Lätt

även efter flera dagars uppehåll så gick det lätt.
Sju kilometer med tjugoen kilo bärvikt.
Om man bortser från smärtan förstås.
Men snart kan jag ignorera smärta helt.
Helt och hållet.
Kan snart isolera alla nervprocesser som signalerar smärta.
Och ignorera dem.

Ser längre och djupare i det undermedvetna också.
Ser hur det arrangerar om energiströmmarna så att de som ska ha dem, drabbas av olyckor.
Så de dör och försvinner. Så att helheten kan bli mer effektiv.
Så som ovan, så även nedan. Och vice versa.

Nu blir det att förbereda elixir med mycelium, så att regenerationsprocessen är optimal.
Bioteknik och bioingenjörskonst i mitt hjärta.
Allt för att biologiskt kapprusta ifrån inaveln.
Som snart kommer att dö ändå.

En sträcka av fem avklarade.
En kvot av fem utraderade från livet.