bland så känns det som att jag glömde,
allt det där som jag en gång drömde
I en ungdom när dagarna var många,
minuterna fulla och timmarna långa
De mentala utrymmena var trånga,
och var erfarenhet ville man fånga
Det ville sig förstås bara vidare leda,
genom misstag och all världens oreda
Vart steg taget för att vara värdig,
i en värld som aldrig kan vara färdig
Har organiserat alla mina minnen tunga,
även de nästan bortglömda från det unga
Den artificiella psykosen börja på Parken,
det där jävla stället som ligger på marken
Sedan blev en omplacerad till lilla Valla,
med lika mycket status som en ostfralla
Bildade sig inte mycket hjärnsubstans,
det där kunde fan inte leda någonstans
Sedan så bussade en vidare till Brogård,
som är knappa snäppet bättre än psykvård
En drös med sinnesslöa kreatur och boskap
som påstod sig studera Naturvetenskap
Att studera fysik och matematik var magiskt,
men när en såg på samhället var det tragiskt
Sedan kom synkronicitetens andrahand,
så vi flyttade förstås vidare till Gotland
Det var väl kanske inte direkt fullträffen,
när en fick studera på Richard Steffen
Fick lära sig precis samma helvetes-boskap,
när de skyfflade mig till Samhällsvetenskap
Samhället bra i teorin men inte praktiken,
har ordning på precis allt utom genetiken
Blir så när en har att göra med öbor,
inavlade galningar med trasiga skor
Men det kanske gör sig i spalten,
när de greppar lite lätt i asfalten
Sen så skulle en till att studera Media
nôe om’o bygge sej sin e’en tankesmedja
Sedan kom sjuka inaveln från sjukvården,
som ska förstöra precis allt på hela gården
Det var väl kanske lite svårt att avancera,
när de effektiv rättvisa inte kunde leverera
Blir så när de föredrar att andra tortera,
då nassarna var där och skulle mutilera
Men jag lärde hur sådant folk sig skor,
och min framtida hämnd jag då svor
Vid det här laget var min kropp förstörd,
och alltsammans mest en smärtsam börd
Det började sedan växa inom mig sakta,
när kvarvarande förmåga jag ville vakta
Insåg att jag fortfarande hade min hjärna,
den förmågan vidareutvecklade jag gärna
Lärde mig precis allt det som man bör,
skolade om mig och greppade ingenjör
Begränsningen var förstås under all kritik,
så det började naturligtvis med bioteknik
Fick året senare intelligens-influensa,
åkte och gjorde test sen joinade Mensa
Det var mest samhälleliga utbyten av ord,
och daskiga latinska pun om runda bord
Vilket sen följdes av neurogenetiska bråk,
som i längden mest kan beskrivas som tråk
Men intelligens-sektorn är så sjukt bred,
de har även platser för en referenssked
Så innan jag lämnade galna hönsgården,
så probade jag hela intelligens-fjorden
Så när jag var färdig med plastintelligensen,
knatade jag vidare och klättrade över gränsen
Då var det mer om stridskonsten att lära,
så jag kastade mig in i det teoretiskt militära
Ingenjörskonsten florerar där gör,
eftersöker alla sätt som mer förstör
Det kom sig som en intuitiv uppmaning,
att sedan själv bemästra signalspaning
Det fanns aldrig någon tid för stress,
vi hade redan skaffat all världens access
Lämnade TAREM signalspaningsgrupp,
sadlade om och anslöt till annan trupp
Tog mig sen en stund att lugnt vila,
att i livet mitt bara få runt och kila
Återvände till skjutbanan för tävlingsskottet,
deltog sedan i hovstudier på kungliga slottet
Men det hela kändes i jämförelse trist,
kanske hade jag nu nått målet till sist
Sedan kom tjugo-nitton med hösten,
och alla som visste tappade då rösten
Sedan blev det förstås global boskapshysteri,
när de fick gemensamt genomleva pandemi
Själv visste jag förstås alltsammans redan,
drömde tidigt vad som skulle hända sedan
Ingen annan på det ville innan det hände tro,
men våra seglade genom det i lugn och ro
Medan de andra löpte omkring i masker,
så förtjänade jag min andra militärbasker
Medan de andra gick runt och blundade,
jag och några andra TARSOF grundade
Forskningslag med komponenter från TAREM,
nu hade vi etablerat vårt eget genforskarharem
Nu förhåller vi oss där inga andra är,
det som andra inte förstår är det vi lär
Vi bryter ner alla genetiska väggar,
alla begränsningar vi bort-släggar
En konstruerad multidimensionell tankesmedja,
kan vart vetenskapligt arrangemang fastkedja
Medan samhällshälsan är vidrigt pissljummen,
utforskar vi de extradimensionella bakre rummen
De osynliga energispektrumen vi kan se,
som alla ber till när världen är på sne
Genom dagarna så lärde jag mig så mycket,
mästrade precis allt som adderade på trycket
Klättrade på varenda stege och trappa,
inte ett endaste minne har jag tappa
Nu så känns det mest märkligt,
till och med nästan overkligt
Samhällets månader är nu korta,
snart så är hela strukturen borta
Frågan är mer vad som ska vara kvar,
på vad som mänskligheten nu spar
Det är vad de flesta inte kan förstå,
i princip noll procent på marknivå
Något de pratade om vid de andra borden,
städer som de bygger djupt ner under jorden
Som förberedelse för den stora omställningen,
som i metafor är den gigantiska trädfällningen
Det är den väntade naturliga förändringen,
när hela solsystemet är i rund-vändningen
Det är hela mänsklighetens höjdpunkt,
njut av undergången och simma lugnt
Det är inte lätt att i bunkern få plats,
kanske om en känner den där Mats
Medan de förbereder flockarna,
så packar jag försiktigt sockarna
Det är en känsla jag inte riktigt förstår,
när vi från det ytliga livet sakta frångår
Den tyngre sanningen mig då slår,
det kommer att bli rätt många år
Men väskorna de har jag nu packat,
och om alla tidsfördriv har vi snackat
För framtiden den är så väldigt lång,
har så många tusen ord kvar till sång
Det kommer bli så många nätter och dagar,
medan vi väntar på Naturens vilda lagar
Det är fortfarande så väldigt långt kvar,
så många upplevelser sparat jag har
Till tiden som nu komma skall,
när atmosfären våran är på fall
Kanske det inte händer,
kanske det hela vänder
Har lyssnat på så många länder,
läst alla signaler som de sänder
Lärt mig att inte lita på bränder,
en CME kan vara world-ender
Vi lever i spännande tider,
allt på hela planeten lider
Och det bästa med hela jävla sörjan,
är att det är alltsammans bara början
