Jag skapar ett ego endast för att förstöra det igen,
bygger åter upp strukturen endast för att riva ner den.
Passerar ett liv till, ännu en livstid, designar en ny dröm.
Tar det om igen, ett varv till, en omgång extra i förlängning.
Lyssnar till någon ny, flera andra, vad de sagt och säger,
vad de menar och förmedlar, delger dem min karaktär.
Så många liv man kan leva om man förstår hur.
Det är en dröm, en reflektion, formbar, evig.
Men vad spelar det för roll när ingen hör.
Känner tänker menar delar eller förstår.
