Nej

jag bryr mig inte om vad säsongsblommorna anser och tycker.
Jag ser dem för vad de är. Naturligt designade att yngla av sig och sen försvinna.
Inget fel med det. Det är naturens mönster här på Terra. Så som de själva designat den, i nutiden. Få ser sin möjlighet med evolutionen.

Som sagt, ofta, i min åsikt. Jag ser det som ett väldigt märkligt mentalt ställningstagande att anse evolutionen som färdig. Att människan nu är ‘klar’, och inte kan anpassa/bekomma mer. För mig betyder det mest att de missförstått hela konceptet med evolution.
Det är upp till var och en. Att mutera. Att utvecklas.
Oftast krävs någon form av trauma eller skada på ens entitet för att man ska medvetet börja ifrågasätta omgivningen, tiden och miljön man befinner sig i.

I många fall, det som knuffar igång evolutionen på individuell skala är just när omgivningen är av dålig favör. För med det kommer behovet att anpassa sig, och det behovet är precis det som driver evolutionen.

Som sagt tidigare – jag är på ett sätt glad att det som hände tidigare i livet hände. Både från egen sida och samhällets sida. För det är precis det som försatte mig i en situation där jag medvetet ifrågasätter min omgivning och anpassar om mig till den. Både naturligt och artificiellt. För det är skillnad mellan medveten evolution och evolution som bottnar i rent naturligt behov.

Det är som en dröm. I metafor.
Det är först efter som du inser att det var en dröm.
I den så ifrågasätter du inte, du ser det som ‘verkligt’. Du är upptagen med drömmen.
I fåtalet fall så kan det hända något i drömmen som får dig att tänka ‘hey, något är konstigt med det här’ – och boom, så är du vaken i din egen dröm.
Livet fungerar på samma sätt.
Livet är en dröm.
För det är en upplevelse genererad av din hjärna genom perception precis som en dröm.
Men folk, säsongsblommor, ifrågasätter inte. De ser inte genom den.
De drivs av sin hjärna på instinkt. De är biologiskt och genetiskt programmerade till att inte bli mer. Att inte utvecklas mer än de gör.

Därför kan jag inte ta illa vid mig av deras åsikter.
Antingen så tror de på evolutionen, eller så gör de det inte.
Det är deras val. De flesta har dock omedvetet gett upp på den.
Och det är deras upplevelse, deras liv.
Jag är dock inte färdig. Jag är inte klar.
Därför pushar jag på.

Det är en märklig känsla, redan nu, att se människor åldras snabbare än jag gör.
Och jag började biologiskt mutera fram min självföryngring rent biologiskt förra året.
Hade dock redan gjort grovjobbet och det grundläggande arbetet.

Självföryngring och cyklisk regeneration finns redan i ett flertal arter i naturen.
Träd använder sig ofta av det, bland annat. Men även ett flertal djur.
Så det är för mig förvånande när säsongsblommor är förvånande inför konceptet.
Var de ens uppmärksamma i skolan?
Biologi var ett grundämne som alla läste.