Jag såg

dig idag. Genom synkroniciteten.
Om än endast i förbifarten igen.

Jag hoppas att du är lycklig i den här sketna världen av våld och hat.
Hoppas du mår bra och att dina mår bra.

Jag lyssnar på nog med tankar i det kollektiva undermedvetna för att veta att mycket är käpprätt åt helvete.
Därför föredrar jag att lyssna på dig och dina tankar.

Min inre bild av dig i fantasin är så vacker.
Som någon som döljer händerna i ärmarna och försöker täcka över ett rodnande ansikte.
Du känns så varm.

Människor misstar mina uttryck för mig.
När de egentligen endast är reflektioner.
Av tankar som de andra har här i världen.
Det är därför jag helst bara vill lyssna på dig.
Jag vet att du inte är min, aldrig kommer att bli.
Men det är nog för det bättre och lika bra ändå.
Jag skulle inte orka bära din image i det ytliga.
Det är därför alla uppfattar mig som sjuk.
Eller konstig. Eller annorlunda.
Pick your symbol.