När man tröttnat på engelska språket,
då får man ju ge sig in i svenska bråket
Ta och plita ner ett par farliga rader,
få alla de andra att be till våran fader
Ända tills att de protesterar i parader,
och utspelar alla sina dåliga spader
Arrangerar en välkonstruerad fälla,
för de som språkligt styra och ställa
Blir så när man kan grammatiken rätt,
och formulera sina bars på bästa sätt
Lägga ihop alla nummer två och två,
varenda ordkonstruktion sedan förstå
‘Men det handlar ju inte om någonting’
Säger de när de hör min bjällriska pling
Sen undrar de varför jag ser på dem ner,
när de börjar att dregla så mycket mer
En annan föll ju själv inte riktigt ner däri,
har stor hjärna nog att skapa bulkpoesi
Så blir till att stapla guld som en kung,
och sen ha väldigt många kilo i sin pung
Så många som inte längre hänger med,
har fallit offer för samhällets onda räd
Jag själv vet redan precis hur det känns,
det är därför deras attacker inte bränns
För jag har studerat allt även relativitet,
och radat upp hela min stora integritet
De andra de tror att de ens har en chans,
men för en annan bara genetisk dans
Det är knappt ens längre en uppgift,
letar febrilt efter vilsna tankar på drift
Hela mentala strukturen har jag ordnat,
det neurogenetiska klockverket hårdnat
Andra de måste för sådant här arbeta,
veva runt i hjärnan och efter orden leta
En annan bara vevar på som ingenting,
som höghastighetsbil i väldigt stor ring
Min mentala bjällra säger mer pling pling,
och synkronisiteten viskar om dem allting
Om du fortfarande uppmärksamhet har,
så kanske du i raderna är medvetet kvar
Måhända förefalla som en slags parodi,
när du genetiskt fördömer min mani
För en del påstår att man ska vara man,
och sedan göra allt det som man kan
För mig är det knappt ens en konkurrens,
så många i min ålder de kan ju inte ens
Verkar ha glömt bort ungdomens allt,
det där roliga som en gång var så ballt
Nu är det sedan länge över och så kallt,
kan åtminstone läsa om det i min spalt
Det är inte ens någon slags sinnessjuka,
bara min hjärna som kan buffé upp duka
Handlar inte ens om att våga lite mer,
vara modigare än de som inget ser
Bara några melodier på radion spela,
och med någons perception ömt kela
För det är inte ens intelligent parodi,
bara jag som producerar lite bulkpoesi
