Det räcker med hennes ljuva leende,
mitt i plansiktet på mitt allseende
Ute och rullat ännu en helg,
så hårt att det gick på fälg
När man får in i drömmarna försvinna,
utforska sinnet på ännu en kvinna
En av tusen men ändå älskarinna,
var och varannan känsla att vinna
I mitt liv ett helt nytt äventyr,
när jag båten min graciöst styr
Aporna fast i påhittade belåningen,
har ingen aning om övervåningen
Där vi dansar så känslosamt,
när världen fallerar så brant
På någon artificiell serie vi tittar,
ännu fler subtila detaljer vi hittar
Du lutar dig över för kyss,
var det inte alldeles nyss
Men du mest bara till mig ler,
livsmeningen det mig inger
Ingen oro över de mentalt korta,
varken ser eller hör och snart borta
Ser din omfattande sofistikation ta över,
precis sådan kvinna som jag behöver
Aldrig någonsin med ett inavel,
men för dig är dörren på vid gavel
Leka vildare med fina överklassen,
perks av att medvetet välja kassen
I början mest en livslek med erotik,
sedan ett evolutionskrig med genetik
Lambda viskar mig en känsla,
alla färger vill det sig pensla
Jag ser dig krypa i min ögonvrå,
och inser att vi är inte längre två
Bortjagade nattliga besvär,
i en värld så absolut tvär
Studerar samhälleliga boskapen,
utan behov att erhålla kunskapen
Du ler sen åt dem alla och skrattar,
allting de mest bara underskattar
Det är ett genetiskt klockverk förstås,
de är vad vi kommit att förvänta oss
Med ljuvliga mönster på tapeten,
viskar röda telefonen synkronisiteten
Du skrattar roat åt dem återigen,
säger vi måste förbereda oss sen
Jag viskar att det har jag redan gjort,
perception bra nog att se så stort
Du säger vi borde resa en stund,
när jag då inducerar en blund
Hoppar genom tid och dimensioner,
endast neurologiska multiplikationer
Huvud mot huvud delar vi drömmar,
river upp hela Universums sömmar
Här så dikterar vi tiden,
uthärdar uråldriga striden
Det är uppe på överplan,
som vi korrigerar hela stan
I samhällets rytmiska skådespel,
rättar vi pretentiöst alla klockfel
Du genererar Lambda och struktur,
tillsammans får vi ordning på kreatur
Du ser på mig och avancerat fnissar,
när jag förstår varför boskapen dissar
De människorna som har all takten,
de människorna som förstår makten
Styrda av neurogenetiska algoritmer,
så avancerat att de inte ens det ser
Så länge som de har något att göra,
så undviker de att något förstöra
Det är det roligaste av alla spel,
det i vilket sanningen är så hel
När man förstår varför societeten,
letar efter den sanna överheten
En genetisk konduktions-teknik,
En väldigt intressant livspraktik
De andra skriker att man är ondska,
men bättre än att drunknande plaska
Det är bara evolutionära funktioner,
det som kontrollerats med lektioner
Allt är för att ordna och dirigera,
undermedvetet alltsammans regera
Själv kör jag på hardcore permadeath,
medelvärdet så jävla lågt att det är lätt
Kvinnan min garvar nästan ihjäl sig,
men det är precis som jag säger dig
Det är nästan så man med dem vill lida,
när man deras förmåga kan överskrida
Det är mer en praktik i roande,
följden av ingenjörskonst-broande
But you got to keep yourself small,
at least until you have gotten the call
Så nu är det på skälvande upploppet,
fler och fler de tappar sakta hoppet
Men från kontrollrummet vi styr,
och framtiden sedan ihop det syr
Du säger åt mig att vakna upp,
snart dags för världskrigskupp
Sommaren har precis blivit brännande,
och mänsklighetens framtid spännande
Vaknar och i ögonen dig ser,
du vet att jag bara vill ha mer
Men det måste vänta ett tag,
strategisk känsla dag för dag
Du viskar något som är hemligt,
utmanande och nästan skamligt
Ler och säger det blir nästa gång,
allt för att göra längtan så lång
Men så många boskap att hålla koll på,
de där som också fungerar två och två
Ser fram emot den långa färden,
den bättre vägen som vi lär den
Då jag vandrar mot den nya världen,
som kommer bygga på livsvärden
Underjordiska städer och liv,
mest för de med verkligt driv
Väntan på framtiden kan bli så lång,
men alltid möjlighet att skratta i sång
Det är därför som jag lär det,
endast för att öka livsvärdet
