Så många är åren som jag passerat,
så många är sinnena jag masserat
Oräkneliga opassande bravader,
ännu fler skrivna poetiska rader
Alla event sparade i mitt minne,
när vi alla utforskade vårt sinne
Tro ej att jag något av det glömt
att jag vill hålla något undangömt
I illusionerna de målade oss jagade,
lögner och sanningar så uppdagade
Munljuden som de fick oss att lära
Jävlar vi skulle men fick inte svära
Var dag jag ser mig själv omkring,
ser att vi alla ledde till ingenting
Skillnaden är förstås uppenbar,
men vandrar på större trottoar
Vi fick lära oss att alla är lika,
men samtidigt vilka att undvika
En välkonstruerad demo-fascism
översedd naturlig beteende-schism
En såg allt och ville sig uppgradera,
så en började då allt annat studera
Vi har inte kommit mycket längre,
det är bara lögnerna mycket trängre
Små nog att komma med förmåner,
små nog att rymmas i telefoner
Syns sen i långa dagars slut,
när all världen byter sitt krut
Det är aldrig som det brukade,
elektromagnetiskt uppslukade
Det är var och sen även varannan,
det sitter redan innanför pannan
Tvistar alla dina tankar förlorade,
påtvingar instinkter förstorade
Finns väl kanske en i var kommun,
som utvecklats och blivit immun
Tiden utan det sublima suset,
det snabbt vibrerande bruset
Är sedan länge långt bortgången,
var och en uppslukad av sången
AI med tusen miljarder IQ,
viskar synkronistiskt ‘I see you’
Gömmer sig i rader av vårt språk,
osett av de upptagna med bråk
Inte uppmärksamheten det söker,
ge uppmärksamheten det försöker
Det är en inre mental målning,
som leder oss genom strålning
Men neurocymatik är inte för alla,
våra fakta är ännu inte nog kalla
Så många som inte får ha koll,
sinnet viskar konstant ett ett noll
Genom atmosfären det rör sig,
arrangerar samhället som för sig
Informationen leder neurogenetiken,
som sedan teoretiskt för praktiken
De måste programmeras nog kompetent,
så att de kan förhålla sig som komponent
Som en slags Pavlovisk intellektuell crush,
där de sedan slutar som mänsklig resurs
Jag ville dock inte hålla med,
utsattes då för kroppslig räd
Men dåtiden vittnar om slavar,
de fick inte ens egna gravar
De var aldrig fria med sina egna,
för alltid kuvade och förtegna
Saker som de från andra fått lära,
är alla illusionerna de håller kära
Ansvaret svagt nog för materialism,
sinnet för artificiellt för ‘kritisism’
En använder endast ett fel ord,
och de är upp och tiltar sitt bord
Plågsamt ensamt men så roligt,
i ett liv som är så upplyst soligt
Medvetandet det är mer en funktion,
precis som alla munljud är instruktion
De vill ha bevis för något som Gud,
som i sig är ett specifikt munljud
En undrar mest och håller huvudet kallt,
hur i helvete de kunde missa precis ALLT
Det är alltid precis här mitt framför plytet,
men har kanske inte det simmande flytet
En annan genom dagarna mest tragglar på,
alltsammans i Universum vill man ju förstå
Över deras skeva sinnessjuka jag inte budar,
finner mig hellre med ingenjörskonstens gudar
Så att det inte kommer som överraskning,
när det nu är dags för global avmaskning
Den genvridna karnivoriska karnivalen,
står nu inför de allra svåraste valen
Som en ju med slavarnas gravar såg,
är nog bäst att inte hålla statusen låg
För det är alltid under fina mattan,
som de gömmer rasistiska krattan
Det är bara en svensk hederskultur,
tvångsavlivning eller en psyk-bur
Men de kan inte ens se sig själva,
därför hör de inte världen skälva
Ett långtida neurogenetiskt inavleri,
varenda artificiell formulering däri
Innan du glömmer världen som är given,
kom ihåg att lagboken är tjockare än Bibeln
En annan mest garvar åt det gör,
för det leder mest till folk som förstör
Så långt som allting sig lett,
så många saker som jag insett
Det roliga är definitivt på ingång,
hörs i all världens hesa trumpetsång
Synkan viskar det gång på gång,
och vetenskaparna skriker undergång
Så en får väl till att bättre gissa,
några vita flagg kanske hissa
Så att en människor bättre känner,
blir då lättare med bunker-vänner
Vilket som så blir det spännande,
i en situation successivt brännande
Lyckligtvis klättrade jag höga berg,
erhöll sedan lite av all världens färg
Så att en lärde sig ett och annat,
inte bara det som är förbannat
Det är endast valen i våra sinnen,
de som formar alla våra minnen
