Känslomässigt instabil och apatisk,
amatörmässigt labil men ändå hatisk.
Verkligheten drömd i min egen värld,
dödligheten glömd under min färd.

Ville jag så vågade jag,
se morgondagen en dag.
Var du vad jag eftersökte?
När jag inte ens försökte?

Kanske du hörde hur kallt det är?
Så enkelt förstörde du allt det här.
En lögn sanningsenligt svuren,
välkomna konstitutionsenligt buren.

Med osund makt är systemet förlorat,
på grund av förakt blir problemet förstorat.
Men dagen då döden äntligen tar dig,
vem är det då som egentligen bryr sig?

I alla fall inte jag om man frågar mig.
Nu vet jag och därför frågar jag dig.


(105 ord - 602 tecken)
2011-06-09