Vi har gränser för folk, idéer och länder,
men inga gränser för vad som händer.
Vi kan stjäla, mörda och få andras sympati,
men vi kan inte ens stjäla varandras empati.

Vi kan se individer lida och bli utstötta,
men dessa personer kan vi inte stötta.
Vi kan ha en elit, en topp, en hög socitet.
men inget slit, inget stopp, ingen fullkomlighet.

Vi kan rättfärdiga lögnerna och vinna striden,
allt för att vidga vyerna och fördriva tiden.
Vi kan ha allting och vilja ha mer, ännu mer,
allt för ingenting, och vi blir bara fler och fler.

Vi kanske kan fördela och börja se varandra,
allt kan vi kanske dela och sluta tänka ‘de andra’.
Vi kunde kompromissa världen, det är inte så svårt,
allt för att hissa välfärden, så vi inte har det så hårt.


(137 ord - 727 tecken)
2012-09-02