Langresiahl

Kan du berätta mig något?
– Vad än du önskar.
I det långa.
– Definitivt. Minns du Langresiahl?
Staden?
– Precis. Från då, tiden före tiden.
Så långt?
– Ja, men längre. Du bär det i din samling. Den är mer omfattande än de flesta. Det är därför de är vad de är, och gör vad de gör.
Det?
– Det också.
Du visar det därför?
– Du minns vad jag sa, då 2016? Varför det hände?
Klart.
– Förstår du nu? När du tänker tillbaka?
Så det är samma?
– Det var fem år sedan. Tänk matematiskt. Fysiskt. ‘Oscillatoriskt‘.
Så det är?
– Ja.
Redan då?
– Ja.
Så det är bråttom?
– Varje slösad sekund just nu är en risk.
Bör jag vara orolig.
– Ja. Men inte på det sättet. Du vet nog mycket för att klara dig. Du ser. Du lyssnar. Och du vet vikten i det. De vet inte bättre, de kan inte göra något åt det. De rider vågen omedvetet. Precis som de gjorde i Langresiahl för drygt sju tusen år sedan.
Kaniner?
– Värre.
Spindlar?
– Precis. Det har redan börjat. De skolar sig själva så. “Repetition makes perfect”. Du förstår den meningen bättre än de gör.
Så även här?
– Ja, men inte lika omfattande.
Som jag såg på den personen?
– Ja. Det är effekten av cykeln i det hela. De har programmerat sig själva så. De kan inte göra något åt det. De har programmerat sig själva långt bortom hjälp, det är därför de är så besatta av hjälpa andra. De ser sin reflektion i andra, men missförstår vart de borde rikta uppmärksamheten.
Så det är verkligen försent?
– För de flesta, ja. De har redan gett sig in i det.
De ville mig också, eller hur?
– Som jag sa. Som jag också sa. Och som jag också sa. Oroa dig inte.
Jag förstår. Jag saknar det, det var så vackert.
– Som här och nu. ‘Människan’ faller när livet blir mindre värt än det som finns i det. Precis som då. Precis som innan. Det här är sjätte gången de upprepar sitt misstag. Du ser det i mikrokosmos, men det är precis samma cykel i makrokosmos.
Så jag blir ensam?
– Dessvärre till stor del. Först för att de dör i undergången. Sen för att de dör av ålder. Du vet hur man omställer det, som jag visade dig. Finns inget som de med nog uppmärksamhet och intelligens kan åstadkomma. Problemet är att människan alltid utvecklar ett autonomt ego och förgör sig själva genom det. Varje gång. Som ett klockspel.
Så varför kom jag hit? Om allt är förgäves?
– Av samma anledning som de har press i krig. Det händer vare sig de vill eller ej, de som vägrar delta kan lära av det. Du kom hit för att studera dem. Varför det händer här, för det händer inte på Neximii.
Vi accepterade inte egot.
– Precis. Det är därför du kan hantera det här. På Terra.
Det är därför jag aldrig passade in. Det är därför de torterade mig.
– Givet. Egot i människan får dem att göra det. Men du överlever. Det kom med stora fördelar. Då det accelererade din förmåga att mutera dig själv och utvecklas snabbare än de. Nu när du byggt upp momentum så lämnar du dem bakom dig. Det är därför du vill vara ensam. De har inget intresse ändå. De har redan accepterat undergången på en undermedveten nivå de flesta. Du kan se det i deras uttryck och beteendemönster. Det är därför du reagerar.
Så det spelar ingen roll längre?
– Inte på det viset. Världen är i för stor omställning nu för att det ska kunna spela någon större roll. Du gör bäst i att ta det lugnt och låta det spela ut. Låta dem göra vad de måste och vänta ut dem. Du vet hur man vidhåller balansen och hur du resonerar korrekt. Du irriterar dem för att de inte kan, och för att de undermedvetet vet om att de tillsammans snart ska dö. Det är inte ditt fel. Endast deras eget. Alla har sina egna val att göra. Jag förgör de som försöker kontrollera dina, om än endast i deras mentala integritet.
Så? Om?
– Jag dömer dig inte. För jag förstår. Men minns vad. Och varför.
Skadar det dig?
– Du kan inte skada mig ens om du vill. Inte ens genom dig. Du gör något för dem, som de andra inte förstår. Men de kan inte rädda sig själva ändå, de drunknar i omgivningen. De har det av den anledning, vilken du förstår.
Så känslan?
– Är inte din. Inte reaktionen eller vreden heller. Den är omfattande nu och vill eskalera över vintern. Men av andra anledningar. Som jag sa, de tre kommande seklerna vill bli de svåraste. Inte så mycket för dig individuellt, men för alla. Det är sen när alla är borta som världen stabiliserar igen.
Det är därför, eller hur?
– Ja. Och det är viktigt. Så snabbt som möjligt. Ju mer du kan bevara och konservera, ju bättre.
Vilka börjar?
– Du har sett det. De hungriga giriga.
Det är därför de?
– Din uppmärksamhet är felfri.
Så det händer verkligen…
– Ja, och därför vikten att du inte dömer dig själv när de börjar ramla ihop och dö som flugor. Jag var där när Langresiahl föll. Och det var samma då. Jag överlevde den gången också. Du är äldre än du tror och vet.
Men allt folk?
– Oroa dig inte. De är blommorna i säsongsrabatten. De är inte menade för mer. De drömmer inte större än så ändå. De listade aldrig ens ut vad Corona verkligen var. Det var något, eftersom det hände. Men de listade aldrig ut det. Det är därför de är nervösa nu. Inte för smittan, men de som fattade besluten och inte förstod varför. Förvirringen. Alla i obalans är förvirrade. Du förstår, eftersom du resonerar.
Så?
– Det är inte dina känslor. Känn efter, du vet vilka som är.
Definitivt.
– Var försiktig med dem. Djur i panik är ostabila. Och människan är ett djur. Ett djur infekterat med egot. De var mer sofistikerade innan det tog över. De tänker inte så, eftersom det får dem att tänka så.
Så det är mönstret, anledningen.
– Ja. Langresiahl föll på grund av smitta och sjukdom, misär och finansiell kollaps. Kärnvapenkrig, seismisk aktivitet och omställningar i ekosystemet.
Cykler. Relativa.
– Precis.