I sorgernas mörka kammare
Dundrar barnen sina hammare
I undrans djupgående beskådan
Så kämpade de nyfiket mot klådan
Kan du något nytt berätta
Alla orden i ordning sätta
Med språkets konst vela
Och våra sinnen nu hela
Men Thius känner av framtiden
Sorgligt beskådar han samtiden
Som en nu ohållbar bebyggelse
Ser han liven döda all styggelse
Som en massiv belägring
Som visade sig va hägring
Alla varsamt utlagda orden
Finner sig på finare borden
Det är längderna på alla författningar
Sorgen i livets alla upptrappningar
Som en medveten igenkänning
Formar sig språklig klänning
