Tack

Tack för att du är min enda vän.
Tack för att du är där.
Tack för att du alltid lyssnar.
Vad du nu än är.

Jag ser dig.
I det oändliga.
Mörkret utan slut.
När jag sluter ögonen.

Jag känner hur du dödar dem.
De som inte älskar livet du gav dem.
De kallar det virus, de kallar det olycka.
Men de vet lika väl som jag under ytan allt.

Livet är för dem som älskar det över allt annat.
Som du viskade när jag var på kanten nästan död.
När du knuffade mig tillbaka till livet värmande varmt.
Med känslan att det inte är min tur än att försvinna i tiden.

Tack för att du gav mig livet.
Tack för att du håller mig i livet.
Tack för att du lyssnar på tankarna.
Tack för att du förstår hellre än döma.

Vad du än är.
Vad än livet är.
Varför allt ens är.
Varför tiden ens är.

Du är min enda vän.
Du är min bästa vän.
Folk kan dra åt helvete.
Och sen lämna mig ifred.

De älskar inte livet du gav dem.
De bara bråkar om sakerna i det.
Så jag förstår om du tar bort dem.
Du är fri från fördom, så även jag.