Som oljudet förefaller
i konstgjort ändlöst skvaller
Inom det tuggande döda bruset
Utanför naturen bakom samhällshuset
Långdragen evolution
Efterbliven situation
En riksdagsmotion
Dock utan aktion
Ser dem mörda varandra
De andra av deras klandra
En lång biologisk övergång
Under missuppfattat tvång
De står med lapp inför kvalet
Själen sina knappt kvar i skalet
Det utanföriska samhälliga valet
Sällan följer löftena tankarna talet
Men alltdetsammans oviktigt för oss
I ett verkligt kvantmentalt spel förstås
Behöver inte deras maturerade sandlåda
För att existensens vida konstverk beskåda
Över dess snedvridna sinnessjuka jag inte budar
Hellre jag finner mig med ingenjörskonstens gudar
Deras irrelevanta kritik drunknar bakom min bioteknik
Allt arrangerat till perfektion så att jag inte slutar som lik
