Får väl till att baka lite fint bröd
Till cirkusen som vill se mig död
Höra dem skrika i panik och nöd
För att planen deras är för spröd
Som de inte förstår
Den som vägen går
Det de inte förmår
När de slår och slår
När de sitter och desperat väntar
Allt toxiskt de i sig själva präntar
Så när de mig sedan förbannar
Det deras hjärtan sen stannar
Pojken har ju för fan psykos
De skriker så desperat
Tvinga in honom bakom lås
Säger deras cancerprat
Men när de sen raljerar
Han är ju bara en belastning
Undvikande jag briljerar
Vi ska ordna hans avrättning
Entiteterna de mig vakar över
Fick ju en personlig lyckoklöver
Deras fula idioti jag inte behöver
Med full sikt och klar väg för över
Från andra de ju ta
Allt de bara vill ha
Ej göra som en ska
Se något eget bra
De dyker upp för att stjäla pälsen
Men barnen ligger sen på rälsen
Så olustigt att det är de tycker
Då undervärlden liven rycker
