Allting är inte på riktigt säger de
När de drar på smilet och är le
Men det spelar oss ingen roll
För de har ju ingen alls koll
Medan de andra letar glid
Och med sanningen tar strid
Så vässar jag pennan med slid
Älskar med överklassens genocid
Det finns ingen att för det klandra
Det är bara tiden som vill vandra
Viktigt att inte bli som de andra
Vi vet att alla grisarna kan dra
Då vill de ju förstås till att hata
Sedan de som visste om det rata
En annan fortsätter att heligt prata
Medan en längs lärdomarna ju knata
Det kan ju vara en sak svår att förstå
När de inte får ihop sitt två och två
När de måste gissa hur allt ska gå
Och tvinga alla andra att föregå
Framtiden visar sig sedan så snar
För alla som inte tar verkligt ansvar
Boskapen sen attackerar de som spar
Alla de som allt vet men ingenting har
Mitt liv det passade inte på deras duk
Slutade med materialistiskt missbruk
Så när de andra gömmer sig på huk
Vandrar vi genom det som ödmjuk
Mobbingen alla år känns nu så bra
När ondskan får vad den behöver ha
Lurade inavel som inte gör som en ska
Precis som de själva säger varendaste da
