Today

I decided to withdraw from the shooting range and my practice in marksmanship.
I simply do not feel it anymore in regard to that.
There is this subtle hostile mentality against people who refuse the vaccine.
They behave like.. I do not know. Hard to put it in words.
Irrationally irritated and angry. For no apparent reason.

I recognise this, because I struggle with the same issue due to my never-ending somatic pain. But I have become good at suppressing it and control it in public environment.
(I really only ventilate on my stupid blog here which hopefully nobody follows and reads)
I no longer enjoy being around such people at all, in general.
I have always preferred being alone. But even I realise that some socialising is necessary.
Now I feel like it is without any choice.
The fact that the people who are vaccinated becomes sick repeatedly is not a comforting observation. They are the ones who should be healthy.. right? Right?!

I guess I will stick to social isolation instead. I do not suffer from it anyway.
I have always preferred minding my own business.
Feels counterproductive investing into something that does not bring joy anyway.
That does not really constitute a hobby.

You know, it is one thing to have silly predictions about the future, based in deductive observation and calculation of probability.
And a completely different ballpark to see it unfold by the day.

The mass hysteria and mass extermination was supposed to only be ‘conspiracy theories’.
For fuck sake.

Well, I am not jeopardising my safety.
If the vaccine is not more safe than that..
Then I am happy I did not take it.
I like quarantine more.
At least one is alive.

I have been perfectly healthy (beyond my physical disability) 24/7 since before they even announced the pandemic.
Except a minor migraine during an incoming CME.

I guess it is as the others in the underworld says, that the vaccine truly is a mass extermination tool.
Then nothing else to do than waiting it out.

Polisen

borde skjuta på de som skjuter, med riktiga vapen, på riktiga människor.
Kan garantera att det skulle upphöra snabbt. Ineffektivitet är inte effektivt. Så uppenbart men ignorerat.
Vår infrastruktur är stabil nog att hantera effekten av ett sådant immunförsvar.
Det är biologi mer än sociologi.
Och döden är inte slutet.
Därför värdet i att värdera livet.
Det utvecklade livet, oavsett ras, position och allt annat de bråkar om.
En gör sig själv värdefull eller inte alls.
Har inget med pengar att göra.
Vi är välutvecklade, det är därför vi värderar livet.
Tyvärr är ett immunförsvar nödvändigt om vi ska interagera med omgivningen samt importera den. Lika viktigt för ett land som för en kropp.
En ‘vit blodcell’ (vetenskapligt figurativt) tvekar inte – om, är du död.

Finns datorspel. Oavsett kultur och religion.
Måste inte göra oss mer efterblivna än vi är.
Det räcker väldigt långt med bara det publika meddelandet:
“Fri eldgivning”

Själv är jag för rädd för egot för att våga delta i sådant.
Luftvapen i tomrum räcker gott och väl för mig.
Det är därför jag kan hålla den åsikten utan bias.
Valet är för sällan med för mycket krångel.
Ineffektivitet är inte effektivt. Så uppenbart men ignorerat.
Annars borde ni upphöra omedelbart med vetenskap som religion.

Vi hade inte samma problem när vi hade obligatorisk tjänstgöring.
Vi har kommit nog långt att inte behöva det för en del.
Men långt ifrån alla. Om alla är “Polis“, alternativ symbol för “Stad”,
utan fördom eller inskränkning, någonstans – vem behöver skjuta?
Det låter enkelt för att det är en effektiv formulering.
Är man inte integrerad så bör det vara: “Lumpen först, landet sen.”
Svårt att lösa det på annat vis. Lumpen kan variera och bör integreras med skolan till viss del. Som hemkunskap, teknik och slöjd.
Lite som att det är svårt att bli stark utan att träna. Fast på nationell skala.

Och sutta den fördomsfulla delen av lagboken i soptunnan.
Som ni gjorde med bibeln. Den här är till och med tjockare.
Ineffektivitet är inte effektivt.

Well

Upped last week’s score with ten points in the standing discipline at the shooting range.
Despite pain in most of my body from yesterday’s effort.
Very pleased with myself.
And my ability.

Landed at 353,2 points total. Nothing extraordinary at all if compared to other people with full ability. Was on the edge of vomiting the last couple of shots. Had it been longer I would probably have fainted from the pain. Since I do the old style proper shooting of laying down and picking up the weapon between every shot. I do not use the assistance rig like most do.
Have had one, tried it, was not my thing. It feels unsafe balancing a loaded weapon on it, since they are so flimsy.
So I even prefer the pain from bending myself picking up the rifle every time I reload over that stuff. It feels safer. No risk of losing balance losing control over the weapon potentially hurting someone. Sure, it probably cuts a couple of points. But I do not compete with the others. I want the capacity of being able to have full body control and weapon control despite being in the standing uniform which limits movement somewhat.

Anyway. I am happy. A ten point up is a good sign. Especially considering the physical state I am currently in.
Took every stray shot like a man. Since it was easy to understand why.

Anyway.
Enough of whining.
Now it is out in the shit again.
Seven kilometers with fourteen kilo carry.
It is going to hurt like hell.
But I am no fucking loser.
Only two more laps until all the enemies will be exterminated and removed from life.

If not us, then who?
Die, but do.
URA!


(You know you guys always inspire me)

Hurva!

Det gick mycket bättre än väntat idag.
I stå-disciplinen. Hade inga stora förväntningar med träningsvärk i armarna och inte helt inställt gevär. Men höll ändå hög 8:a i genomsnitt. Inte helt dåligt.
Räcker inte långt i de flesta tävlingarna, men det finns mycket att slipa på.
Det är när man minns hur mycket man glömt som man inser hur mycket mer det är till stå-disciplinen jämfört med sittande.
Ser ljust ut för kommande säsongen.

Lite mer fys och några års åldersregression ytterligare, och jag är där.
När jag har samma biologiska infrastruktur som en femtonåring så är jag nöjd.
Eftersom man växer som snabbast då. Men det handlar inte om tillväxt i storlek.
Det handlar om tillväxt i effektivitet.
Och energiflödet i en växande tonåring är svårslaget.

På ett sätt är jag glad att det som hände tidigare i livet hände.
Eftersom det frös min pubertet och tillåter mig mutera fritt biologiskt.
Spännande framtid.

Men det bästa med det är att få umgås med de andra, de som har ett gemensamt intresse.
Det är en av få gånger jag känner mig lycklig i sällskap med andra.
Spelar ingen roll om de vinner över mig.
Tävlar ändå bara mot mig själv.

Är så trött på att vara ensam.
Men varje gång jag försöker umgås med folk utan gemensamt intresse så blir jag bara påmind om varför jag vill vara ensam. Och när jag är ensam så saknar jag att umgås med folk.
Det kan inte bara vara mitt ego. Det kan inte bara vara mina problem.
För oftast så är jag tyst när jag umgås med andra.
Om jag inte är tyst, så betyder det att jag uppskattar sällskapet.
Såvida jag inte tvingas prata. Men då räknas det inte.

Det svåraste som finns är att säga till de man inte vill umgås med att man inte vill umgås med dem. För de brukar alltid vilja ha en förklaring, eller ännu värre, så kommer det någon form av fördom – som i att man har sociala problem eller vad de nu än påstår. Vilket bara bekräftar ännu mer varför man inte ville umgås med dem.

Jag vill inte umgås med folk som säger att det är fel på mig.
För inte ens jag har så mycket fel på mig att jag säger sådant om folk.
Direkt, eller utpekande. Om jag inte har en legitim anledning baserat på deras beteende.
Jag börjar väldigt sällan. För jag är observatör av naturen.

Nice

Nu har jag tävlingslicens igen!
Ser fram emot kommande säsongen som fasen!

Damn, gårdagens promenad kändes lite grann, kände jag när jag vaknade.
Så blir att ta det lite lugnare idag. För har tvättstugan.
Om jag orkar så kanske det blir en kvällsrunda i sjuan.
Men vill inte vara helt trasig på skjutbanan i morgon.

Om jag bara hade mer kapacitet.
Nere på 49,5 kg kroppsvikt, men det är normalt att tappa något kilo när hösten kommer.
Om det bara fanns något sätt att gå upp i vikt. För mig.

För närvarande:
178cm längd
49,5kg kroppsvikt
15,6 BMI
~6,9% kroppsfett

Aja

inte min dag idag heller. Men det visste jag redan innan jag gick ner till skjutbanan.
Hösten kommer och kylan med den, och smärtan med det.
Var pepp och glad som vanligt att få gå ner och blåsa lite bly.
Men jo, klimatet suger när man har reumatism.
Hösten är alltid värst.
Det är framåt vintern när man vant sig som det fungerar någorlunda igen.
Omställningen är alltid värst.
Tappade en poäng från i torsdags.
Men det gör inget. Det var inte tillräckligt för att snea mig.
Fnissade mest istället.
Orkar inte hetsa när jag vet varför det går sämre.
Landade på 417,4.
Verkligen inget mind-blowing när jag brukar ligga uppe på 420-ish poäng.
Det kommer igen.

Växlade nätverk också.
Känner att jag inte vill min data flyga runt planeten i onödan. Så anslutningsvis håller jag den inom Sverige. Tills vidare. Såvitt jag vet så är mitt webbhotell One.com stationerat i Danmark. Så det är inte jättedåligt, de är en brorsa de också, som de andra nordiska länderna. <3

Beroende på hur resultatet blir i kyrkovalet så överväger jag att lämna kyrkan som medlem.
Vill inte bidra till de som vill se mig död bara för att jag är handikappad och har egna åsikter. De var de enda som spammade min brevlåda med information (Förutom medlemstidningen). De har inget i den organisationen att göra vilket som om de ska bestämma själva vem som får vara där eller inte – och är ett hån mot Gud. Den riktiga. Om jag får yttra min personliga åsikt. Jag växte alltid upp med att kyrkan är öppen för alla – även de som tvekar eller som tror på annat. Så om de vill installera portvakter så känns det bra märkligt. Ser dock ut att inte gå så bra för dem i det preliminära. Så förblir nog medlem.

Jag röstade inte, mest för att jag är så otroligt dåligt insatt. Har inte tagit mitt medlemskap så seriöst – förmodligen till min egen förlust.
Håller tummarna för de som tar Gud och Guds ord (Genom Jesus lära eller direkt från källan) på allvar, vilka de än associerar sig med inom den organisationen.

Mjaeh

Inte min dag idag på skjutbanan.
Gick bra och så. Men inget mind-blowing.
Min hjärna konspirerade mot mig.
För mitt i serien så var den tvungen, prompt tvungen, att fråga mig hur finskt sitt-skytte skulle se ut.

Japp.
Försöka hålla sig för garv när man redan kvider av smärta ger inget personbästa.
Måste ha skadat något igår. Kan inte luta mig utan att det gör ont.
Aja, jag överlever. Som vanligt.

418,3 gick jag ut på. Så 3,9 poäng sämre mot i måndags.
Tar’t redigare på möndah. Sen blire stå på nästa torsdah!

Fasen

i trottoaren.
Det gick helt ok på skjutbanan idag.
Klämde ur mig hela 422,3 poäng efter att ha släpat ner mitt eget gevär dit.

Det sitter fasenimig i än.
Och idag var jag inte riktigt i form.
Preppad och klar såklart, men inte helt i kroketten.
Som vanligt. För mycket tänka.
Men jag kan hantera det.
Inte en chans att jag skjuter så annars.

Inte efter ett och ett halvt års uppehåll.
Natural fecking born baby!

Kan ha varit för att jag lyssnade på Zack Hemsey’s musik medan jag sköt också.
Det är en möjlighet. Han är pricksäker med orden, det kan ha smittat av sig.

Målet och hoppet är att nå 10,6 i snitt denna säsongen. Inte totalt, men i åtminstone ett par serier. Helst 40-serier. Har ännu inte lyckats traggla mig över 10,5. Långt glapp i den fraktionen. Precis som det är typ hundra gånger längre från 10,6 till 10,7. 10,8 i snitt bör vara i det närmsta omänsklig prestation.
10,6 i snitt betyder en poäng på minst 424,0.

Så..
10,6 i snitt på skyttet.
Och 7 km med 14kg packning (~28% av kroppsvikten) under 60 min.
Det lär duga som stats för någon som är funktionshindrad i relation till fullt förmögna.
Duger som standard för mig.

Plaskade

hela sju kilometer genom absolut ösregn med viktvästen.
Kanske inte det smartaste draget när jag just tagit mig ur feber.
Men fasen det var gött. Frisk luft. Energiflyt genom kroppen.
Kalla kårar. Svett och känslan av cellulär integration.

Mina militärkängor är vattentäta åtminstone.
Ser fram emot måndag. Lätt.
Får plaska mig i form.
Om det fortsätter regna.

Är inte ensam om’ät heller.


Åherregu’!

Gjorde sallad för första gången på typ sex månader.
Åherregu! Fyfan vad gött.
Vet inte varför jag slutade.
Känns som att jag inte varit mig själv med maten senaste tiden.
Känns som att jag inte helt varit mig själv senaste åren.
Eller jag har, bara haft en massa inavel på ryggen.
Är fasen rätt hyfsad på att käka lag när jag tar mig te’t.

Aja.
Nu när skyttet är igång igen så är det dags att komma i form.
Vill se om jag kan nå ett 40-serie-snitt på 10,6 denna säsongen.
Dags att börja viktvästa igen också.

Klockade in en 20-serie med snitt på 10,5 igår. Efter en första med 10,3.
Inte helt pissdåligt med tanke på uppehållet.
Sitter i än.

Måste utvärdera och bättra vänsterskyttet också.
Personbästa är 10,4 i snitt på en 20-serie.
Vad är poängen med två armar och två ögon om man bara blir bra med en av dem.