Det är

en märklig känsla, att växa.
Det är som att ha smärta och erfara orgasm på samma gång.
Det flödar i kroppen, men det ‘kliar’ i skelettet.
Man känner sig pigg, men trött på samma gång.
Jag önskar jag hade mer och längre hår.
Det borde inte vara så svårt.
Har regenererat min hårlinje helt tydligt.
Eftersom jag har ganska mycket kort/nytt hår.
Som tillkommit. På senaste tiden.
Mina naglar växer något galet.
Måste hålla efter dem veckovis nu.
Noterar även att min syn och hörsel förbättras.
För min synestetiska upplevelse förstärks sakta men säkert.
Så något måste fungera.
Något måste jag göra rätt.

Det är en behaglig känsla när man finner det.
En lösning som fungerar.
Även om den innefattar ansträngning.
Det är spännande hur det blir om jag lyckas erhålla mer biomassa, mer kroppsmassa. För det tillåter ett än mer sofistikerat biosystem, en än mer sofistikerad homeostas. Och det i sin tur tillåter än mer mental animering och tankeförmåga. Starkare tankeförmåga och starkare modulation av den neurala oscillationen.

Vad än “Gud” är, vad än det är som gav mig livet, så älskar jag det.
Livet är fantastiskt. Inte saker. Inte pengar. Inte skiten på utsidan.
Kroppen man fick. Förmågan den har. Förmågan den kan ha.
Förmågan att skapa mer förmåga.
Förmågan att medvetet kontrollera sin evolution.
Jag tänker aldrig sluta växa.
‘Växa upp’ med andra ord.
‘Bli färdig’ med andra ord.
‘Bli vuxen’ med andra ord.
‘Bli perfekt’ med andra ord.
‘Bli död’ med andra ord.
Ett tomt biologiskt skal som flyter runt i strömmen omedveten om något och allt samtidigt. Som är färdigt med att bli något. Som måste distrahera sig med strunt och skit som egentligen inte spelar någon roll i slutändan. Det finns bara där för att hjälpa en bli mer.

Men folk idag vill hellre ha mer än att bli mer.
Inte jag.

LIVET ÖVER ALLT