Det finns

två saker jag absolut vägrar här i livet.

1: Sluta älska livet.
Spelar ingen roll hur pissigt eller deppigt det blir, hur jävla mycket allt än suger. Jag älskar förmågan att kunna älska livet, vadän som arrangerade det i tiden för att kunna ge upp på det. Jag vill leva helt enkelt. Vadän det kräver – våldsfritt så långt som möjligt.
2: Att döma.
Den svårare aspekten, definitivt. Men det är en process av övervinst, att övervinna. Ju mer du dömer, ju värre gör man det för sig själv. Så det är en subjektiv balans. Ju mindre, ju friare. Djur är absolut befriade från det. Skam är det som skiljer djur från människa. Endast förslavade husdjur kan känna skam på grund av intrång från det mänskliga egot. Samhället kan inte existera utan det utan att flyta ut i symbios med naturen. Så ju mindre ju enklare, ju mer inspirerat av naturen, ju starkare. Egot tjänar endast för sofistikation, medföljande konsekvenser.

Resten är nonsens.