En dag kommer Sverige brinna,
hela landet kommer försvinna.
Ingen till skyddsrummet hinna,
varken barn, man eller kvinna.
När man naturen vill övervinna,
och sen alla resurser utvinna.
Sedan lögnerna varsamt spinna,
och aldrig igen sanningen finna.
Så börjar det långsamt med solen,
små små rubbningar av nordpolen.
Missväxt, sjukdomar, katastrofer,
och ekosystemet får vi inte åter.
Sen kommer torkan och värmen,
men ingen ser annat än skärmen.
Depression och kollektiv ångest,
alla i panik visar ingen fin gest.
Först, störst, mest och säkrast,
alla de svaga är endast en last.
Sedan så dör sakta alla djuren,
steg för steg så kollapsar naturen.
Bin, getingar och humlor faller ner,
även fåglar och annat för de som ser.
Ett fel leder till flera ytterligare fel,
varje dag svårare att få planeten hel.
Sen kommer den tyngre strålningen,
och snart är även liken i målningen.
Allt för några pixlar där på skärmen,
medan de stoppar träden i pärmen.
Så faller isen och smälter regnet,
du kan läsa allt om det på Internet.
Vattenmassor och översvämningar,
många murar och ännu fler dämningar.
Kylan faller på hastigt och fryser,
bara tanken på det och jag ryser.
Planeten likt människokroppen,
reparerar sig själv mellan loppen.
Och sen tusentals år senare,
planeten och naturen renare.
I slutet syns bara de vaga spåren,
vittrande monument borta med åren.
En dag kommer Sverige att brinna,
hela världen kommer att försvinna.
Även om de till skyddsrummet hinna,
så kommer även livet ur de att rinna.
