Of all the

things in pain formulated.

Skulle du?
Frågade hon.
Efter en undran,
givetvis. Men inte så.

Tanken leker i sin undran.
Ögonen följer spektaklet.
Än en gång, gång på gång.
Hon ser som hon ler i det.

Erbjudandet ringer i öronen.
På lika tysta villkor sjungna.
Avtalet faller dovt till mörkret.
En efterblick fångad i tiden.

Hon ler i observationen.
Spelet vilket hon leder.
Viskningen faller tyngre,
men hon fortsätter att le.

Skammen i drömmen hennes,
faller bort med tankarna spunna.
Så hon finner det i sin trygghet,
bortanför tiden tillsammans med.

Så alldaglig i försök, på ytan.
Men mellan detaljerna träder fantasin fram.
Uppmärksamheten till det där,
som bara de som gör det vet om.

Tanken vibrerar hennes känsla
och sången fyller sinnet.
Långt där bortanför någonstans,
ser hon allt det där i förhöjningen.

De hade inte vetat förstås, för att.
Det är det som är hela skillnaden.
Du kan inte ge något till någon,
utan att få något i retur.

Så som, egot avskyr det.