Det är ett påhitt alltsammans. Men du är för upptagen med det för att förstå.
Pengarna du tjänar, meriterna du jagar, partnerna du försöker att skaffa.
Men du ser inte, för likt barn som leker, så är leken verklig mitt i den.
Vill du leka mamma pappa barn eller vill du leka tjuv och polis?

Människor undrar varför jag önskar mitt eget avslut redan.
Hur kul kan det vara, när ingen verkligen växte upp?
De säger det allesammans, “väx upp”, “väx upp”.
Men de gjorde det aldrig själva, växte upp.

De leker samma lekar, bara mer sofistikerat.
Bygger sina hus och städer likt de i sandlådan.
Men nu med pengar, för ingen får göra för mycket.
Ingen frihet, alltid en kontroll, alltid lekens regler att följa.

Och jag som inte vill vara med och leka är sjuk, har problem.
Jag är trasig, måste lagas, ska rehabiliteras och programmeras.
Så jag också kan vara med i leken de andra leker utan att ens veta.
Ni växte aldrig upp, ni slutade växa, och fastnade i lekarna ni alltid lekte.

Och ni pekar på och skadar alla som inte vill vara med, som ser igenom fjantet.
Precis som med spelen ni spelar, alltid bäst, alltid mest, störst och först varje gång.
Inser inte att de som jagar vinsten är de som är dömda att alltid förlora, allt för kicken.
Ruset du känner när du når segern, kompenseras av smärtan när du upplever förlusten.

Jag hade inga problem med förlusterna, vadå, varför då, ändå detsamma, alltid samma.
Att komma sist är att komma först om man vänder listan uppochner, det är så enkelt.
Det är nästan roligare att förlora, få se alla pundare likt missbrukare snorta segern.
Se den brinnande sinnessjukan i deras ögon, när de måste ha det till varje pris.

Det är underhållning, det är som att se Greyhounds som jagar en vit kanin.
Men man tröttnar, för det är alltid samma bana, alltid samma varv igen.
Om och om igen, samma spel, samma regler, samma lika lekar.
Hur billigt de säljer sig för att få lite sex, obefintlig värdighet.

Slavar under sina kickar, sina begär och behov.
Varken någon disciplin eller värdighet alls.
De säger att jag sover och inte vet.
Men vet nog för att inte sälja mig.

Jag hoppas du finner det värt.
Jag hoppas att du tycker om det.
Varje kväll som du super dig till sömns.
För att du inte kan stilla dina begär du jagar.

När du försöker skaffa allt det där som du vill ha.
När du glömde bort hur det var innan du började leka.
Innan du gick med in i gruppens lekar och påhittade regler.
Det är därför jag kan sitta ensam och drömma, fridfullt, fulländat.

För era lekar är så tråkiga, och så lätta att genomskåda och så billiga.
När ni våldtar varandra för lite kärlek, och plågar de som verkligen ger den.
De som delar med sig av sakerna gratis, ger er segern för att ni måste ha den.
För att för mig har det inget värde, för mig är det inget annat än ett påhitt, eran lek.


(517 ord - 2762 tecken)
2016-10-23