Bonusbild

på mitt fula nylle, bara för att du är så vacker att jag måste balansera ut det.

Min synkronicitet idag var väldigt .. pricksäker.
Jag har tänkt tanken, många gånger, hur ett förhållande med dig skulle vara.
Sen inser jag att det redan är.
För du är en förlängning av det vilket jag älskar mest ändå.
Livet.
Du, som jag minns dig, som jag arrangerat dig.
Är min favorit.
Och jag tycker om idén att inte känna dig ytligt.
För det spelar ingen roll ändå.
Det håller förmågan att drömma vid liv.
Som när man var ung. Och drömde.

Du var blyg och jag var efterbliven.
Du väljer riktning på det. Om inte båda.
Efterblivet blyg.
Eller blygt efterbliven.

Du var märklig, annorlunda.
Inte som de andra.
Inte ens i meme.

Fuck.