Lövpôjken

Ända från första början
När jag landade i sörjan
Har de mig bara förföljt
Stunderna som jag sörjt

Aldrig varit riktigt omtyckt
Chansen den bara bortryckt
De tror sig de gör det snyggt
Men mitt stora liv är så tryggt

Mest har de försökt mig plåga
Förgifta skada våldta sen droga
Allt för att döda min lilla livslåga
Fegisar som inget själva kan våga

Skidsemestrar sina de kan åka på
Även om de på barnen måste slå
Undrar hur de kan låta det pågå
Om det verkligen måste vara så

Gemensam ondska är överallt
Världsarvet det blir bara kallt
Sörjer de mördade tusenfalt
För julklapparna är det ballt

Livet det vill sig sen uppstå
För de som vågar vägen gå
En sak de ju inte kan förstå
Är att jag älskar dem ändå


Answering Ergo in Eres cycle 3

Published
Categorised as Swedish