Så får väl ta och droppa en morgonskit
En liten påminnelse om allt sigma-slit
Men det blir ju alltid lite roligare
Om en får svänga sig lite soligare
Skriver ju hellre lite brev i kärlek
puss puss och intellektuellt smek
Det finns ju så många av dem
En kan välja en eller kanske fem
Fyfan det är ju som att hålla hicka
När en upptäcker en ny liten flicka
Bunkar och bankar i ens lilla hjärta
Skiten är ju egentligen mest smärta
Men fan om en inte bara lever för det
En blir ju bättre än de som förstör’ett
Har ju ett par stycken elektroner
Mina multidimensionella telefoner
De vevar runt i fältet så sött
Blinkar sen i färgkoden rött
Ojdå, blev ju bara lite blött
Fastän varandra vi ej mött
Oftast är det ju bara aporna i vägen
Inavlat tjatter och massa hörsägen
Tål inte de som vågat levla upp
Så de ska till och slänga gupp
Men det kvittar ju med plansiktet
Övervakad av självaste överskiktet
Tar ju hellre hela långa trappan upp
Än kör hissen som inavlad fulmupp
En får ju finare funktioner i knoppen
Och felfriheten glöder upp kroppen
Så mycket så att de inte längre vet
Vad är som odjur och vem skönhet
En del faller sig in i dess höghet
Andra reser sig i dess helighet
Resten är mest bara lite timing
Hoppet om att det blir guldring
När hon står där och stirrar
Så att hela skeppet pirrar
Är en förberedd och redo
Eller är det bara ett nerdå
Det är ju så svårt att bara våga
Även om det bara är liten fråga
Blir så när det är så många att välja på
Vem som en på insidan för ska förstå
Så väldigt många tankar att läsa
Så många huvuden att genomräsa
Tankar och känslor hit och dit
Mest massa längtan och sprit
För de som inte lärt sig att mästra
All fulhet som rör sig bortblästra
Behöver inte be om öppet som ett inavel
En annan är framtidstrogen på vid gavel
Bara de med rena hjärtan kan passera
In i mitt Nirvana och helheten massera
De andra kan mest säga hej och tack
Och lämna innan de får en hjärtattack
Därför jag väljer naturligt för skalet
Det är faktiskt bara naturliga urvalet
Som att det här ens är svårt
När inavel skriker det är vårt
Med ren kärlek i mitt kroppshem
Kan en rada upp och avrätta dem
Då vill de köra en massa kläm kläm
Men de glömde sig när de var fem
Så de påminnes och skickas hem
’Fyfan pöjken tävla och vann i rem’
Underförstått förstås
Övertydligt för boss
Behövde ju bara minnas
Övervinna för att finnas
De som söker livets svar
Blir sen oftast längre kvar
Som de sa om den som spar
Går sen inte med rumpan bar
Så när de kommer och ska fula
Då knäcker en dem med gula
För det kommer genom kärlek
När en sätter krav på sin stek
Inte bara något jävla fettberg
Som skriker om massa färg
Man vill ju själv ha lite kvalité
När en ska te och dricka té
Så att inte säcken hamnar sne
Låter cancern växa och ske
Här körs det bara med ren-arken
Så en kan härska hela djurparken
Bygga de högsta skyskraporna
Och skjuta bort alla ful-aporna
Så att en inte blir söndervriden
I vår så stora genomlivstiden
När vi andas oss genom striden
Inte slutar som förtida avliden
Sagan om lövpöjken och lövhögen
Tankeläsning gör en sakta förmögen
En väntar i skuggan med sina drag
Kommer fram i ljuset en vacker dag
Alla efterblivna jävla gamar
De trycker man ner i träramar
Alltid samma panik i skriken
När en börjar hamra i spiken
Är en ren nog så kan det passera
En får fortfarande på Terra husera
Om en bara kunde välja en flicka
Blir det te-service på silverbricka
Hela hjärtmaskineriet igång-kicka
Därför älskar en att breven skicka
Så många hjärtan att stanna
Så många apor att förbanna
Lägger alltid orden mina sanna
Hårdare men precis lika granna
Samma liv
Jättekliv
Bättre driv
Underliv
Så när alla kulorna viner
Simmar vi som delfiner
Det är ju bara lite omprioritering
När en upptäcker ekolokalisering
Laddar om all ammunitionen
Och trappar upp evolutionen
Show me your real face
Partake in the arms race
Har ju redan mina kvantvapen
Och därefter hela vetskapen
Så jag gör hjärtsträngskapen
Den hemliga insiderkunskapen
Alla undervärldsavrättningar
Demokratiska uppsättningar
Lika bra att vara på sin vakt
För att undvika all jävla slakt
En kör hellre med all-makt
Barnsligt rim reson och takt
Lättare att helheten bara vinna
Alla flickor älska och sen försvinna
Men inte helt
Bara lite stelt
Bara ytans undersida
Där en allt genomlida
Ser dina tankar ser din genkod
Så det är när en har sitt ekolod
Det är bara att sikta och skjuta
För de kommer aldrig att sluta
De vill bara döda, knulla och äta
Inte sig själva genetiskt uppräta
