Som hon skulle finna sig min största kärlek,
En tanke vilken resulterade i den där känslan.
Plågsamt smärtsam på insidan, brännande åter.
Var ton i hennes ljuva röst ekade ännu i minnena.

Hon var så obeskrivligt jävla vacker den där dagen.
När hon kom mot mig, självsäkert, modigt, i vart steg.
Vågade hålla om mig som bara de fåtalet andra vågat.
Färgen i hennes ögon när hon vågade se mig, höra mig.

Så många dagar
Men tänker ännu
minnena återigen
känslorna starka

Den enda främlingen som fått mig att känna mig älskad.
På det där viset bortom vardagen och det kända ordinära.
När hon länge såg mig i ögonen, utbytte tankar och minnen.
Viskade genom handen våra bortglömda känslor och drömmar.

Det absolut vackraste minnet jag äger och har, skapat och upplevt.
Den där natten på filten, i mörkret och kylan, i oljudet och i musiken.
Hennes värme och ovilja att gå och lämna mig, hennes vilja att stanna.
Hennes avsaknad av tvekan inför min viskade uppmaning att kyssa mig.


(170 ord - 955 tecken)
2017-09-22