Drömmer om henne, drömmer med henne.
Så många världar vi skapat och besökt tillsammans.
Tillsammans hand i hand, genom tankarna genom känslorna.
Genom dagar och nätter, genom smärta och lidande, rena tillsammans.
Så många har funnit sig avundsjuka, svartsjuka inför det vi har.
Som hon jag mötte den sommaren, barnamördaren som försökte förstöra.
Hon som traumatiserade mig, som gav mig cancer, försökte ta det finaste jag har.
Ständigt försöker ta platsen som jag lämnat åt någon annan, den jag älskar gränslöst
För vi har delat våra drömmar, vi har delat våra tankar och känslor.
Vandrat på alla möjliga platser genom sinnet, genom drömmarna, tillsammans.
Utforskat de djupaste dalarna, bestigit de högsta bergen, vandrat genom skogarna.
Delat alla upplevelser, gemensamt skapat alla nya minnen, för att täcka över tortyren.
Vi har dansat på Saturnus ringar, hållit handen på havets klippor.
Älskat på oändliga långa stränder, jagat varandra genom mörka skogar.
Jag har tröstat henne i tystnaden, skyddat henne mot rädslan inför evigheten.
Förklarat att det inte finns något att rädslas i det oändliga mörkret, inte något alls.
Jag har lärt henne att drömma, lärt henne att känna, lärt henne att älska.
Visat henne alla hemligheterna, viskat henne alla de där sakerna.
Vävt henne alla mina drömmar, spunnit orden i mönster.
Flätat orden varsamt och verkligt meningsfullt.
Varit hos henne i de mörkaste av nätter och fått värme.
Varit med henne de längsta av dagarna i sällskap.
Vandrat med henne på livets eviga promenad.
Väntat på henne när hon inte orkat längre.
För mig är hon allt, och mer därtill.
Mer än de här orden kan delge.
En känsla som bara är min.
Min egna verkliga kärlek.
Hon, bara hon..
