Trots det faktum vad Svenska staten gjort mot mig och tillåtit göras mot mig så älskar
jag mitt land i egenskap av entitet, folk och kultur. Dock Svenska staten i egenskap
av juridiskt väsen avskyr jag av hela min varelse i utbyte mot den tortyr den tvingat
mig igenom. Fåtalet är de som förstår vad som verkligen hände och varför, för det är
så långt bortom deras perception och förstånd. De har varken mental förmåga eller
intellektuell kapacitet att ens animera de tankarna i sitt sinne.
Jag gör väldigt tydlig skillnad mellan stat, entitet, kultur och folk som så bör göras.
Så få är de, förmögna att se det större spelet, vilket passerar de andra obemärkt.
Majoriteten inväntar sina order, eller finner sig tvungna att verifiera vad än funnet
gentemot sina överordnade. Majoriteten gör sig själva till slavar genom sitt resonemang.
Besatthet kommer i fler former än de flesta förstår, men då de är för upptagna med att
döma och tillika tortera andra för det, i illusionen om att läka det, så ignorerar de
sin egen skuld. Äkta självreflektion är en av de sällsyntaste dygderna i vår tid.
Som i konsten att se bortom sig själv och sitt ego, och att agera därefter, samtliga
asptekter begrundade. Det är skillnad mellan att tjäna för det gemensamt bästa och
att tjäna för ens eget bästa. Mitt lidande och situation är ett resultat till följd
av människor som tjänar för sitt eget bästa.
Jag förlät dem för min egen frihets skull, även om jag ännu bär min avsky.
Frågan är om de kommer kunna förlåta sig själva, eller om det är anledningen till
varför de flyr från sin självreflektion. Flyr från sin skuld i ytliga distraktioner
och social bekräftelse genom konventionella normer och etablerade doktriner.

För dem så är det är alltid lättare att tro på något om någon annan bekräftar det.


(Stat är egentligen detsamma som den form vilken utgörs av systemet inuti den entitet
manifesterad av den animerande befolkningen och deras kultur. Korruption förhåller
sig alltid inom systemet, vilja säga staten, då den dikterar folkets beteende och
således därigenom deras manifesterade kultur. En stat kan närsom förändras, då det
essentiellt är en reformation av systemet manifesterat av befolkningen. Det finns
statsformer vilka är övermäktiga andra i vissa situationer, men slutgiltligen så är
ingen statsform den optimala. Så att vidhålla en specifik statsform är avsaknad av
anpassningsförmåga, vilket är en svaghet då det försummar förändring, vilket alltid
kommer vara ett faktum inom existensen. Man kan med fördel observera statskroppen i
parallell med den mänskliga kroppen för att bringa förståelse: Att vidhålla för mycket
av det förflutna stagnerar utveckling, och att vidhålla för lite av det förflutna leder
till upprepning av tidigare misstag; Att utvecklas för mycket skapar en svag grund och
för lite utveckling skapar inga nya strukturer ovanpå grunden. För mycket frihet leder
till utebliven disciplin och för lite frihet leder till rebellsikt uppror. En sann
ledare är någon som förstår anpassning av kroppen i relation till kosmos, och således
tillåter den förändra form beroende på situationen. Det kan liknas med taktik inom
stridskonst: man måste vidhålla klassisk stil nog för att trupperna ska förstå strategin,
men samtidigt kunna improvisera nog mycket för att inte tillåta fienden förutse ens
kommande drag. Att hata eller avsky vissa delar av ens egen kropp är skadligt då det
lägger grunden för ångest och depression, liksom hat och avsky gentemot vissa individer
på den nationella skalan leder till interna problem och depression inom populationen.
Precis som man bryr sig om sin egen kropp och inte konsumerar vad som helst måste man
lägga stor vikt i och praktisera stor försiktighet med vad som släpps in i den nationella
kroppen. I slutändan så handlar allt om balans och att vidhålla balans. Likt en person
som lindansar så måste kroppsformen förändras kontinuerligt och snabbt för att kunna
vidhålla balans. Detsamma gäller den nationella kroppsformen.)



Despite the fact what has been done to me by the Swedish system I still very much
love my country in terms of entity, culture and people. I do however despise the state
with my entire being in exchange for the torture it has imposed upon me and my being.
Few are those who understands what truly went down and why, as it is so far beyond
their perception and comprehension. They possess neither mental ability nor
intellectual capacity to even animate those thoughts in their minds.
I make very distinct difference between state, entity, culture and people, as one should.
So few are those, able to comprehend the bigger spectacle, which passes others
completely unnoticed. The majority awaits their orders, or finds themselves
urged to verify what is found in accordance with their superiors.
The majority make themselves slaves through their own reasoning.
Possession comes in more forms than most people understand, as they are busy with judging
and furthermore torturing others in their illusion of 'curing' them, they ignore their
very own guilt. Genuine self-reflection is one of the rarest virtues in our time.
As in the art of being able to perceive beyond oneself and ones ego, and carry out
actions and behavior thereafter, with every aspect pondered upon. That would be the
difference between service to all and service to self. My suffering and situation
is the result of people who are in service to self.
I forgave them for the sake of my own freedom, though I still carry my despise.
The question is if they themselves will ever be able to forgive themselves, or if
their behavior is the very reason why they escape their self-reflection.
Escapes their guilt through superficial distractions as well as social validation
through conventional norms and established doctrines.

For them it is much easier to believe in something if someone else verifies it.


(State, very much as the word implies defines the state of the system within the entity,
which is the animation brought into manifestation by the people and their culture.
Corruption always resides in the system, as to say the state, as it dictates and
controls the behavior of the people and thus the manifestation of their culture.
A state can change at any moment, as it is a reformation of the system which is
brought into manifestation by the people. There are states favorable over other
states in certain situations, but essentially, no state is the optimal. So to cling
to a particular state of the system is the lack of adaptation, which is a weakness
as it neglects the aspect of change, which will forever be present in the existence.
One must think of the national body like the human itself. To maintain too much of
the old will stagnate the evolution, to maintain too little will have one repeat the
mistakes of the past. To progress too much will cause a weak foundation whereas if
too little progress is made no new structure is formed upon the foundation. Too much
freedom leads to weak discipline and too little freedom causes rebellion. A true
leader is one who understands adaption of the body, as it can shift state depending
on situation. It is no different than tactics in warfare, one must be classic enough
for the troops to understand the strategy, but also improvising enough to not have
the enemy able to calculate ones next move. To hate or reject certain parts of ones
own body is detrimental and lays the foundation to anxiety and depression, much like
hatred and rejection towards certain individuals on the national scale causes internal
struggle and depression in the population. Much like one cares about ones body and does
not consume anything and everything, one must practice caution about the national body
and what is let into it. In the end it is all about balance and maintenance of balance,
and much like a person who walks a tightrope, the bodily state must change constantly
and rapidly in order to maintain proper balance, otherwise it falls and collapses.)

In the end, there will be no rest for the wicked,
as they will have no soul left to rest with.