För dig

och för dig endast.


Förfrågan förstås.
Förförande förgörelse.
Förtryckande förtur.
Försöken föregående.

Jag älskar dig.
Säger de orden.
Säger meningen.
Menar betydelsen.

För du älskar dig själv.
Du behöver inte mig.
Lika lite som jag dig.
Och det gör det lättare.

Det är inte närheten.
Det är inte uttrycken.
I konventionaliteten.
Det är förbindelsen.

Din symbol i min tid.
Din essens i min rymd.
Ditt ansikte på mitt sinne.
Ditt namn i sandstranden.

Det där bortanför.
Vad spelar det mig för roll.
Vem du använder som medium.
Partner, biologisk manifestation.

Det är bara en dimension av livet.
Här nere, där tankarna väger sig.
Den syndasänkta verkligheten.
Det arrangerade helvetet.
Övertäckt med mental fantasi.
Bara så bra som du själv gör den.

Det är dina tankar.
Det är dina minnen.
Från dåtiden ekande.
I mina klara drömmar.

Du kommer att vara med mig.
Genom hela livet manifesterat.
Som en skugga därefter i sällskap.
För jag älskar dig, men inte som de.

Some en tavla på mitt sinnes vägg.
Som en reflektion i evigheten här.
Det är lättare att älska de som,
inte behöver som de andra.
För de älskar villkorslöst.
Och manifestationslöst.