt upp. Högst på månen högst upp.
Högst hög på det högre livet. Högsta högre på det bättre drivet.

---

Questioning Ergo in Gaia cycle -8

Vi har gränser för folk, idéer och länder,
men inga gränser för vad som händer.
Vi kan stjäla, mörda och få andras sympati,
men vi kan inte ens stjäla varandras empati.

Vi kan se individer lida och bli utstötta,
men dessa personer kan vi inte stötta.
Vi kan ha en elit, en topp, en hög socitet.
men inget slit, inget stopp, ingen fullkomlighet.

Vi kan rättfärdiga lögnerna och vinna striden,
allt för att vidga vyerna och fördriva tiden.
Vi kan ha allting och vilja ha mer, ännu mer,
allt för ingenting, och vi blir bara fler och fler.

Vi kanske kan fördela och börja se varandra,
allt kan vi kanske dela och sluta tänka ‘de andra’.
Vi kunde kompromissa världen, det är inte så svårt,
allt för att hissa välfärden, så vi inte har det så hårt.

---

Answering Help in Jupiter cycle -8

Jag hade en vän.
För många år sedan.
Vi lade grunden till livet.
Delade verkligheten broderligt.

Vi umgicks ofta och levde vår fantasi.
Inga projekt var för små, inga idéer för dåliga.
Vi spelade spel, lyssnade på musik och såg på film.
Vi studerade miljön, såg den förändras. Vi utforskade världen.

Vi blev äldre och jag flyttade. Studier delade och jag flyttade bort.
Kontakten var väldigt dålig och vår vänskap kändes förlorad.
Sen pratade jag med dig igen en dag, efter lång tid.
Vi återfann vår glömda vänskap ögonblickligen.

Tiden gick och knappt ett halvår senare,
finner du din mening med livet.
Genom att begå självmord.
Jag saknar dig min vän.

Vila i Frid min vän, alltid saknad, aldrig glömd

---

Questioning Void in Mars cycle -8

I en ständigt föränderlig evighet där endast undantaget är förändringen,
där idel avvikelse avsiktligen avviker och avslöjar de verkliga motiven.
I en stillastående samtid med konstant annorlunda människor,
där blott variationen definierar de existerande personligheterna.
I en väntan längre än någon annan på ett för alltid oundvikligt slut,
där bara de tydligaste individerna tar plats i morgondagens historia.

I en omedvetet medveten och intelligent existens,
där ingenting är lika mycket på låtsas som verkligt.
I en existens skapad och definierad av existensen själv,
där allting är lika mycket verkligt som det är på låtsas.
I en verklig existens overkligt existerande i verkligheten,
där ting kan vara någonting och ingenting kan vara allting.

I en värld jag själv omedvetet skapat för mitt medvetande,
där min tilldelade plats är lika viktig som den är obefintlig.
I en värld med människor lika väsentliga som de är okända,
där mina tankar är lika betydelsefulla som ovidkommande.
I en värld med personer som är lika unika som de är döda,
där mina drömmar är lika verkliga som de är bortglömda.

I den värld där du är lika vacker som du är verklig.
I den värld där du är lika fantastisk som du är nära.
I min värld.

---

Questioning Help in Mars cycle -8

Känslomässigt instabil och apatisk,
amatörmässigt labil men ändå hatisk.
Verkligheten drömd i min egen värld,
dödligheten glömd under min färd.

Ville jag så vågade jag,
se morgondagen en dag.
Var du vad jag eftersökte?
När jag inte ens försökte?

Kanske du hörde hur kallt det är?
Så enkelt förstörde du allt det här.
En lögn sanningsenligt svuren,
välkomna konstitutionsenligt buren.

Med osund makt är systemet förlorat,
på grund av förakt blir problemet förstorat.
Men dagen då döden äntligen tar dig,
vem är det då som egentligen bryr sig?

I alla fall inte jag om man frågar mig.
Nu vet jag och därför frågar jag dig.

---

Answering Lane in Luna cycle -9

Att ruset förverkliga, en öm upplevelse.
Känslor overkliga, kräver sin inlevelse.
Ett slag för konsten, begravet intill döden.
Vår del av vinsten, kravet nästintill nöden.

Genom lobotomi; apati och misantropi.
Minskad acceptans per ignorans.
En fobi som förhindrar filantropi.
Ett sådant trams: så kallad tolerans.

En känsla kvävd, förlorad och upphävd;
alltid framhävd, försvårad men upplevd.
Livet leker: vår smärta oss ömt smeker;
var så säker, ditt hjärta känslan vräker.

Ett ideal, ett kval: ditt eget val.
Våga välja utan att friheten sälja.
En väg illegal och katastrofal.
Jag må kvälja när du vill svälja.

Vill du somna bland alla de bortkomna,
de ihågkomna och av döden välkomna?
Spring alltid ensam, förkasta kärleken:
rädslan gemensam, en del av ordleken.

Om du velat så hade jag delat:
helheten genom evigheten.
Din dag, min dag: varje dag.
Se mitt förslag som ett motdrag.

---

Questioning Lane in Helios Cycle -10

För länge har vattnet runnit,
tårar, känslor och liv har försvunnit.
Som föråldrade röda November, du log.
Du valde kyssa mig, precis som då hon dog.
För att bara pressa där,
för att bara nå det här.
Skådespelets njutning når mina sinnen,
penetrerar, sårar och dödar mina minnen.
Längre än du ens ville komma,
längre än du ens kunde komma.

Fråga inte igen, friheten är dömd.
Fråga för alltid, sanningen är glömd.

Om du förstod allt du visste,
om du visste allt du förstod..

---

Answering Void in Ceres cycle -11